Ännu lång väg kvar

Jag ser mitt eget vankelmod.

KOMMER SOL och lediga dagar igen, ska jag försöka gå framåt med madamen igen. Just nu står arbetet nästan stilla och jag tycker att det känns som dags för en paus. Mitt stora arbetsbord är förstås belamrat med gjutformar, verktyg och maskiner. Om jag bara kom mig för att ställa undan allt, skulle jag få en arbetsyta för att skära till de block som jag ska bygga podiet (av en kärna av frigolitskivor). Men jag har så svårt att ta tag i problemet och sätta igång med åtgärden.
Att skära frigolit på ett smulfritt sätt är enkelt. Från en krok med spiralfjäder taket låter jag en stållina löpa lodrätt ner genom ett hål i bordet. Rakt under hålet har jag ett skruvhuvud som jag kan snurra fast änden på tråden kring. Sedan kopplar jag min batteriladdare till ett uttjänt bilbatteri (det får tjäna som motstånd) och från batteripolerna kopplar jag startkablar, dels till kroken i taket och dels till skruvhuvudet under bordet. Sedan är det bara att mata på frigolitskivan som genom en bandsåg. Snitten blir perfekta. Ett anhåll, en list fäst med skruvtvingar i bordskanten, gör snitten helt parallella. En sak att tänka på är att man har vädring i lokalen. Doften av smält cellplast känns inte direkt nyttig.

Sålunda hade jag tänkt att skära till skivorna i rätt mått för att foga ihop till ett podium, för att sen klä in det med pappier-maché eller papier-cashé. Men jag har som sagt svårt att ta mig för att röja plats.

Redaktören

Det här inlägget postades i 3-dimensionellt, Papier-maché. Bokmärk permalänken.