SuperSculpey i stället

VAX ÄR VERKLIGEN KLIBBIGT! Jag får inte fason på ytan. Det är klart att man ska bekanta sig med alla material innan de fungerar riktigt för en och min specialblandning blev nog lite ”egen”. Men jag höll på ett tag i alla fall och kom på att min figur ska sitta, så jag ändrade på ställningen.
Men jag fick inte till det. Därför bytte jag till ett mer invant material: SuperSculpey. Den här polymerleran är smidig och lättarbetad och man kan faktiskt bränna den i omgångar, om man som jag inte kan undvika att deformera arbetstycket bara genom att hålla i det.

Idéförskjutning i såväl form som material. Systerfiguren blir i SuperSculpey.

Ändå är det svårt att få fram den där ”tvålreklamfinishen” som jag ville ha, hur mycket jag än putsar. Och formatet ger ju inget att hålla i heller. Men det här gratisjobbet fick ju inte ta en massa tid. Det får bli lenare skinn en annan gång.

En liten göl i skogen ska det bli.

I uppgiften ingår att inreda ett ”rum”. Det blir ett ”naturrum”. Jag sågade ut och byggde upp en sluttning i tunna frigolitskivor, och klädde dessa med Papier-mâché. Denna ska målas och pyntas med diverse ”inventarier”. I sänkan ska jag gjuta epoxiharts, vilket jag hoppas ska komma att likna vatten. En fond av utskrifter med regnskogsmotiv ska förhoppningsvis skapa en dunkel urskogsstämning.

 

"I villande skogen, i mörkan tjärn", fast ännu är den torrlagd.

Kommen så här långt, med lite ”mossa” i akryl och sandbotten av sågspån och lim, ser det för all del lite kul ut, även om idéglidningen varit betydande. Det brukar faktiskt vara så att utgångsidén förändras, anpassas och rent av förbättras ibland. Eller blir sött så man kan kräkas?

En eller ett par små lampor i taket skulle inte vara så dumt. Såna köpte jag för några år sedan, med hållare och allt, men det blir inte nådigt att försöka leta upp dem.

 

Det krusiga svarta håret kommer från flugbindarlådan.

Eva, skogsfé, huldra eller trollkvinna? Tja, nu vet jag inte längre riktigt var jag befinner mig i tankekedjan. Däremot vet jag att jag fått lust att göra ett mer ordentligt diorama efter det här. Det är ju kul! Om den lilla bäcken och gölen kommer att bli som jag trott, när ”vattnet” släpps på, det kommer att visa sig. Epoxihartsen ska enligt min bedömning komma att nå upp till höfterna på figuren. Blir den optiska effekten som i vatten? Jag vet inte. Ännu. Jag återkommer.

Redaktören

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *