Skapande skola och Janis Joplin

TVÅ DAGAR med unga kreatörer. Jag har varit nere i Malmö och haft 2:a-klassare i lerskulptur. Det var ett nytt uppdrag knutet till regeringens kulturdrive ”Skapande skola”. Den här gången inbjuden av Möllevångsskolan, centralt i stan.

Konstnären visste det inte själv, men nog är det Janis Joplin!

När man delat ut ca ett kilo prima, lagom mjuk lera till var och en, förklädena sitter på och man har gett en kort anknytning till temat, i detta fallet ”Världens barn” som varit ett projektarbete, då händer det saker! Det är som att öppna en damlucka.

Att skapa en figur som kan hålla en nationsflagga (endast svenska flaggor fanns tillgängliga, så det blir extraarbete att senare modifiera dessa) var relativt snart gjort och de flesta hade gott om lera kvar till att ”göra vad man vill” med.

Så kommer det riktigt fria skapandet igång. Nu kommer katter, hundar, krigare och robotar – sen maten: pizza och kebab, salladsskålar och fruktkorgar. Man diskuterar, jämför och ger varann utlåtanden. Den här arbetsplatsen sjuder.

Att hålla en sträng disciplinär ”röd tråd” genom de här timmarna är inget jag har klarat (eller ens försökt), men jag tror inte det är grejen heller. Den dag detta med att skapa med sina händer ska bli realitet för några, kommer kraven att bli annorlunda. Men än så länge är det allra viktigaste att man roligt, att man ser att man kan. Man kan forma om lerklumpen till en figur – eller en kebab.

 

Som ”professionell” handledare gör jag mig inga förutfattade meningar eller skaffar mig favoriter. Här hemma med ”minnesbilderna” i kameran kan det bli lite annorlunda. För det var ju det här med Janis Joplin.
-Hon liknar en artist, sa jag. En sångerska som hette Janis Joplin.
-Jannis Jopplinn??

 

 

Det är hur som helst inte det minsta fel att känna stolthet och att tycka om det man skapat – av en klump fuktig lera. Det gör de flesta och det är så skönt att slippa falsk blygsamhet – den där som kommer senare i livet. Och att sånt här är både rolig och behaglig sysselsättning står helt klart. Någon sa till och med: Det här vill jag hålla på med tills jag dör.
Lera är ett så billigt material att alla skolor har råd med lite skulpturövningar då och då. Det mår barnen bra av och läroplanen blir absolut inte lidande.

Redaktören

Det här inlägget postades i 3-dimensionellt, Okategoriserade, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.