Äntligen! Louisiana!

cafeREDAKTÖREN BODDE i Skåne under 40 år och gjorde en hel del resor över ”sundet”. Men inte förrän nu blev det av att besöka Louisiana. Detta tack vare andras planerande, och organiserande. Eljest hade jag troligen ännu varit obekant med  detta danska konstmecka på den nordsjällandska rivieran. Det visade sig vara en pärla.

Ett av huvudnumren för tillfället är Yoko Ono. ”Half-a-wind show”. En inte alltför engagerande utställning som åtminstone delvis består av tillbakablickar. Lite musealt, lite dammigt, rätt tråkigt.

wishtreeEtt träd (ett ”wish tree”) i parken utanför, behängt med besökarnas ”önskningar” var i och för sig vackert och roligt. Men det var ju konstpubliken som gjorde jobbet. Någon prövad stackare hade hängt upp sin innerliga åstundan: ”Jeg ønsker mig en bajer”. Själv såg jag till att få mig en i caféet. Parken med sundsutsikt är i sig imponerande och skön och i ett väder som detta kan man förstå muséets dragningskraft.
Åter inne i anläggningen finns ett närmast oöverblickbart labyrintiskt system av utställningsytor. Olika plan, olika gångar och passager. Olika konstpresentationer. Det tar nog mer än ett besök att hinna/orka se allt på Louisiana.

giacomettiGiacomettis skulpturer, som hör till de egna samlingarna var dock lika intetsägande i verkligheten som de är på bild. Jag har lång väg kvar att gå för att nå insikt om storheten hos de här stoderna. Och jag vet inte ens om det är mödan värt.

Mer imponerande var då Tara Donovans assemblage (fotoförbud) som genom sin enkla komplexitet, stora sammansatta verk av små objekt, gav tjusande visuella intryck. Skjortknappar som koraller, en stor kompakt kub av knappnålar, en annan av tandpetare. Det här är i och för sig abstrakt så det förslår, men t.ex en samling ”sjöborrar” av lysande akrylstavar(?) är ju helt enkelt vackert, liksom en stor vägg med tusentals glänsande ovaler av plastremsor i olika storlekar. Ett skönt oregelbundet mönster som skimrar av ljuset i lokalen. Tara Donovan tar uppenbarligen konsten som ett seriöst arbete.

Så här funkar det oftast vid konstrundor: alltid hittar man något. På Louisiana finns mycket, även för en kverulant som Eder undertecknade redaktör att upptäcka. Ett besök om året vore nog inte för mycket. Dilemmat är att det finns så många andra ställen som jag heller inte besökt ännu.

Redaktören

Redaktören

Det här inlägget postades i Okategoriserade, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.