Konvalescens i skohöjdsvärlden

padda0DET BLEV STOPP i vattencirkulationen i dammen. Bara en tunn stråle rann ut och när jag lyfte upp inloppsröret ur det rätt dunkla vattnet, satt en stackars padda fastsugen. Den gav ett intryck av att redan ha sett livet passera revy. Helt livlös. Jag stängde pumpen, skruvade loss slangen och funderade på hur jag skulle få loss den olyckliga amfibien. Blåsa kraftigt? Tanken lockade inte. Jag tog ett varsamt grepp om paddans vårtiga kropp och den gled ut – med ett vänsterlår och bakkropp deformerade efter slangen. Benet var dessutom kraftigt förstorat av den antagligen långa avsugningen (Förlåt!). I motsvarande grad var det högra, klämda benet ynkligt i sin litenhet.
Paddan blinkade sakta, men för övrigt var den arma dödligt stilla. En värdig plats för dess sista stund bereddes i rabatten på en skuggig och fuktig plats. När allt var över tänkte jag ta spaden och hysta ut den i åkern, till fåglarna. Jag tänker på kretsloppet.

padda1Detta var på eftermiddagen. På kvällen hade den fortfarande livstecken, ehuru svaga. Det svullna benet hade minskat i storlek men benställningen var fortfarande onaturlig. Så länge den levde skulle den i alla fall få vara ifred. Följande morgon hade den vänt sig. Pigg var den inte, men kanske hade chanserna ökat något i alla fall?

Nästa gång jag tittade till den var den borta. Antingen har den klarat sig och hasat iväg till ett liv med begränsad rörlighet, svält och armod eller också blev han tagen av ’något’. Jag gjorde vad jag kunde, mer kan man väl inte begära av mig.

padda2

Bufo bufo. En vacker representant för skohöjdsvärlden.

I kväll var den ute och gick, eller rättare sagt klättrade och krånglade i ett hönsnät som blivit liggande på marken. Det såg inte längre ut att vara något större fel på krabaten. Färgerna var friskare och hållningen mer vital. Jag hjälpte henne loss och flyttade henne till rabatten där hon kravlade iväg. Nästan återställd verkar det. Så jag tror nog hon kan äta sig fet på skalbaggar och annat gott framöver, gå i ide när sommaren blir höst och glömma bort den otäcka vattenpumpen – som jag för övrigt ska sätta en sil på!

Redaktören

Redaktören

Det här inlägget postades i Okategoriserade, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

2 svar på Konvalescens i skohöjdsvärlden

  1. Redaktören skriver:

    Å, ingen hjälte precis – men jag ömmar lite för de där små varelserna. Och vattenpumpen behöver jag ju. :)

  2. Bibbi skriver:

    Du är en hjälte Ronny!

Kommentarer inaktiverade.