Toast ”Editor’s choice” – ett nytt liv?

MINA DÖTTRAR är mitt stöd här i livet. Förvisso även min hustru, fattas bara, men efter nästföljande mening klarnar nog förhållandet. Nyligen kom ett paket från dottern i Hamburg – en försenad julklapp med två spännande kokböcker. Jag hade kanske undsluppit mig vissa beklaganden om hur det är att vara den i den hemmavarande familjen, som ska laga maten till två kräsna kverulanter. Otack är som bekant världens lön.
Dessa två böcker, vilka jag kommer att presentera senare, har redan, efter lite spontant bläddrande, fått mig att inse att det kan vara dags att lämna: Stekt fläsk med löksås och potatis. Förföriska bilder får mig att drömma om kullinariska arrangemang med en liten kvist färsk dragon på topp. Rostade pinjenötter, avocado, citrongräs och koriander…
Om jag kan?

Idag testade jag vad jag redan uppfattat som en grundsats inom det gastronomiska artisteriet; att man även äter med blicken. Jag prövade med en toast, något som jag rimligen borde kunna gå iland med. Men det är svårt! Medan jag passade en kastrull med champinjonstuvning på spisen, glömde jag bröden i ugnen – så de fick lite för mycket solbränna. Samtidigt hade sparrisen kokt färdigt och en sedan gårdagen marinerad och sakta ugnsstekt fransyska väntade på att skäras i tunna skivor.

toast

När denna ”entré” var klar att serveras, såg köket ut därefter. Men – och detta med betoning på MEN. Den kanske allra mest kritiske matgästen lämnade en tom tallrik! Till och med sparrisen försvann spårlöst trots att allt i gröna nyanser annars ratas. Konsekvent.
Av hustrun fick jag faktiskt lovord, vilket är en sällsam upplevelse enär jag inte är alltför bortskämd med dylika tilltal. Det välrostade brödet sågs mellan fingrarna med och att toasten hunnit mista sin värme var faktiskt hennes eget fel (man ska komma när maten står på bordet!).
Sålunda presenterar jag min komposition, Editor’s choice och mina första stapplande steg i en ny värld av smakupplevelser så här:

  • Vitt rostat bröd.
  • Tunna skivor av kall fransyska, långbakad i marinad i ugn, ca 100° under några timmar.
  • Sparris kokt i saltat vatten med en liten smörklick.
  • Fräs av småtomater (halvskrynkliga), vitlök och olivolja.
  • Champinjonstuvning (den bruna sorten i smör och grädde).
  • Riven parmesan över
  • Den jäkla kvisten av färsk basilika glömde jag!

SoPEn annan av dessa så insiktsfulla döttrar försåg hushållet med en nog så viktig som inspirerande detalj. För vad vore den begynnande smakekvilibristiken utan fundamenten salt och peppar? Dessa båda stiliserade representanter för KONSTEN tilltalar förstås er förbundne redaktör både rent estetiskt och ideellt. Kan jag annat än lyckas nu?

Redaktören

Redaktören

Det här inlägget postades i Okategoriserade, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

2 svar på Toast ”Editor’s choice” – ett nytt liv?

  1. Redaktören skriver:

    Jag gick på det visuella och det höll faktiskt ganska bra. Nu får jag väl höja ribban något.

  2. Musikanta skriver:

    Ser gott ut. Inget för en vegetarian dock, men vi kan ju ta bort köttet. Har aldrig prövat sparris, tomater och svamp tillsammans. Det är kanske dags…
    Ingrid

Kommentarer inaktiverade.