Vems är felet?

DET KOM ETT brev med Posten.  Jag tycker nästan synd om AMF som måste lägga porto på såna här utskick. Det känns nästan som om jag skulle be om ursäkt för att jag inte tjänat mer, så att det i alla fall gick jämnt upp med den här kostnaden. Jag vet inte vilket jobb som genererat det här beloppet. Sedan snart tio år har jag varit ute ur arbetsmarknaden. Otänkbar som heltidsanställd med månadslön. Det har i stället varit freelancing, kortare påhugg och vettlös FAS 3. Och så deltid. Det finns ett fåtal insiktsfulla som inser att även en äldre kan göra nytta i växande företag. Det är en himla tur för mig! (Gynna redaktören – handla på Kinn.com!)

pension

Jag har tjuvstartat på pensionen, i snart två år. Den vanliga alltså, den som är basen i pensionspyramiden. Det förlorar jag antagligen på, men å andra sidan handlar det inte om något större belopp. Inte heller de andra tjänstepensionerna som kan droppa in i år kommer att utgöra nämnvärda tillskott. Det blir inte mer än fyrsiffrigt. Så än är det inte dags att hänga selen på kroken.
Vilkas fel är det här då? Högerpolitiken, Socialismen? Eller kapitalismen som samhällssystem? Nja, inte ens det och heller inte Fan eller hans mosters fel! Det beror definitivt inte på invandringen. Nej, nej, nej! Seppo, Samira, Trhes, Miguel, Karim och de andra som kommit, har inget med min ekonomiska ställning att göra. Nej det är mitt eget fel – eller snarare; mitt eget val. Jag har faktiskt valt att inte intressera mig för pengar, sparkonton, fonder och allt vad det heter. Jag valde ett liv fritt från ansvarsfull framtidsplanering – fick kanske aldrig den förmågan? Och snart börjar löven falla*.

Liksom den berömda gräshoppan, som spelade och dansade hela sommaren, i stället för att samla vinterförråd som de flitiga myrorna, har jag också levt lite mer ur hand i mun. Att fylla ladan ligger inte för mig, men att ”spela och dansa”*. Och om än börsen kunnat vara trindare, är det inte mycket jag saknat. För hur mycket behöver man egentligen? ”Någonting att äta, någonting att dricka och någonting att älska och att hålla kär!” För mig är det lika klart som en frostig höstmorgon.

Redaktören

Redaktören

 

 

 

*Bildligt talat.

 

Det här inlägget postades i Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

4 svar på Vems är felet?

  1. Redaktören skriver:

    Lennart. En sån ”varning” fick jag också. Kassan sinar och vi får dra in svångremmen – som gräshoppan. ;)
    När man mognar i ålder, ser man allt lite mer ”uppifrån” tycker jag. Man har fått mer överblick över väsentligheterna och sätter större värde på mindre saker. Eller? Längtan efter prylar t.ex har nog helt gått över för min del.

  2. Lennart Bengtsson skriver:

    Bäste Ronny!
    Varför ska du ha alla ”fördelar”, jag fick en snyting när det orange kuvertet damp ner i brevlådan. Där hade dom lyckats räkna ut, att nu ska jag ha 209;- mindre utbetalt i månaden. Visserligen har man bara varit arbetsför i 51 år, och då har väl inbetald skatt börjat att ta slut, så här dags! Satsar nu på tomglas och burkinsamling, så räddar man sin vardag!
    Någonting att äta, någonting att….!!!
    Vännen Lennart

  3. Redaktören skriver:

    Ja, Ingrid. Man kan få 1 timmes parkering för 2 kronor – på ett par ställen i Värnamo, där det inte är kort- eller mobilbetalning som gäller. ;)
    Filmen minns jag från barndomen – fantastiskt med Youtube, som har det mesta!

  4. Musikanta skriver:

    Säg inte det, två kronor kan vara gott att hitta…
    HELT underbar videosnutt. Så härligt att en gång få se en RIKTIG Disneyfilm igen. Jag är mest imponerad av hur synkroniserade stråkdragen var med musiken. Vilken skillnad det är mot nya filmerna som bara växlar scen ideligen. Härligt att du hittade den, ska vidarebefordra den till yngsta dottern. Någonting att äta kommer jag ihåg från studenttiden i Lund, överliggarnas älsklingssång vid många fester hemma hos oss i mitt tidigare liv.

Kommentarer inaktiverade.