O Porto

ETT DYGN i PORTO. Det är inte mycket tid för att bekanta sig med en ny stad- Och ingenting alls när det gäller en stad med sån historisk och kulturell dignitet som Portugals tvåa i befolkningsmängd. Men man öppnar sina sinnen och tar emot så mycket man kan! Kanske med början i de berömda vinhusen?

pt14_16

17 000 liter. Det överträffar min årskonsumtion!

pt14_15_AC

Redaktören vid ett av de oräkneliga fulla vinfaten.      Foto A.C. Zagalo.

DE HAR SÅ mycket – och säljer!! Jag skulle behålla allt själv! PORTO är portvinets hemstad. Omfattningen förstår man under en guidad tur bland tunnor och fat i mörka, slingrande labyrinter. Här jäser, mognar och lagras de olika sorterna av det legendariska vinet. Tusende kubik i olika processer. Och detta, Antonia Fereiras vinhus, är bara ett av många. Historien är intressant och kan rekommenderas för närmare studier. Kanske med ett glas ”Tawny” till? Vad jag förstått är det själva traktens jordmån och geografiskt läge som skapat grunden till dessa världsberömda viner.
Provsmakning ingick i programmet och det hade ju varit väldigt oartigt att tacka nej.


pt14_12

Redaktörska, styvmåg och styvdotter, som också var min utmärkta ciceron under besöket.

Porto är en mycket vacker stad. Vackrare än huvudstaden till och med. Här är bergen högre och dalarna djupare. Gatorna ännu brantare och slingrigare och de gamla områdena har en påtagligt annorlunda stil. Mycket av karaktären kommer sig nog av floden som i krökar skär sig igenom staden – och de höga broar som spänner över. En vy från någon av dem skulle ha varit trevligt att visa, men istället blir det en bild på ett trevligt sällskap i restaurangmiljö.


pt14_14

(Obs! Bilderna i mina portugisiska referat går att klicka större.)

Avenida das Aliados är en gata med ett torg som kantas av pampiga husfasader från förr, sida vid sida, mätande sin rikedom och makt mot varandra. Den ena överträffande den andre. Överdrifterna får något komiskt över sig, men naturligtvis blir jag väldigt imponerad. Vilket förstås har varit meningen ända från början. Och visst är arkitekturen mycket mer spännande än de glasfasader som senare eror funnit ha störst skrytvärde. Monument finns på torget, två, tre stycken. Vad de berättar om vet jag inte och jag låter det bero. En ryttare till häst eller en kvinnofigur på en hög sockel – jag väljer att fotografera figuren.

pt14_13Det bästa jag vet när jag är på nya platser, är att gå runt lite på måfå. Rundtursbussar har jag undvikit helt och hållet. Det ger mig mycket mer att se saker som råkar dyka upp, saker som hör hemma i vardagslivet på orten. Det är helt schysst och förståeligt att man utnyttjar turistströmmarna för att skapa inkomster på olika sätt, men för mig som turist ter sig souvenirshopar och dubbeldäckare utan tak som en styggelse.
pt14_17Jag vill komma som gäst och inte som en sevärdhetskonsument, med fånig halmhatt på huvudet (min egen keps har jag av medicinska skäl). Och minnessaker… det blir oftast något förenat med nytta. Min ciceron, Cristina, gav en vintage Porto 2008, så det löste sig liksom av sig själv.

En dag i Porto är alltså alldeles för lite, men fullt tillräckligt för att jag ska veta vart jag ska längta tillbaka.

pt14_19

Redaktören

Redaktören

Det här inlägget postades i Okategoriserade, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.