SOLSTING? Jag vet inte, men dagen har ju gått i värmerekordens tecken och möjligen fick min gamla, redan försvagade hjärna för mycket av det goda. Nervbanor och synapser blev kanske som järnvägsrälsens solkurvor och som skeva växlar i hettan och omdömet spårade helt enkelt ur. Hur som helst har jag idag begått en så hårresande, alternativt löjeväckande, blunder att jag inte ens kan redogöra för den. Så skamfull är fadäsen och så totalt meningslös att nämna ”androm till varnagel” – eftersom ingen annan någonsin skulle bära sig åt så som jag har gjort.
Det gäller ”badnymfen” som borde ha varit klar för ett år sedan och som jag i min optimism nu trodde att jag skulle sjösätta endera veckan. Nu är frågan om jag ska börja om från början, eller om jag (när vädret svalnat och hjärnan fått återhämta sig något) kommer på någon fantastisk lösning att rädda projektet. Men just nu lever jag i alltså den enda skugga som tycks finnas: Skuggan av KATASTROFEN!
Redaktören
