Och så kan man ju…

…längta bort lite grann då och då. Tillbaka till Sintra i Portugal till exempel.

pt56a

En stad med inbyggd trivsel och branta backar. De flesta uppför.

pt55

Vem går på konstutställning…

pt57a

…eller i bokhandel? Jo, jag förstås.

pt57b

Lägg in så där 28° värme i den här bilden och känn doften!

pt54

Arbete och ledighet. (Eller tvärt om?)

pt58a

Utflippad blomning.

Sintra är mer än en pitoresk stad av äldre snitt. Det är också en nyare del och bostadsområden runt omkring, med moderna funktioner och kommunikationer. Men ”kärnan” är förstås bäst.
….Här utanför mitt fönster: gråtrist, snöfäckar på svartnad åker – ett par plusgrader. Jo, man kan ju faktiskt längta bort ibland.

Redaktören

Redaktören

Det här inlägget postades i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

2 svar på Och så kan man ju…

  1. Redaktören skriver:

    Ja, rent vetenskapligt kan det nog vara så som du säger om backar. Men, som du också ger en antydan om, är verkligheten en annan. De allra flesta backa går uppför!
    När jag jobbar med bildarkivet så kommer de här ögonblicken också fram ibland. Så här års är de som balsam! :)

  2. Musikanta skriver:

    Om backarna går uppför eller nedför beror väl lite på hur man är vänd, eller? Fast det är ju mest uppförsbackarna som märks. Bra att ha lite bilder att titta på när det känns deppigt att titta ut genom fönstret här hemma.
    Ingrid

Kommentarer inaktiverade.