Kulneffs karisma

kulneff5

Johan Ludvig Runebergs ”Fänrik Ståls sägner” från 1848 och 1860, är ett epos av högsta poetiska kvalitet och förvisso en kulturskatt, men verket är som jag ser det också en förskräckligt onyanserad och krigshetsande propaganda för nationalism och militärt våld. Fosterlandet skall med mod, blod och liv försvaras. Den fege är förhatlig; ”Torparflickan” bekymras när hennes älskade inte finns med bland de återvändande, sargade soldaterna. Men den hjärtekrossande sorgen kommer först då hon inte heller återfinner honom bland de fallna på slagfältet. (Den fegisen stack iväg!) Du kan var fattig och dum, men offrar du ditt liv för vårt land är du ok.
(Av Sveriges krig mot Ryssland, pågick detta, som eposet handlar om, mellan 1808-1809.)

kulneffDE BÄSTA VERSERNA handlar om Kulneff, han som ”kysste och slog ihjäl med samma varma själ.” Runeberg har mycket mer till övers för denne fryntlige ryske dråpare, än han har för egna härförare som drar tillbaka sina trupper. Att denne ståtlige och jovialiske krigare hörde till fiendesidan har mindre betydelse än hur modigt och rent konstnärligt brutalt han skötte sitt värv – och varvade det med illustert sällskapsliv!

Kulneff fyller sin dams sko ur bålen för en avskedsskål. Bilden är Magnifik! Den liksom övriga illustrationer i boken (skolupplaga från 1956) är gjorda av Albert Edelfeldt, en av de störste målare vi… eller Finland haft. Bilden och Runebergs kväden gör att jag faktiskt gillar den här ärketölpen: ”Den främste där det höggs och stacks / den främste där det dracks.” Kanske njuter jag av bilden med viss avund? En tölp kan jag med lätthet vara, men inte med elegansen, resningen och självsäkerheten som hos Runebergs/Edelfelts Kulneff.

kulneff2bDen unga damen som fått släppa till sin ena sko, tittar generad åt sidan i golvet. Den här formen av uppvaktning hade hon kanske hellre sluppit? Men samtidigt är det inte så tokigt att vara den utvalda heller. Därför sneglar hon emellanåt blygt mot sin burduse kavaljer. Jo, för det är något konstigt med bilden!
Kanske är det reproduktionen? Tekniken har förbättrats sedan 1956: Kanske trycket? Vissa rasterpunkter kan fått fel storlek, fått för lite svärta? Det handlar om hundradelar. Jag tror hon ser nedåt vänster i bild, men jag är alltså inte helt säker. Om jag blundar och tittar igen, vänder hon lika ofta blicken mot Kulneff. Kan dennes karisma ha varit så stark att den lever kvar i trycket och påverkar bilden – och flickan ännu?

Jakov Petrovitj Kulnev (ryska: Яков Петрович Кульнев), född den 6 augusti 1764, död den 1 augusti 1812, var en rysk generalmajor som utmärkte sig i finska kriget och förekommer i diktsamlingen Fänrik Ståls sägner (där kallad Kulneff).
(Citat: Wikipedia.)
Redaktören

Redaktören

 

 

Det här inlägget postades i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

1 svar på Kulneffs karisma

  1. Musikanta skriver:

    Jag har varit dålig på att kommentera på sistone av diverse anledningar men nu har jag läst igenom dina senaste inlägg. Verktygen kan jag inte säga så mycket om mer än att de ser ut att vara bra – de är ju i alla fall dyra och då brukar det väl oftast vara bra kvalitet.
    Klart att du ska skriva om porslinsblomman när den är så fin. Även om du kommer att få många nya bloggläsare-/innor som vill ha receptet på hur man kan få den att blomma så mycket.
    Fänrik Ståls Sägner tvingades vi att läsa i flickskolan (för 65 år sen) och sen dess har jag inte läst den. Men den här Kulnev verkar vara en (o)trevlig prick. Intressant i alla fall.
    Jag tycker illustratören påminner lite om dina egna teckningar. Håller med om att han är duktig.
    Ingrid

Kommentarer inaktiverade.