Ingen vet

FREDAGSKÄNSLAN muntrar upp mig, liksom en vårdag som denna har varit. Men när jag går ner i min verkstad förbyts min glädje snart till tungsint bedrövelse. Varför måste det vara så här?
Här kan jag inte göra någonting, annat än att röja förstås. Inget skapande, inga experiment, inga projekt. Alla vågräta ytor är belamrade, utom lite golvyta. Och det beror på att jag trots allt kört ett par vändor till återvinningen. Det var det enkla. Att sortera vidare, att få rätt sak på rätt plats och att kanske lära mig att avstå från ”bra saker” är den utmaning som borde stå på tur nu. Ska jag offra en lördag?
Podiet ska till Linköping men måste lagas och fräschas upp. Krukor och dunkar ska till sina platser. Arkivlådorna, tja en ny utsortering så får resten offras. (Återvinningen har öppet till kvart i ett.) Lagret av klenvirke får sågas upp och gå i spisen och så ska pantflaskorna ut också. Nu sitter jag här och eldar upp mig och känner mig väldigt företagsam. Men jag vet att morgontimmarna i morgon bjuder en annan syn på saker och ting. Ska jag ta mig själv i kragen och med (relativt) hårt arbete skapa mig själv ett stort välbefinnande, eller ska jag ta den enkla vägen, sjunka tillbaka i bråten, apatin och odla vidare på min självömkan? Det vet ingen just nu.

Redaktören

Det här inlägget postades i Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

2 svar på Ingen vet

  1. Redaktören skriver:

    Fast väggarna är nog det minsta problemet. Det är allt som hindrar mig att nå väggarna. ;)

  2. Musikanta skriver:

    Ta en vägg i taget – fast i morgon…
    Ingrid

Kommentarer inaktiverade.