Utfyllnad?

OM EN SOMMARFLIRT på Västkusten för länge sedan. Sviten ingår en större samling som jag kallar ”Café Paradiset” och som blev till under 2009 -2010. Delar av den sviten har funnits på annan plats i det här Magazinet ganska länge. Nu har jag satt ihop och håller på att redigera det här avsnittet, ”bildpoemet” om flickan från Stamford (UK). Lite med en tanke om att det kan få ingå i den samling jag håller på att arbeta fram: ”Mina förljugna hågkomster”. (Fast så ska inte verket heta när det blir färdigt.)
Jag känner att det kan vara ok att dryga ut med saker som inte hunnit bli 10 år gamla ännu, eller; som jag själv känner likadant för nu som då. Och lite ökad volym i form av sidor, ger en liten känsla av luft under vingarna. Om jag sen är riktigt duktig kanske jag inte ens behöver utfyllnad? Fast idag hade jag ingen energi till nyskapande.

Har du inte sett mitt korta bildpoem innan, kan du göra det här. Tills vidare.
(Obs! Bläddringsproceduren med papperssidor ger korta naturliga pauser mellan bilderna.)

Redaktören

Det här inlägget postades i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

2 svar på Utfyllnad?

  1. Redaktören skriver:

    Tack för synpunkter på mitt lilla ”bildpoem”, Ingrid. Det är roligt att få respons på inläggen och inläggens ämnen.
    ”Du” eller du”? Numera sitter det lilla d:et i fingrarna vilket gör att jag missat här och var, trots genomläsningar. Min avsikt är att det ska vara versalt ”D” i alla ”Du”. Det är med det som med hur jag tecknat den långa flickan och beskurit bilderna t.ex: Inte rätt kanske, men felen ingår i min vision av just det här opuset. (De andra delarna i samlingen dras inte med det här infallet.)

    Den engelska flickan hade lite av en fjärils karaktär: Hon stannade aldrig länge vid samma blomma, person eller universitet. :)

  2. Musikanta skriver:

    Mycket bra historia med anknytning till kvinnodagen. Underbara teckningar som vanligt. Men stryk versalerna i ”Du” genomgående inuti meningarna. Du har ju tagit bort dem på ett par ställen. De sticker ut i texten och splittrar den (enligt min mening). Även om det var kutym för oss 30- och 40-talister att skriva så är det dock nutidsmänniskan som ska läsa texten. Och personer under 40 förstår inte alls varför ”du” mitt i en mening ska skrivas med versal.
    Och varför bytte hon plötsligt universitet?
    Ingrid

Kommentarer inaktiverade.