Fem och fyrtiofem

KVART I SEX har solen ännu inte stigit upp. Det har jag. Jag ligger lite före idag, vaknade av mig själv. Det händer ibland. En frisk, fuktig luft bäddar in världen i min närhet och det råder tidlöshet. Solen bryr sig inte om tid, lavar på torson växer sakta – utan klocka.  5:45 är bara ett tal, figurer på klockans display som inte har något med verkligheten att göra. Det har ljuset och den klara himlen, syret och temperaturen. Kanske blir det här en sommarens sena påminnelse, om den blomstertid som var?

För mig går klockan däremot ruskigt fort! Dagen är redan igång.

 

 


 

Det här inlägget postades i Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.