Den 24 december (Ur bokhögen IV)

HALVA NATTEN till julafton har gått förlorad. Eller snarare; har ägnats åt en roman av Iselin C. Hermann. För en del författare kan ju skriva på ett sånt sätt att det blir svårt att låta bli ”bara ett kapitel till”. Här är det förresten inte fråga om kapitel, utan om brev.
Hela boken är en korrespondens mellan den yngre fransk-danska kvinnan, Delfine Hav och den äldre franske konstnären, Jean-Luc Foreur. Dessa är visserligen två fiktiva personer, men båda med förmågan att leva ut sina tankar, sina känslor i brevväxlingen, en korrespondens i vilken både längtan och åtrå efterhand växer de två brevskrivarna ur händerna. Den ena i Danmark, den andre i Frankrike. Visst anar man väl hur en sådan här omöjlig relation, en passion per postbefordran, ska sluta. Men det blir ändå inte riktigt på det sätt jag kunde gissa.
Romanen är mycket intelligent och flyhänt skriven, med mycket utrymme för närvarokänsla. Det är kanske ingen berättelse av någon högre litterär magnitud, men en av de där mycket välskrivna, vältänkta och välkomna böcker som är så sköna att läsa och som sätter sig i huvudet en lång tid efteråt.
Så vad gör det väl då om jag tar en sovmorgon på julafton?

 

 


Det här inlägget postades i Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.