NATT-TILL-MÅNDAGSSYNDROMET: En åkomma jag haft så länge jag minns, att inte kunna somna på söndagskvällen – eller som nu, vakna vid tretiden och inte kunna somna om. Jag tänker – alltså sover jag inte. Det här händer annars också, men i huvudsak natt till måndag. Läsning kan hjälpa men inte alltid. Ibland verkar det till och med ha motsatt effekt. När till på köpet ett sug efter en kopp kaffe sätter in, ja då får väl sakerna ha sin gång. Nu är klockan 4 och utanför fönstret ligger frosten vit och det är fyra grader minus.
Boken, ”Tine” är en 128 år gammal roman av Herman Bang. Jag har inte kommit så långt. Det går långsamt att läsa på danska. ”Gammeldansk”. Jag måste ideligen läsa om, vänja mig vid att tänka ljudet ”aa”, det släpig försvinnande ”d” i slutet av ord och gissa många andra ords betydelse. Att jag överhuvudtaget kan ta mig igenom text på grannspråket, beror på de goda förhållandena för att se dansk fjernsyn under mina många skånska år.
Nej jag har inte kommit så långt ännu, men jag har förstått att Tine är kammarjungfru hos fru Berg och hennes man, på deras sommarviste på ön Als i sydligaste Danmark. Det kan vara något åt ”herrgårdsroman” – jag vet inte. Kong Frederik är död, Herr Berg har blivit inkallad och Tine förefaller vara en hjärtegod ung dam så här långt. Jag kan väl ta några sidor till, när nu situationen ändå är som den är.
Jag vet inte – något sömnpiller är i alla fall inte boken. Jag fortsätter nog ett tag till; til krigen kommer til byen. Den gamla filmen kan jag ju också titta på.
Det finns säker roligare böcker att läsa – även på danska om det nu ska vara nödvändigt. Zadie Smiths Swingtime till exempel. Men då måste man först se filmen med samma namn på Youtube om man ska ha någon behållning av den. Jag tror den spelades in 1936.