Det omöjliga draget – En rättelse

I FÖRRA ARTIKELN var Er redaktör inte helt varsam med fakta: Visst visste jag att Rich. Langsbroe också sysslade med lyrik. Jag hade till och med ett påbörjat inlägg om detta, ett inlägg som blev liggande eftersom jag, skam till sägandes, inte tog denna hans nya konstnärliga inriktning på fullt allvar. Jag publicerar därför artikeln nu – med sin kronologiska deviation:

Följande artikel handlar om en konversation med delar på danska. Jag kan inte skriva på danska, men tycker ändå att det är viktigt för förståelsen för ”färgen” på samtalet, att här fingera broderlandets tungomål. Rich. Langsbroe blir inte fullt ut Rich. Langsbroe i svensk språkdräkt. (Reds anm.)

RICH. TITTADE IN som hastigast för en tid sedan. Jag är glad när hans visiter inte blir alltför för långa. Han hade med sig en bok som han gav mig:
-Mitt lyriske testamang ku’ man sige.
-Jag visste inte att du skrev lyrik också.
-Nej, så er det ogsaa mer du ikke ved.
Jag tog emot boken, de gröna pärmarna var solkiga och fläckade, han hade uppenbarligen använt den som underlägg, och bläddrade i den. Tomma sidor. Bara tomma sidor.
-Här är står ju ingenting?
-De er just det, säger han med en ton som om det var något jag borde begripa.
-Forvænten! Kunsten og litteraturen byger paa forvænten. Du vænder blade, og vænder blade og du tænker: ”Hva’ fanden er saa det? Men det hele bliver forklaret. Det er den forvænten! Fortsæt!


När jag bläddrat fram och tillbaka några gånger hittade jag, mot slutet av den inbundna bunten av tomma blad, en sida med tryck: Dikten ”Det umulige træk” som fått ge namn åt hela ”samlingen”:

Det er umuligt, sa du. Schack matt!
…..Dine øjne lyste triumfatorisk
……………   og jeg
 maa
                             dessværre give dig ræt.

-Fick du den verkligen utgiven med bara en dikt? Och vad är Ophila för något förlag?
-Naa! Ophila er hvad jeg privat kaller Margarethe, min kone. Og du ved, man kan faa et helt gratis korrekturexemplar fra de fleste tryckerier. Hvis bare Ophila graeder i de e-mail hun skriver og fortæler vordan jeg forladet henne for en femogtyveaarig curator paa Manhattan. Den gaar aldrig fel. De river regningen.
-Du ka’ behaalde den, som tak for motorsaven jeg lånede. Som du alligevel icke havde brug for.


Det här inlägget postades i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *