Tålmodig väntan

NÅGON GÅNG I HÖSTAS stoppade jag ner ett ekollon i kanten av en kruka i fönstret. Så där som man kan få för sig att göra med ett ekollon som man råkat stoppa i fickan och sen glömt bort.  I förra veckan hade en tunn stjälk och ett par små blad kommit upp. Jag grävde försiktigt upp plantan och lät den komma till en egen liten bägare. Och den växer!
Vad som ska hända med den här nyväckta organismen i framtiden vet ingen. När jag kan se rötterna genom plasten, kan det vara lagom att få en riktig kruka, men sen? Vad kan det ta, 30-40 år, innan den kan ge en skugga värd namnet att sitta under. Jag får bemanna mig med tålamod och vänta.


Det här inlägget postades i Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Tålmodig väntan

  1. Redaktören skriver:

    Ja, nog inser jag att jag måste ha vääldigt mycket tålamod. ;)
    Jag tycker om att ”hitta” frön att plantera. Jag tror att det skulle vara en bra idé för dina barnbarn att få varsin kruka och frö. Citruskärnor brukar ta sig och blir fina växter.
    Ronny

  2. Musikanta skriver:

    Haha, kanske dina barnbarnsbarn får se en stor tjusig ek någon gång i framtiden. Du kan väl plantera ut den när den har växt sig lite större. Jag ska vidarebefordra detta till mina barnbarn som kanske vill göra samma experiment.
    Ingrid

Kommentarer inaktiverade.