Fundamenten rämnar

NÄR LÖRDAGEN SVALNAR, men då juninatten ännu låter vänta på sig, kan det vara på sin plats att bli seriös och komma med ett klargörande: Juni eller juli i Karl Asplunds dikt? Den frågan har jag sökt svar på länge (se tidigare inlägg). Jag var så säker på att skalden själv upplevt gryende juninätter. Men med några illavarslande ledtrådar från Lotten, hittade jag och beställde detta lilla lyriktryck från Bokbörsen, som enligt uppgift skulle innehålla den omtyckta dikten ifråga. Den lilla oskurna volymen är från 1921 och bör vara korrekturläst och (relativt) tillförlitlig. Nu skulle väl rätt månad fastslås en gång för alla och slöfockarna på Internet som utan minsta eftertanke bara kopierar rakt av, klistrar in och glatt för felaktigheten vidare, få stå där med med sitt ”Juli”. De har fått semestermånaden på hjärnan. Noll källkritik!

 

Alla vet ju vilken tid på året som har kortast nätter, när fågelsången hörs som mest. I juni månad. Om man dessutom, begrundar det här ögonblicket, med sin älskade vid sin sida, den som nyss somnat, ”trygg och trött” – inte fasen fladdrar man med tungan i ”julinatten”. Nej smeksamt, som juniljuset som sakta skingrar den korta nattens skymning: Juninatten, naturligtvis.

 

 

 

Men det står juli i boken. I tryckt svart på av ålder gulnat papper står det faktiskt: ”Redan ljusnar julinatten”.
Så varder det alltså klargjort, varför så många jönsar om kring och yrar om julinätter. Men jag anser ändå inte saken utagerad förrän poetens kvarlåtenskap i form av tummade anteckningsböcker, kollegieblock och lösa blad hittas och offentliggörs. Där dikten skall återfinnas ackurat såsom den en gång skapades, innan den stackars sättarens hand tog genvägen över sättkasten och plockade ”l:et” istället för ”n:et”. Att korrekturläsaren såg men inte gjorde något tecken i marginalen kan ha berott på att de var goda vänner och att sättaren just fått veta att hustrun fött honom en dotter (som skulle komma att följa sin far i spåren och bli sättare, sedermera på en Linotypemaskin). Nej jag vill alltså inte hudflänga någon. Jag vill bara ha rätt i sak. Jag är ännu inte beredd att gå så långt att jag skulle angripa källan, poeten – Karl Asplund. Han står naturligtvis utom all tadel. Men jag ser gärna att hans anteckningsblock kommer i dagen. Annars rämnar liksom fundamenten.


Det här inlägget postades i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Fundamenten rämnar

  1. Redaktören skriver:

    Tack för ditt stöd, Ingrid. :) För mig kan juli aldrig ersätta juni, även om skalden naturligtvis fick dikta vad han kände för.

  2. Musikanta skriver:

    Framför allt är det fågelsången som gör att det måste vara juni som avses. I juli har ju de flesta småfåglarna tystnat. Jag tror att din spaning är helt riktig.
    Ingrid

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *