Utan bakgrundsinformation

NÄSTAN ÅTTIO KOPIERINGAR och bildbehandlingar har hunnits med under helgen. Min egen förhistoria i svartvitt, spår av livet innan mina syskon och jag själv gjorde vår entré i ”Det stora sammanhanget”. Det är lätt att förlora sig i funderingar när man handskas med bilder av personer som i de flesta fall nu är borta. Avtrycken, spåren efter vardagslivet för sådär sjuttioåtta år sedan, framträder på skärmen. Personerna, situationerna, miljöerna. Märkligt nog överraskar mitt minne mig och mer än jag trott av vad mina föräldrar berättat har tydligen fastnat. Fast jag grämer mig förstås över att jag inte var ännu mer uppmärksam. Då.

I den här omgången av reproducerande har jag avsiktligt valt bort de flesta landskapsbilderna. De får jag ta hand om senare, även om vissa motiv äger nog så estetiska och ideella värden. Personerna, och den miljö de skildras i, är ändå de mest intressanta motiven. Och även om jag minns en del, önskar jag att jag kunde få alla de andra, mer gåtfulla bilderna förklarade för mig.
Som den fotografiska studien av en grupp, inspekterande en ”trollgryta” till exempel:

Lärarinnan (om hon nu var det) ser smått brydd ut, som om de båda yngre, måttligt entusiastiska kursdeltagarna (om de nu var det) ställt en besvärande fråga. Men allt förhöll sig säkert helt annorlunda. Bildkompositionen och ögonblicket blev hur som helst väldigt lyckat och för bilden som sådan, är det egentligen inte särskilt viktigt att ha bakgrundsinformationen.


Det här inlägget postades i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.