Exponeringsmätaren

 

 

DET DRÖJDE INTE länge förrän Gerd märkte att en ljusmätare var nödvändig för slippa gissa sig till exponeringsvärdena i ateljén. (Voigtländern hade ingen inbyggd mätare.) Men det tog tid innan hon tyckte sig ha råd att köpa en. När hon äntligen unnat sig förvärvet, bar hon den för jämnan om halsen, som ett smycke.


Det här inlägget postades i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *