Fotografiska muséet

TVÅ RELIKER från fotografins verkliga glansdagar, då envar kunde exponera och fästa ögonblicken på ljuskänslig glasplåt eller bladfilm, respektive rullfilm. Lite otympliga apparater det här, ändå kallades den högra för ”pocket camera”.

 

 

 

Den har också en finess som låter dig göra anteckningar på negativet, vartefter du tar bilderna. Men för att citera Gösta Ekman: ”Vete fan hur det går till.”

 

Den något större var lite mer krävande, men du kunde i förväg ladda de tre medföljande kassetterna med antingen de tunna, ömtåliga glasplåtarna, eller med exakt skuren bladfilm. Dessa förvarade du i den käcka boxen som hörde till.

För inställningar och en ”preview” fanns den avskärmade matta glasskivan, där motivet avtecknades. Upp och ned. Det här bakstycket på kameran måste innan exponering förstås bytas ut mot filmkassetten och skyddsplåten dras ut. Lite mer omständligt, men vilka negativ man fick! Finkorniga och med otroligt tonomfång.

Fotografering blev så mycket enklare med digitaltekniken, med kameror som bara behöver en enda knapp för att ta bilden. Alla mätningar och inställningar sköter apparaten numera. Vad som ännu krävs av fotografen, är närvaron, och eventuellt urskillningsförmågan och det konstnärliga seendet. Enkelheten och att kostnaden per foto ligger nära noll numera, ger förstås floder och hav av bilder över hela världen. Troligen ofantligt mycket vidare än under hela den fotografiska filmens epok. Tekniken inbjuder också till att slösa med bilder. Man tar inte bara några foton under samma trevliga samvaro med vännerna, utan snarare kan fotograferandet pågå kontinuerligt, med små avbrott. Bortsållandet av de mindre lyckade bilderna blir sällan av heller och ”molnen” har ju obegränsat utrymme.
Men så som gamla pappersfoton och negativ kommer bort eller förstörs, sker också ett ”naturligt” bortfall av de digitala bilderna, på ena eller andra sättet. Framtida forskare kommer nog också att få göra uppseendeväckande fotografiska fynd då och då.

Och… Nej, jag tänker inte återuppliva det gamla ”hederliga” fotograferandet igen. Men det är roligt att plocka fram apparaterna då och då.


Det här inlägget postades i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *