Om Bjartur på Sommarhus

”FRIA MÄN” av Haldor Laxness från 1934-35, i nyöversättning 2011 av Inge Knutsson. Det är en saga i modern tid (1900-talets början) och i det ganska klassiskt Isländska sceneriet: Evinnerligt slit i fattigdom, med svält, regn, köld och oväder som lägger sten på de medellösas redan omänskligt tunga bördor. Men solen skiner ändå av och till. Bjartur Jónsson har efter 18 års drängtjänst kunnat bli hemmansägare, en fri man och ingens träl längre. Detta och att han inte är skyldig någon något är den absolut viktigaste förutsättningen för honom då han bygger upp sin egen gård på en karg hed mellan fjälltopparna. Bjarturs envisa stolthet blir absurd och får tragiska konsekvenser.
Förutom att vara en krönika över en man, hans familj och ödeslottens jävlighet, är Laxness roman en insatt beskrivning av såväl folkkaraktärerna och livsmiljön, som av tidens samhällskonstruktioner. Det är en medkännande och hjärtlig berättelse som inte saknar författarens speciella humor och ironi. Ett mycket läsvärt verk av en Nobelpristagare.

FRIA MÄN, förresten. Huvudpersonen, Bjartur tar förvisso plats i romanen, liksom några andra män. Men så gör också kvinnorna: Hustru nummer 1 och 2, svärmor, en dotter, en ”hemhjälp”, en diktande grannkvinna och en hushållerska. 


Det här inlägget postades i Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *