Egyptienne VI

EN TÄRNA i all enkelhet. En lagom liten förmiddagsövning efter en tids missmod. Jo, Tvivlet har varit här. ”Lägg av, för du kan ju ändå inte”, sa hon. Det sårar min stolthet, även om jag egentligen inte vet varför. Nu för tiden har jag inte lika många måsten som förr och ritandet hör inte till dem som finns kvar. Men trots allt har det ju en god inverkan på välbefinnandet, när pennan väl är igång. Om så bara en liten tärna i Prinsessan Henuttaneb’s* uppvaktning, så där innan 11-kaffet en ljus vinterdag, så kanske det har en liten uppiggande effekt?
Det här är nu bara ytterligare en variation på mitt gamla tema: Beklagandet över min allmänna kreativa osäkerhet och mitt grubbel över alltings mening. Min vän Bildhuggaren hade ju sin analys: ”Du jobbar nog allra bäst när du har en beställning.” Men jag får ju aldrig beställningar på sånt jag helst vill göra.

*Dotter till farao Amenhotep III och drottning Tiye. Tärnans namn är okänt – idén är gammal och kommer från mitt ”Arkiv”: Henuttanebs pick-nick och den unge herden på andra sidan Nilen. 


Det här inlägget postades i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Egyptienne VI

  1. Redaktören skriver:

    Jovisst är det så. Motivationen kommer samtidigt med uppdragen. Och det är nog så för mig också, att jag försöker öva regelbundet. Men jag har ju min svaga karaktär att kämpa emot. ;)
    Ronny

  2. Musikanta skriver:

    Vem jobbar inte bättre om man får en beställning? I mitt fall en gudstjänst eller ett dop t.ex. Då sätter jag igång att öva ordentligt. Tyvärr har jag inte så många beställningar nu för tiden, men jag försöker i alla fall att öva en timme varje dag. Och även på orgeln. Men det är ju ett intet mot alla de timmar jag sitter vid datorn…
    Ingrid

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *