Hopbundna lakan

EN BILD SOM i sig inte tillför mitt ”verk” något essentiellt, men som ändå behövs och ska få sin plats. Den här bilden stal jag mig tid till, som avbrott i avbrottet. Jag vet ju hur flyktigt idéer försvinner om jag inte tar hand om dem direkt. Därför kan de riktiga jobben få vänta lite ibland. Fast idag var det ju fredag. Ajöss till arbetsveckan!
Hopbundna lakan som hänger från ett fönster har blivit en klassisk symbol för frihetslängtan och flykt. Och nog är det väl konstigt att jag trots att jag tämligen fritt disponerar mina dagar och veckor (stiger upp/går till sängs när mig så behagar) ännu efter sex år som pensionär fortfarande ha den där ”helgkänslan” kvar? Som ett djup ingraverat spår i skallbenets insida(?) följer min organisms grammofonnål ännu den samhälleligt graverade rytmen. Och söndagar är fortfarande, och tycks alltid förbli, dag före ny arbetsvecka.
Men nu var det alltså fredag och jag skolkade lite från jobbet, som jag egentligen kan ägna mig åt vilka dagar och timmar som helst. Men jag tog också fönstervägen och försvann från mina plikter via ihopknutna lakan.


Det här inlägget postades i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.