Cocadrille

Miljön är fransk landsbygd, nära alperna och tiden är (förra) sekelskiftet och framåt. Namnet på författaren, John Berger, låter inte franskt och är det heller inte. Han föddes i London 1926, men bosatte sig i Haute-Savoy  i början av 60-talet och stannade i Frankrike i resten av sitt liv. (Han dog ett par dagar in på 2017.) Boken kom ut 1981 på Brombergs.

PÅ 80-TALET lyssnade jag på en uppläsning i radio, medan jag arbetade. Det var en följetong och naturligtvis missade jag de följande avsnitten, trots att berättelsen grep mig. Den handlade om Lucie Cabrol, med öknamnet ”Cocadrille”. När en tupp lägger ett ägg i en dyngstack och det kläcks av värmen som den multnande gödseln alstrar – då är det en cocadrill som kryper fram ur skalet. Och det är alls ingen aktad varelse. Således är det heller inget kärleksfullt tillnamn som Lucie fått att bära.
Jag fick hjälp av en duktig bibliotekarie och nyckelordet cocadrille, den enda ledtråd jag hade, att hitta boken. Det var länge sedan och jag vet inte varför jag minns så lite av berättelsen. Och nu i dagarna kom postbudet med ett beställt exemplar av boken ”Gräs och rötter” (Pig Earth), där berättelsen ”Lucie Cabrols tre liv” ingår. Jag började med den. Tiden tycks inte ha försämrat historien. Cocadrille är fortfarande den starka, duktiga, hånade lilla flickan, den alltid arbetsamma, lortiga, utstötta och tjuvaktiga kvinnan (fortfarande småväxt) med den obändiga livsviljan och sin hemlighet. Hon är en gåtfull personlighet i en liten by i det bergiga franska jordbrukslandskapet och jag kan omöjligt värja mig från en stark känsla av sympati. Ja, mer än så.
Jag började med avsnittet om Lucie. Nu går jag tillbaka till början av boken. De delarna har jag aldrig läst.
Betyg baserat på ”Lucie Cabrols tre liv”:

 


Det här inlägget postades i Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.