Ett rum

ATT LÄSA ”Tålamodets sten” av Atiq Rahimi, är som att se ett teaterstycke på en liten intim scen. Dekoren är minimal; ett rum utan andra prydnader än ett porträtt och en dolk på väggen mellan två fönster. Inga möbler, men en madrass på golvet, två dörrar varav en är förhängd av ett draperi. I det här rummet stannar jag som läsare genom hela dramat. Ändå vidgar sig bilden och tätnar genast; bilden av situationen och av huvudpersonen, kvinnan som vakar över sin svårt sårade man i ett hus i en krigszon. Kanske i Afghanistan. Hon sköter honom, ber för honom och radbandets 99 pärlor löper varv på varv. Men hon börjar också öppna sig alltmer inför sin tigande och tynande man, börjar bekänna…


Det här inlägget postades i Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

2 svar på Ett rum

  1. Redaktören skriver:

    Jag väljer mycket sällan böcker som det talas mycket om, som recenseras och diskuteras i media. Först när de ”svalnat” och det allmänna nyhetsvärdet är borta, är det min tur. Däremot får gärna okända författare ”följa med hem”. Rätt ofta blir det fina och givande bekantskaper.
    Ronny

  2. Sven skriver:

    Tack för tipset. Ser att den finns att köpa även på DVD. Men som jag uppfattar det kommer denna förtätade intrig bäst till sin rätt i svart text med vitt mellanrum. Lägges på min inköpslista

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *