Hemmets härd

INNAN NORIKO ÅTERVÄNDE till den intighet hon kom ifrån (Edo var sagt, men Edo är numera Tokyo), fick hon visa oss husets irori – härden. Det är den viktigaste inredningsdetaljen i hemmet – husets hjärta. En slags ”kokgrop” med isolerande sand och stenar. Men, vilket hon villigt påpekade, det saknas ännu det mesta för att få till ett fungerande hem. Även om det är ett stiliserat, minimalistiskt och tecknat sådant. Även i ett låtsashem behövs det nödvändigaste!
-Men vad kan väl du veta, säger hon. Du kommer ju från スカンジナビア (S’kanjinabia*)!

Redaktören, som trots allt är den allsmäktige, den allom bestämmande i just det här sammanhanget, kommer att fundera över systerns nedslag i projektet. Goda idéer, som jag tyckte det här var från början, sväller alltid och växer i kompexitet och krav på arbetsinsats. Sånt ser inte optimisten från början. Nu när Noriko är borta igen kan jag väl medge att hela den här idén knappast har några förankringspunter alls. ”Allting flyter”**  Men så får det väl kanske flyta då? Flyta ut i sanden om så är.  Eller rinna vidare den väg idén nu väljer att ta.  En pensionerad redaktör har varken kontrakt eller stämpelklocka. Men han kan unna sig sina fria fantasier om en dragig hydda i Hokkaido, med en öppen härd. Hemmets trygga härd.

*Om inte för annat så är Google Translate en väldigt rolig leksak.
**Herakleitos, Sokrates…?


Det här inlägget postades i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

2 svar på Hemmets härd

  1. Redaktören skriver:

    Tack Sven! Roligt om bilderna kan förmedla något av det jag själv fantiserar om, när jag sitter här och gnetar med konstruktioner, perspektiv och husliga detaljer. :)

  2. Sven skriver:

    Röken från husets ”irori känns verkligen levande. Jag kan nästan fånga doften från bilden in i min näsa. Verkligen vackra bilder

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *