Det svåra uppvaknandet

ATT HUSET uppe i sluttningen är något av fuskbygge framstår ganska tydligt, när fönstret brister och taket blåser av i stormen. Jag behöver, eller vill i alla fall ha, bilden av ett uppvaknande i ett rum fullt av snö. Mer snö än på den morgonbild jag redan gjort. Det är ingen idé att mildra skadorna (tvärt om ger stormens våldsamma framfart samurajen en anledning att stanna längre).

Men två personer under dubbla bylsiga täcken i en snödriva – hur kan det se ut? Klarar jag det. Nu ska genast sägas att ingenting otillbörligt hände på tatamimattan! Eller för att ta det med Madame Sachigawas egna ord, när hon skriver till sin make (på resa):

[…] Jag sov hos honom / Inte fick han väl frysa / husets första gäst.
Under två täcken / höll vi oss båda varma / i blåsten och snön

Ingen ska säga
jag missköter värdshuset
eller gästerna. […]


Det här inlägget postades i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *