Vid eken


SEDAN SAMURAJEN kom till värdshuset, har madame Sashigawa Kikkori inte så många enskilda stunder för sin korrespondens. Gästen ska ju passas upp. Därför händer det att hon drar sig undan när hon skriver till sin make. Till det lilla templet – eller till den fallna eken, som här. Det är inte så att gästen, Rokuro, besvärar henne, alls inte, men när hon skriver till Takashi, vill hon kunna koncentrera sig på orden och formuleringarna. Det kan ju lätt bli missförstånd i brev.


Det här inlägget postades i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

2 svar på Vid eken

  1. Redaktören skriver:

    Jag håller med dig om träd. Det än något speciellt med träd. Kanske för att de överträffar oss i storlek och ålder? (Lite svåra och jobbiga att få till i bild bara.)

  2. malmopagen skriver:

    Träd är magiska. Din bild och text kring det är vackert att läsa och se på.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *