Författararkiv: Redaktören

MÖTET ÄR PLANLAGT och noga förberett när gästen kommer till annexet. Innanför residensets murar är det praktiskt taget folktomt. Vesiren med sin militära stab är annorstädes å tjänstens vägnar och personalen har tillåtits att dra sig tillbaka för natten. Alla … Fortsätt läsa →

LÄNGRE FRAM i handlingen spetsar dramat till sig, men som jag har svårt att hålla en stadig och rät linje i arbetet, hoppar jag till de avsnitt som jag för tillfället känner för. En sen måltid i den levantiska natten … Fortsätt läsa →

DET ÄR JU så noga med linjer. Jag märkte att ”hjälten” hade blivit två-tre år för ung och eftersom jag drar mig för att börja om med en bild, får jag försöka manipulera detaljer och ändra linjer i delarna där … Fortsätt läsa →

  JA, OCH så blev det plötsligt allvar. Som så ofta utan förvarning. Men huvudpersonen räddas av den hon redan beundrar mest och klarar sig därigenom undan med en lätt feber och en ödemsvärtad och ömmande vrist. Värre är det … Fortsätt läsa →

NÄTTERNA kan vara kyliga i Levanten, särskilt strax innan gryningen. Det är därför inte ovanligt att växelvarma kräldjur söker sig upp på terrasser och höglänta platser dit solens värmande strålar når fram först. Trappan framför annexets sovrumsdörr till exempel. Det … Fortsätt läsa →

ANNEXET, huvudpersonens personliga paviljong är en del av miljöbeskrivningen som känns viktig i sammanhanget. För nu är det ju så att hon får både huset och sina tärnor som en gåva av vesiren. Han har ju så svårt att neka … Fortsätt läsa →

JAG INBILLAR MIG att det ska kunna stimulera/locka fram resten av arbetet, att skissa och göra utkast till omslaget när projektet ännu är i sin linda; få mig att hålla i och fortsätta. Jag har hittills inga säkra belägg för … Fortsätt läsa →

EFTER DE LÅNGA arbetsdagarna under solen, tar den nye trädgårdsslaven sina kvällsbad i en liten avskild damm. Det är tillåtet och kanske till och med uppmuntras det av matmodern, vars egen paviljong ligger nära intill? […Med tysta steg jag går … Fortsätt läsa →