Kategoriarkiv: Tecknat, målat och tryckt

BORTSETT FRÅN SAMURAJEN, är det nygifta paret Madame’s första gäster och hon bjuder verkligen till för att ge dem en minnesvärd vistelse i värdshuset. Tyvärr är man tvungen att sitta i köket, det är ju ett litet hus, men både … Läs mer →

MADAM SASHIGAWA står inför ett ödesval. Ska hon fortsätta hoppas att hennes make i Edo lever och återvänder hem? Längtan efter honom har faktiskt avtagit under vintern. En liten tid till så kanske det kan kvitta? Och våren tycks ha … Läs mer →

    MADAME RODNAR. Vad som får hennes kind att blossa, är något som ännu döljer sig i historien. Men likt det vi gömmer i snö, kommer det väl fram så småningom. Den gamla traditionen med fönster och skjutdörrar av … Läs mer →

NEJ, SÅ HÄR kan det ju inte vara: Rövare som överfaller stackars Madame. I min berättelse! Vad har de där att göra? Madame har mer än nog av sina mer emotionella bekymmer. Och det är ändå dem det handlar om. … Läs mer →

OM DET SKA TA så här lång tid med en sammansatt bild, då väljer jag nog ett annat arbetssätt till nästa projekt. Jag tror att Madame’s värdshus gick fortare att reparera än det tagit för mig att avbilda arbetet. Men … Läs mer →

  _____________ Saknad och längtan formad i kalligrafi en novemberkväll _____________  

  FRAMME VID SLUTBILDEN – utan att för den skull vara nära ett avslut. Hela det här projektet om Madame Sashigawa och hennes värdshus i bergen, är faktiskt byggt på ’lösan sand’ och om den här posen med Kikkori kommer … Läs mer →

MADAME SASHIGAWA (och jag?) hade glömt att lägga fram sängkläder i gästrummen. Nu finns de där.

VÅR OCH TID för trädgårdsarbete? Nej inte riktigt så. Men uppgiften att gräva tar ändå Rokuro på sig. Madame är inte till så mycket hjälp, med sina känslor fortfarande i uppror.   Det här är förstås ett tidshopp igen, framåt … Läs mer →

SNART NYÅRSAFTON. Om Kikkoris sublimerade syster, Noriko, hade besökt värdshuset nu, skulle hon säkert fått en ny, mer positiv inställning till fastigheten. Efter stormen har Rokuro och Madame Sashigawa, inte bara reparerat taket, utan också inrett värdshuset med två, visserligen … Läs mer →

ÖVERFALLSBILDEN saknade någonting som helt försvann. Madame Sashigawas parasoll. Egentligen var accessoaren inte så viktigt i sammanhanget och nu är det dessutom trasigt. Men Madame var väldigt förtjust i den lilla extravagans som parasollet utgjorde. Hon tyckte det gav henne … Läs mer →

MED KONTEN PÅ ryggen och parasoll mot sol, regn eller snö: Så var hon rustad den vårdags eftermiddag då hon följde sin vän samurajen ett stycke på väg – eftersom hon ”ändå skulle ner till byn för inköp”. Det blev, … Läs mer →