Kategoriarkiv: Tecknat, målat och tryckt

SOM ENVÄLDIG HÄRSKARE över mitt eget projekt, kan jag faktiskt låta det lilla värdshusets tak flyga och fara – eller förbli intakt i stormbyarna. Allt efter mitt eget behag. Men det var faktiskt rätt jobbigt att rita det så jag … Läs mer →

MAN KAN NOG tänka sig att huset håller i alla fall. Jag menar, så dåligt byggt är det väl ändå inte. Men Madame Sashigawa märker att vinden frestar på fönstren. De är ju av papper. Det ska sitta trägaller utanför, … Läs mer →

UNDER NATTIMMARNA går stormen hårt åt huset. Noriko (värdinnans sublimerade syster) misstog sig inte ifråga om takkonstruktionen. Det kan komma att bli en mycket kall natt i värdshuset. Eller också är detta bara ett prov på redaktörens elaka tankegods: Storm, … Läs mer →

DET ÄR INTE tu tal om annat än att madame Sachigawa pysslar om sin gäst. Mån om att värdshuset ska få gott betyg. Under aftontimmarna har vinden tilltagit, det oväder som kunde anas under dagen är nu ett faktum. Kanske … Läs mer →

SÅ KOM HAN då; samurajen. Våt av blötsnön som faller ymnigt, trött och sliten – lite lortig faktiskt. Han kom inte som den stolte och värdige krigare man kanske kunnat förväntat sig. Han är en ronin – herrelös och arbetssökande. … Läs mer →

INNAN NORIKO ÅTERVÄNDE till den intighet hon kom ifrån (Edo var sagt, men Edo är numera Tokyo), fick hon visa oss husets irori – härden. Det är den viktigaste inredningsdetaljen i hemmet – husets hjärta. En slags ”kokgrop” med isolerande … Läs mer →

FÖR VARJE litet steg jag tar, märker jag att sträckan jag har att gå faktiskt bara blir längre och längre i stället för att leda framåt, till avancemang. Huset, både exteriört och interiört tar sin tid att färdigställa. Och som … Läs mer →

MED ETT LÄGE invid vandringsleden genom bergspasset kan man ju tänka sig att ett småskalig gästgiveri kunde vara ett sätt att få lite inkomster. Huvudpersonen har lämnats ensam i ganska knappa omständigheter och fastigheten saknar dessutom odlingsbar mark, förutom en … Läs mer →

VÄGEN GÅR genom byn, vindlar vidare upp mot bergspasset. Resande från öster till Sapporo tar den här vägen, men bara tills snön kommer. Då blir leden oframkomlig. Uppe på höjden, lite för sig själv, ligger en enkel hydda. Det är … Läs mer →

PRICKIGT eller RUTIGT? Jag tror att jag sparar rutigt (och randigt) till mer sparsamt förekommande tillfällen och väljer prickar i första hand. De är mycket lättare, snabbare att göra och det är vackert med prickar (hävdar den som förlorat sina … Läs mer →

NÄR DET KOMMER till rekvisita, tycks det behövas hur mycket som helst. Medan jag laddar upp för att påbörja den viktigare uppgiften, att teckna rollerna, producerar jag husgeråd. Miljön är en bergshydda, med en ganska fattig ”värdinna”. Men även så, … Läs mer →