Fem och fyrtiofem

KVART I SEX har solen ännu inte stigit upp. Det har jag. Jag ligger lite före idag, vaknade av mig själv. Det händer ibland. En frisk, fuktig luft bäddar in världen i min närhet och det råder tidlöshet. Solen bryr sig inte om tid, lavar på torson växer sakta – utan klocka.  5:45 är bara ett tal, figurer på klockans display som inte har något med verkligheten att göra. Det har ljuset och den klara himlen, syret och temperaturen. Kanske blir det här en sommarens sena påminnelse, om den blomstertid som var?

För mig går klockan däremot ruskigt fort! Dagen är redan igång.

 

 


 

Publicerat i Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Hur ser det egentligen ut?

JAG GNETAR PÅ med en provbild – alltså en variant av bilden med klänningsprovningen för ett par inlägg sedan. Jag var ju osäker på om den skulle duga. Men, så jobbigt det är! Hur ska man veta hur det ser ut? Jag har just inga förlagor att tillgå, än mindre modeller och rekvisita. Jo, jag kan kolla bilder på nätet, hur gamla symaskiner egentligen såg ut (det fattades lite på mitt exemplar).

 

 

 

Nu ville jag prova en omvänd projektion, och då gäller det ju att tänka till och känna sig fram. Det är det som är så besvärligt när det inte faller sig direkt. Eller så är det bara tillfället som är fel? Det går säkert mycket bättre i morgon.

Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Återseenden

DET KAN VARA så att en del av mina tidigare bilder kan finnas i ”privat ägo” som det heter. Jag besökte en gammal vän för första gången på många år och återsåg samtidigt en liten samling akvareller, varav flera totalt försvunnit ur mitt bildminne. De är från min produktion från 80-talet.

 

 

 

 

 

I stort sett känner jag väl igen mig i bilderna även om jag kanske förändrat mig något på de snart gångna 30 åren. Motivvalen har jag väl knappast lämnat ännu. (Det kan vara knepigt att avbilda glasade bilder in situ, men ungefär så här ser några av dem ut.)

Vad jag minns, är att upptäckten av det svenska, handgjorda pappret från Lessebo, öppnade för ett nytt närmande till mediet. Det här var ett underlag som passade både mitt arbetssätt och mitt kynne. Jag använder samma kvalitet ännu – när målargrejerna kommer fram.
Det är roligt, både att träffa gamla vänner igen och även att återse gamla glömda verk!

 

 

Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 8 kommentarer

Del 2 – Nummer 1

DEN BLEV UNGEFÄR som jag ville, men lite fel ändå. Nu tänker jag, eftersom det är så jobbigt att rita om bilder, att den kanske kan passera som den är. Det kändes ganska bra, även om stelheten sitter i ännu. Sen är det ju det där med optiken. Kanske borde jag prova ut ett par ritbordsglasögon? Det kan kanske vara en vettig investering.
Den här personen har förekommit tidigare i projektet, lite i bakgrunden. Nu tänker jag försöka beskriva henne, då hon annars riskerar att helt försvinna i obemärktheten. Och det tycker jag skulle vara sorgligt.

Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

En artikel om Del 2, om kreativitetens sedativa potential och om tjatig men väl behövd bikt

NÄR JAG NU ska ta itu med mitt ritande igen, sker det med en skrämmande stelhet. Valhänt och okänslig känns handen och flyktkänslan, impulsen att vilja lämna ritbordet är påtaglig. Trots ett nytt intressant fynd i lurarna. Det är samma gamla visa (inte i lurarna alltså) som alltid. När jag väl kommer igång infinner sig välbehaget. Det vet jag ju.

Det gamla projektet som jag dragit på i så många år, tänker jag redigera, komplettera och även annullera delar av. Att resa bort en dag kan ge sån inspiration! Särskilt kala klippor i skärgården kan föda nya uppslag till ett projekt som redan befinner sig i kustmiljö. Nu ska faktiskt, såvida syskonen Håglösheten och Tvivlet kan hållas utestängda tills jag får igång lusten och självförtroendet igen, del 2 göras. Det kan bli ett betydande avancemang och även opiet som, när de gula löven faller och börjar täcka gräsmattan, kan linda in redaktören i verklighetsflyktens vällustiga dimmor. Det kan bli livlinan till nästa vår! Att serien hittills byggt på nyssnämndes egna minnesgods, om än inte egenupplevt, torde vara uppenbart. Resten följer samma struktur, fast med annan tråd – eller stomme. För att nu beskriva upplägget så tydligt jag kan.

Men först ska jag alltså mjuka upp pennhanden och övervinna stelheten – och det där andra. Det bör ju gå om jag känner mig själv rätt. Bildhuggaren sa en gång till mig: ”Du kanske jobbar bäst när du har beställning på bilderna, det där kravet? Jag vet ju inte men kanske var det en diskret fingervisning om att min lättja inte skapar några bilder alls. Nej det tror jag väl ändå inte? Fast…?
Bredvid mig, på ritbordet intill har jag den nya påbörjade bilden. Den är svår! Hur ska jag få fram min tanke om den och den anknytning den ska ha? Jag ser ju bilden, men sen att teckna vinklar, perspektiv, ljus och skugga utan förlagor – det är ju bara så jobbigt! Vilken höjd hamnade nu armvecket i? Äsch, det kan jag väl strunta i. Eller kommer det att märkas?

Sådant här återkommande gny från Redaktören är förstås minst sagt tjatigt. Men som protestant har jag ingen annan biktstol att komma till än Inkspots.se. Det var egentligen för detta jag tecknade avtalet med webbhotellet. Vad det lider, hoppas jag, kommer mer substantiella artiklar att fylla det här Magazinet! Vill du förresten bikta dig? Klicka på ”Lämna en kommentar”.

 

Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 4 kommentarer

Arkivkaos

INGEN ORDNING ALLS på mina skisser och original. Inget pålitligt system för att hålla reda på teckningar och manus – eller annat jag sysslat med. Varken på papper eller digitalt i datorn. Det är väldigt irriterande! Jag vet att jag gjort en särskild teckning, jag vet ju hur den ser ut, men var är den? Beviset för att jag verkligen gjort bilden och inte jagar efter en inbillning, hittar jag – som utskrift. Men originalet, eller originalskanningen?

Ändå försöker jag att med strukturerade människors alla attiraljer för ordning och reda, att förebygga originalflykt och filtapp. Jag använder pärmar, jag har mappar, jag namnger mina bibliotek med unika namn och underbibliotek i datorn. Jag sparar hellre en gång för mycket i ett nytt bibliotek, som reserv, med tanken att vara säker på att inte tappa bort någonting. Men det är klart; när biblioteken gång efter annan ska flyttas från havererade datorer till nya maskiners hårddiskar, som ”Nödarkiv”; ja då får snart Kaos övertag.

När det gäller pappersoriginal: Ingen människa tar väl det just avslutade verket och sätter in i en pärm? Man lägger det synligt vid sidan om! Om det inte gick direkt till papperskorgen är det ju inspiration till nästa ansträngning. Håller man på så blir det efter en tid en bunt av original. Då tar Bror Duktig och samlar dem i en mapp. Så gör även jag. Men vart tar sedan mappen vägen? (Eller satte jag kanske in dem i en pärm?)
Jag ger datafiler namn som jag i stunden kan hålla isär. Det är ju fullt tillräckligt, särskilt som jag sparar dem i nya biblioteket, som jag givit adekvata namn. Jag gillar att vara lite kryptisk när jag döper filer och bibliotek i datorn. Eventuella digitala arkeologer ska om hundra år få ett helvete med mina hårddiskar! (Och när de knäcker det obefintliga systemet finner de bara nonsens!) :) Men den vurmen är faktiskt också mig själv till förfång, när jag letar efter något särskilt.
Att förlora en dator innebär ofta också att man förlorar filer. Och även om räddningsaktioner kan föra över och säkra det mesta från förlista maskiner, blir det ändå lätt något svinn. Efter att ha satt datorn själv på sökarbete, och personligen gått igenom alla tänkbara, mindre tänkbara – och därefter otänkbara bibliotek, utan att hitta den sökta bilden, återstår bara att avskriva den som ”SAKNAD”. Det gör i och för sig inte så mycket. Jag skulle ändå göra den annorlunda idag. Men jag hade gärna sett att datorn var det tidssparande instrument som man tjatat om i så många decennier.

 

Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Ön

JAG PARKERAR BILEN och går ner till bryggan med min kappsäck. Strax ser jag honom komma runt udden. Min vän bildhuggaren känns igen på långt håll: Stråhatten och den vita skjortan. Det är så här man kommer ut till ön: Man blir hämtad.

Det är en kort visit på ön, det brukar bli så, fast jag gott skulle kunna spendera dagar, eller till och med hela sommaren där (vilket är just vad Bildhuggaren och hans hustru gör). Så fort jag stiger i båten börjar kroppen och sinnet att varva ner. Jag tror öar har den inverkan. Jag har märkt det förr.
Till min förtjusning får jag logera i det lilla rummet allra närmast vattnet (trots att ett gästhus tillkommit under vintern och våren). Men det här rummet känns redan hemvant nu och där sover jag så gott. Mer strandnära kan man knappast bo.

En kort båttur förbi öarna, holmarna och skären – sedan anas det öppna havet. Det vilda landskapet övergår till ensliga klippor, de sista utposterna av land. Det är lätt att överväldigas och att känna sin litenhet här ute i Östersjöns närhet. Träden ger upp efterhand och låter spridda grästuvor, mossor och sist lavar kämpa för existensen, tills sten och alger blir de sista. Därefter råder hav.

Vikarna lockar till fotografering i solnedgången. Men ack vad tekniken kommer till korta! Den registrerar varken temperaturen, dofterna eller de svaga ljuden av vatten som lägger sig till ro. Det gör däremot jag. Allt tar jag in.

Vi har saker att prata om, jag och mitt värdpar. Sjön suger, sa man förr (med den omvänt positiva betydelsen: Den ger aptit). Efter en god middag i skymningstimmen, med det sena samtalets frigörande av idéer, uppslag och inspiration, är mörkret den 18 augusti kompakt men mjukt. Jag vet att jag ska gå försiktigt. Ett par steg för mycket så hamnar jag i båten – eller bredvid.

I tidig stund, lätt mulen men mild, vaknar jag och vet att jag har en utsikt och ett landskap som bara väntar på min uppmärksamhet. Det vill visa upp sig. Under natten kom ett kraftigt regn, det vet jag, och nu känns luften frisk fast det är helt vindstilla. Jag skulle kunna ta ett dopp men jag är aningen för harhjärtad.
Omständigheter gör att jag måste iväg redan på förmiddagen. Det planerade och tidsstyrda livet väntar på andra sidan sundet och det här var bara ett litet avbrott. Välgörande, berikande. Det är något visst med öar. Har man goda vänner som bebor sådana, ja då är man förstås väldigt priviligierad! Morgonen heter lördag och omnämns bara flyktigt i almanackan.

 

 

 

Publicerat i Okategoriserade, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Okänt begrepp

Mask.

JAG TYCKER ATT det har varit mycket den senaste tiden och det är väl bra – så har jag sluppit att ha tråkigt. Tråkigt? Jag minns inte när jag upplevde begreppet sist. Kanske vet jag inte ens vad ordet betyder? Att vara tråkig vet jag (ingen bjuder mig på fest som lustigkurre), men att ha tråkigt – nej, dessvärre kan jag nog inte riktigt definiera uttrycket. Det hindrar mig dock inte från att av och till känna mig otålig, rastlös, oföretagsam, håglös eller rent av frustrerat paralyserad. Jag kan känna mig väldigt liten inför allt jag vill göra, men som inte blir gjort och få lite lättångest när jag inte gör något. Apatin gästar mig då och då. Sorg överväldigar mig. Men det är inte uttråkad jag känner mig.
Mitt eget sällskap passar mig. Jag går mig inte på nerverna. Utan att försöka spela på någon förträfflighetens sträng, eller trolla fram och tillägna mig några spirituella egenskaper ur luften, är det bara så att jag faktiskt trivs tillsammans med mig själv. Trots alla fel och brister jag har, alla dumheter jag gjort och gör, alla fadäser och generade saker som jag helst inte skulle vilja att jag påminde mig om, så är jag ganska tillfreds i sällskap med mig själv. Utan att bli underhållen, road, stimulerad eller aktiverad. Och så har det väl varit så långt jag minns. Om det är bra eller dåligt vet jag däremot inte.
Faktiskt skulle det kanske också kunna vara möjligt att Tråkigheten är mitt rätta element? Att ledan och den andliga torftigheten är mitt livsrum och min naturliga miljö? Vart tar då mina tråkighetsreferenser vägen? Jag har inte tänkt på det förrän just nu.

Bilden har inte mer med artikeln att göra än att min vän konstnären, Rich. Langsbroe, tittade in och sa om mitt hastiga arrangemang: ”Den œr da fedt go’! Det delte sjæl, som skjuler sig selv! Da du ikke selv er i stand til at gøre noget med den idé, snupper jeg den!”

 

 


 

Publicerat i Okategoriserade, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Lisbon: Rua da Esperança 146

Death.

MARIONETTES and PUPPETRY is just so fascinating! In Lisbon is the museum for this form of art, Museu da Marionetas, well worth a visit! Not only that it is housed in an old monestary with it’s intriguing, somehow mystic system of rooms, the exhibition shows a wide, range of puppets from around the world and from hundreds of years back in time – to our days. All is very well exposed and explained. The walk-trough among all increadible ”actors” is a delight. Who doesn’t get inspired?

Other actors.

The exposed objects are completed with photographs and videoscreens, showing the theatrical atmospheres and the performances of different plays. Also a documentary about todays puppeteers, keeping the ”Commedia dell’Arte” alive.

The class (in front of the guide).

A mean squire? Or worse? (I lost the info.)

At this occation, a class of attentive children had a guided tour trough the collections. You don’t have to be particulary interested in puppet theater to be caught and carried away by the fantasies, the colours and handicraft: Beautiful, funny or scarry! Anyone can be charmed by the great world of small theaters.

 

Publicerat i 3-dimensionellt, Nostalgia / Arkivrelaterat, Papier-maché, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Helgarbete

JAG TOG MIG FÖR att tapetsera salongen idag – och ett sovrum. Det går framåt. Borde kanske ha målat taket först, men istället får jag väl montera ett innertak.

 

Publicerat i 3-dimensionellt, Okategoriserade | Lämna en kommentar

Finns det Björntråd?

OCH IDAG KOM virke med posten. När nu tid skall givas till detta? Ja, alltså, de små furulisterna ska bli dörrfoder, i hustruns projekt och det kan inte vänta mycket längre. Men resten, balsan, ska jag själv ha. Av den ska det bli en…
Det här är som att lägga upp ett förråd inför hösten och kanske vintern – som en hamster. Jag får inte glömma Björntråden. Finns det förresten Björntråd fortfarande?


Publicerat i 3-dimensionellt, Tyckanden & tankar | 4 kommentarer

Abstinens

 

DET HAR GÅTT många veckor nu – utan att jag dragit ett enda streck. Jag har varit för upptagen, för trött, för bortrest och för förkyld. Men nu känner jag abstinensen. Jag saknar det där med att göra något på papper.

Medan jag var borta gjorde jag i alla fall inköp, saker som är bra att ha och som jag har vissa tankar kring. Tusch, pennor och penslar. Det var också länge sedan jag doppade penna och pensel i den flytande svärtan. Det kan vara så att det ges lite egentid framöver. Jag kan ju hoppas att Inspirationen tittar in samtidigt.

 

 


 

Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 1 kommentar