Melodin

MELODI kommer alltid först. Rytm är viktig, förstås, men det är melodin jag ska minnas, så den går före. Och kommer jag ihåg en melodi så hänger ändå rytm och takt med. Om jag hör musik som gör intryck och som jag vill minnas, då har jag haft en ganska hyfsad förmåga att lagra och ’spela’ musiken i huvudet. Någorlunda korrekt till och med. Om det är så att musiken går tillsammans med en film som också har en hög grad av påverkan, tror jag att lagringsprocesserna stimuleras och blir ytterligare på alerten.
Den här filmen såg jag på tv som barn. Den var storslagen, lite skrämmande, lite vemodig. Folk slogs och ’bar sig åt’, barnen var trashankar och landskapet med flod och flodångare var mäktigt. Jag tror inte jag förstod så mycket av den, hann säkert inte med att stava igenom undertexterna. Men intryck gjorde den. Och musiken. Filmen är från 1938 och i slutscenen spelas den sång, som jag först med Internets och Youtube’s etablering som söktjänster, kunnat leta upp och återhöra. Till och med ladda ner och klippa ut ett stycke ur för att lägga upp här. Givetvis förändras man själv lika mycket som tekniken, på 60 år, men jag tycker fortfarande om melodin.

Lev Swarts (1898-1962) hette kompositören. Vad är det för film och vad heter den? 


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar | Kommentarer inaktiverade för Melodin

Kandiderande möjligheter

MEDAN  TEXTEN sakta ökar i omfång, utan att för den skull kännas som mer än anteckningar, måste jag försöka hitta och bestämma mig för huvudpersonerna. Hur ska de se ut, vilken stil och teknik ska jag använda? Jag antar att jag kommer att behöva rätt många bilder och då vill jag förstås komma så lindrigt undan som möjligt, ifråga om tid och arbete. Ändå har jag mina bestämda krav på att åtminstone nå upp till min egen nivå.

Så vad ska det bli? Mjuk blyerts, lätt och lite skissartad som på sitt sätt kanske kan passa ämnet denna gång?

Eller distinkt tusch kanske, lite robustare, som träsnitt eller klippta silhuetter? Trist med bara svartvitt eller gråskala? Den här gången gäller det ändå ett mer känslosamt och seriöst drama.

 

 

 

Eller ska jag rent av gå vidare med samma typ av serieteckningsmanér som jag använt i tidigare höstprojekt och som rent metodiskt börjat bli inövad och van? Men till en ganska allvarlig, dramatisk – ja, i sina stycken till och med tragisk historia? Passar det?

Det är inte alltid så lätt att bland kandiderande möjligheter välja den rätta. Särskilt så här på planeringsstadiet, då inte ens texten är skriven.


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 4 kommentarer

Barrøy

EN TRILOGI. Det är populärt i litteraturen. Ibland kan jag uppfatta det som marknadsmässigt, planerat författande och väljer hellre fristående romaner. Men inte alltid. En berättelse kan behöva fortsätta, men delas upp och skrivas i etapper. Särskilt när det handlar om människors liv, som löper över såväl generationsskiften som över skeenden mot den historiska fonden. Och en del författare lyckas göra sitt namn synonymt med god, berörande läsupplevelse.

Roy Jacobsens romaner läser jag gärna. Han hör till de författare som, liksom bara kommer och hämtar en. Man vet inte vart det bär av, men man får heller ingen möjlighet att inte följa med, om man nu råkat öppna pärmarna. Och i trilogin om Ingrid, hennes föräldrar och syskon och om det hårda livet på en karg och utsatt klippö i det nordnorska kustlandskapet, känns det snart som om man är där. Mitt i bland dem.
I ”De osynliga” som börjar sviten, är det förkrigstid, i ”Vitt hav” råder tysk ockupation och i ”Fartygets ögon” är ockupationsmakten besegrad och Norge njuter fred. Men allt är inte reglerat och normaliserat i och med krigsslutet. Och…
Nej jag nöjer mig nog med en verkligt varm rekommendation att läsa trilogin om detta inte redan är gjort. Min grundade mening är att för att dokumentärt material riktigt ska gå in, måste också ett gott mått inlevelsefull och konstruktiv fiktion till. Här saknas ingetdera.

Förresten: Om Svenska Akademin inte gör bort sig i år igen, och om man vill spara på Majgull Axelsson ett tag till, skulle i mitt tycke Roy Jacobsen vara en fullvärdig och helt riskfri kandidat. Hans författarskap står nog över Peter Handkes, även om man inte ska jämföra äpplen och knölig prydnadspumpa.


Publicerat i Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Under terebinten

OM MAN DRÖJT sig kvar i Memphis för sådär 3500 år sedan hade man, inte långt ifrån faraos palats, kunnat se en annan pampig byggnad resa sig ur gyttret av enklare hus, magasin och hantverkares bostäder: Vesirens residens med en central entréhall bakom en imponerande kolonnad och två flyglar, omfamnande en prunkande trädgård, vitt omtalad likt dem i Babel. Det var hit som Josef kom efter att ha inköpts som slav av Potifar, på marknaden blott ett stenkast ifrån.
Men före honom, nästan tolv år tidigare, kom Zuleika, som brud åt Storvesiren. Det var här som hon efter ett ögonkast på Josef, för alltid skulle vara förlorad i en livslång längtan efter honom.
Naturligtvis finns idag inga spår kvar, vare sig av residensets byggnader eller eller av dess berömda trädgård. Vad som lever kvar i skrifter och berättartraditioner är historien om vesiren, hans hustru och den unge hebréen som kom i tjänst i huset.

Vi känner till förförelseepisoden och dess följder – något sånär, men vi saknar en mer ingående studie av de bådas relation till varandra under tiden fram till ”dramat”, det fattas karaktärsbeskrivningar och ett svar på vad som faktiskt hände under terebinten.
Här borde någon faktiskt nysta i de trådar som finns och forska lite efter en ”Zuleikas version”? När sommaren är slut kommer hösten! Kan det här bli ett höstprojekt?


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 4 kommentarer

Pre-hippie-music-farewell-concert

Inget lockande i SVT:s programtablå denna lördag heller! Jag öppnade Youtube och lät slumpvisa uppslag och associationer bestämma sökriktningen:

DELAR AV den här showen har jag sett tidigare på Youtube, men ikväll råkade jag hitta det kompletta programmet, som BBC sände för ganska exakt 52 år sedan: The Seekers avskedskonsert. Keith, Bruce, Judith, och Athol från Australien tog sig till London och gjorde sin kanske allra största hit med titelsången till filmen Georgy Girl! Den kommer i slutet.
1968 var jag nitton år – hade annat att tänka på (eller borde ha haft), men hörde i alla fall gruppen i radio då och då. Och jag gillade deras låtar. Med nostalgins inverkan tycker jag idag att de var riktigt bra. De representerar faktiskt en del av det bästa från en sedan länge svunnen pre-hippie-musik-epok. Ett skönt analogt klingande videodokument.

De mer komiska inslagen i showen har naturligtvis passerat ”bäst före datum”, men för den musikaliska nostalgikonsumenten är det helt i sin ordning.


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar | Kommentarer inaktiverade för Pre-hippie-music-farewell-concert

Med all rätt

FÖR LÄNGE SEDAN, när molnen var berg av bomull; mjuka, luddiga och lika varma som sommardagarna – då drömde jag om att flyga.

Att sväva på egna vingar, upp till dem, över dem och sedan dyka rakt ner i molnbolstren. Sitta vid kanten, ropa och vinka ner till mamma. Sedan flyga igen. Så lätta var mina tankar då, för länge sedan.

Nu är jag nöjd med att gå här på jorden och det är högst motvilligt jag sätter mig i en flygmaskin, de gånger jag ändå gör det. Vilken misskalkylering, vilket övermod, att tro att man kan få över 80 ton av metall, taxfreepåsar och mänskligt kött att sväva! Vråken skrattar åt oss. Och med all rätt.


Publicerat i Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Beslut innan kvällen

ATT LEDA VATTEN är något människan har gjort så länge hon varit människa. Kanske längre. Kanske är det en naturlig drift? Vi består ju själva av intrikata och komplicerade vätskeledningar. Att få regnvatten att fylla på vår guldfiskdamm står inte alls i proportion till exempelvis blodsystemet, i fråga om sinnrikhet, men vattenledning är ändå just vad redaktören för det här Magazinet har sysslat med.

Det provisorium som visat att 1/4 av takets avvattning kan ge god utdelning till fiskarna, kan snart avvecklas och det nya, något mer diskreta systemet kan få träda i tjänst i stället. Här ses först det kärl som ska ta emot och i viss mån magasinera vattenvolymen i de fall det handlar om störtregn. Jag vet ju inte om rördimensionen som ansluter därefter, är tillräcklig. Jag räknar med att vattnets egen tyngd ska hjälpa till med flödet vid såna skyfall som det vi fick igår.
När jag är färdig är det bara att lossa stupröret och svänga över utkastaren till den nya installationens ”flödesutjämnare”.

Visst syns röret, men det oestetiska ingreppet i miljön blir i alla fall mindre än det som plankor plastpåseslang, eltejp och diverse annat orsakat. Jag skulle till och med kunna måla röret i trädgårdsgrön kulör – men kanske ska man inte överdriva ändå? Mycket kan döljas av fagra blommor också. (Jag ska tala med min fru om det.)

Det är som att bygga med LEGO ungefär och märkligt nog, när det gäller byggmaterial, har jag inte tyckt det var dyrt. Den här undergången gick galant att göra. Tumstocken var inte ens med. Däremot använde jag vattenpasset. Det är viktigt med flödet.

Avslutningen kräver ett par (svaga) böjar till för att avsluta lite mjukare. Så byggfirman får se mig igen. Då kommer jag nog upp i 600:- Men å andra sidan får jag lite material över.

…Nu lär nya regnområden vara på väg in över landet, laddat med rikliga mängder nederbörd. Så frågan är om jag ska köra igång anläggningen redan nu, eller lugna mig lite. Jag bör nog ta beslut innan kvällen.


Publicerat i Okategoriserade, Tyckanden & tankar | Kommentarer inaktiverade för Beslut innan kvällen

Uppslag

NEJ, MIN NYA idé handlar inte om någon flicka från Pigalle, eller om prostitution, gangsters eller ens om Paris. Inte alls. Fast egentligen är det bara ett uppslag – ett idéembryo än så länge, så jag vet ju inte riktigt säkert. Att det kommer att handla om nattlig verksamhet är nog ganska troligt, men vad sedan mer är, låter jag bli förborgat tills vidare. Det är ju så lätt att en god idé, vilket detta är, dunstar bort vid olämplig hantering.


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Kommentarer inaktiverade för Uppslag

Om regn och dess uppsamlande

MIDSOMMARAFTONEN visade moln innan solnedgången. Regn vore en gåva, men det skulle ännu dröja till nästa dag. Och kanske var det bäst så? Idag kom det i alla fall. Först en rejäl skur följt av ett uppehåll. Sedan längre, lättare men ihållande nederbörd.

Solregn med regnbåge avslutade kvällen efter en givande och bra midsommardag:

Min enkla prototyp för en regnvattensamlare som bara väntade bara på att få testas, fick till slut börja leda vatten från en fjärdedel av takytan ner till guldfiskarna. Det blev mer än jag trodde. Vattenytan höjdes med minst 4 cm. Inte så mycket kanske, men multiplicerat med ytan, bör det röra sig om 160 liter, om inte mer.
Och regn lär vi ju få mer av. En utvärdering redan nu säger att en regnig vecka nästan skulle kunna fylla dammen. Det kan vara dags att börja leta efter lämpligt material till en diskretare vattenledning. Fiskarna är en tålig sort, men jag är ändå skyldig dem att förse dem rikligt med tjänligt vatten. Det får gärna rinna över kanterna – då kommer överskottet min hustrus blommor till del. Allting kommer att bli så bra!

Sädesärlorna var ute under hela regnvädret. Ruskade bara av sig då och då.


Publicerat i Tyckanden & tankar | Kommentarer inaktiverade för Om regn och dess uppsamlande

Midsommarmorgon 7:30

SOLEN SKINER REDAN varmt och det är högst tveksamt om vi får något regn, vilket annars kan höra till traditionen. Den mycket allvarliga pandemin bryter också mot våra invanda ”krav” på festdagen. Men man kan ju göra det bästa möjliga av högtiden: Årets längsta dagar.
Redaktören ber att få önska en trevlig och fin midsommar!


Publicerat i Tyckanden & tankar | Kommentarer inaktiverade för Midsommarmorgon 7:30

Trädet i Bregottfabriken

”MARGARINARBETARNA” var på annat håll, så även om de bara är unga praktikanter ännu, som jag tror mig om att kunna mota iväg om det skulle bli närgångna  så passade jag på att ta en tur bort till trädet i lugn och ro. Det grönskar. Inte lika frodigt som de som ännu står, men bladen är friska.

Det är förvånande hur mycket sav och näring som stammen ännu innehåller. Ska virket duga till ved får nog trädet ligga kvar över sommaren och avlövas, gissar jag.

Jag tycker om träd. Träd imponerar på mig; med storleken, med styrkan, åldern. Det är sorgligt med fallna resar, just för de många årtionden, kanske sekel och mer, som de representerar. Kanske är vi jämngamla? Nja, jag tror att jag kanske skulle ha nått om stammen med armarna när jag var barn. Så jag är nog yngre. Men jag var inte här då.

Trädet stod här, medan jag levde mitt liv annorstädes. Jag har haft 16 olika boplatser när jag räknar efter, medan trädet stod här. Och först här i det nuvarande hemmet råkade vi på varann. Trädet skulle knappast ha brytt sig, även om det kunnat. Träd behöver inga människor. Förhållandet är det motsatta.

Jag kan väl inte påstå att jag gav det fallna trädet min särskilda uppmärksamhet, medan det stod där. Ett bland många. De får dela på min tillgivenhet. Men när storm eller motorsåg knäcker en ståtlig rese, då kan jag gripas av den där vemodiga känslan; av perspektiven, av associationerna. Ett träd står för sin ”epok”. Under tidens gång kan många människor ha strosat under grenarna – ännu fler kor och kalvar.


Publicerat i Tyckanden & tankar | 4 kommentarer

Distans


DET KÄNNS BRA att fortfarande ha lite kontakt med yrket, att handritat fortfarande kan vara ett önskemål till medicinska artiklar. Min skissartade stil, svartvitt val dessutom. Det har jag inget emot. Bilderna kan faktiskt ge en känsla av att vara sprungna ur ett nära samarbete mellan professorn och tecknaren, vilken ju också är fallet. Fast på distans då. Det brukar gå alldeles utmärkt.


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer