Vardagsdilemma

NÄR ANDAN faller på, sker det ofta då helt andra saker ska göras. Äsch, tänker jag, nu när jag kände att allt lossnade och jag såg bilden så tydligt inom mig. Nu när jag tänkt ut teknik och komposition och bara skulle sätta igång med själva pennarbetet. Nu får jag vänta till nästa tillfälle när allt ”stämmer”. Ett typiskt vardagsdilemma!


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 1 kommentar

Varför vara pessimist?

OM JAG VISSTE från början hur svåra saker är, skulle jag aldrig sätta igång med något. Och trots allt händer det att jag gör det. Men uppslagen och idéerna ger mig aldrig såna antydningar. De ger bara visionen av hur bra det kommer att bli när det blir färdigt.
Om det blir färdigt. Att teckna är inte som att cykla (en gång inlärt, sedan kan man det). Det liknar mer den goda konditionen, som vidmakthålls med ständig träning och motion. Det är också alldeles för mycket psykologi inblandad i den kreativa processen. Det behövs en bra balans mellan inspiration, lust och mening.

Det här började egentligen i vintras med bilden av en stackars ”cliffhanger”. En sån där teckning som ”blir till mest av sig själv”. Men jag blev lite förtjust i figuren och dess tänkbara potential. Sen kom plötsligt kameran in i bilden och boken ”Gerd köper kamera!”

Det är klart att hon heter Gerd och har en kamera. Hon är dock inte skådespelerska, som Gerd i Esse Anderssons bok för glada fotoamatörer. Den här Gerd saknar ännu ett socialt och miljömässigt sammanhang men är (troligen) mer aningslös och riskbenägen. Jag tycker i alla fall att hon ska fotografera analogt – inte med mobil. Jag har ju nyligen erfarit hur tjusigt det var med filmnegativ.

 

En ungefärlig figur gestaltar sig alltså ”mentalt”. Men att därifrån få den till att kliva över till papper, känns ovanligt trögt och besvärligt. Det trygga ‘flytet’ låter vänta på sig. Jag vet att jag kan, men varför kommer jag inte igång då? Varför kan inte Gerd få börja någon gång?
Det här är förstås bara ett uppslag bland många andra och med en gnutta självkännedom inser jag att det sannolikt går som med de andra nittioåtta procenten av goda idéer. Men varför vara pessimist? Det för aldrig något gott med sig.


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 6 kommentarer

Torka

OM JAG SUMMERAR min kreativa aktivitet för månaden augusti, finner jag att den var lika minimal som för sommaren som helhet. Har man ansett sig – eller sagts vara kreativ, är detta mycket olyckligt, eftersom fantasi och energi ju alltid ska flöda (som ur den klara, outtömliga källan). Men nu i sommar har torkan varit extremt svår. Inte ens en rännil har flutit fram.

Därför känns det rätt så bra att triggas igång av yttre impulser, som på Vandalorums ”experimentella” avdelning t.ex. Om så bara för att göra en egendesignad lerplatta på några minuter.


Publicerat i 3-dimensionellt, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 4 kommentarer

Ansvarsfrihet

MAN KAN JU tänka sig att mor sa till de äldre syskonen att passa den lille redaktören, så att han inte trillar ur vagnen. Gjorde de det? Ingalunda. Så totalt upptagna av de egna viktiga göromålen att all ansvarskänsla farit sin kos, när den åsidosatte reser sig upp emot orättvisorna. (Fast ”någon” var ju uppmärksam och tog fotot.)

Miljön är den sandplan utanför det nybyggda huset, som vi fick behålla tills vi blev för stora för sån lek. Då hade grönskan växt upp runt om och blev det prydlig singel istället.


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Julgransplundringen

JANUARI 1923. Det skiljer knappt fem år från ett sekel. Hemma hos Tant Elin har det varit fullt hus och julgransplundring. Man kan av spåren på golvet ana en ordentlig ”röjning”. Tant Elin sitter med en knappt skönjbar hund i knät, alldeles bredvid den buttra flickan uppe på pulpeten. Varför så trulig när det är kalas? Det får jag aldrig veta. Inte heller vad hon eller de andra små och stora personerna på fotot heter eller vilka de är. Bara en till kan jag identifiera: Flickan vid Elins vänstra axel är Iris, som skulle bli min mamma.
Den här trettondedagen är Iris tio år, ska fylla 11 till sommaren. Hon har förliden höst förlorat sin mor i TBC och Tant Elin har uppenbarligen tagit sig an sitt syskonbarn och skapat en nära och varaktig relation. Det framgår av flera foton där de båda är med. Även de vaga minnen av vad mamma själv berättat kommer som ekon ur bilderna. Nog nämnde hon ”min älskade tant” vid flera tillfällen? Det dröjde inte alltför länge innan Iris fick en styvmor och det blev, så vitt jag vet blev ganska bra, det också. Men den riktiga mamman kan nog aldrig ersättas, inte ens, eller allra minst, för en tioåring.
Tyvärr är det ju så med foton; de hamnar i album i bästa fall, eller i kartonger och kuvert som här hos mig. Väldigt många blir anonyma ögonblicksbilder. Skriva namn på personer, årtal eller plats behövs inte. Man kommer ju ihåg. Det är mycket sällan sådana här fantastiska ledtrådar finns på baksidorna. Det är som efterföljande väldigt lätt att ångra avsaknaden av den vetgirighet som de gamla fotona nu väcker; då, när någon ännu fanns kvar att berätta. Men trots allt går det att pussla, minnas och dra slutsatser, när det finns skärvor att sätta ihop. Nu gäller det att inte blanda korten igen!


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Närfokus

En efterlängtad förbättring – tror jag.

NYA GLASÖGON ska förbättra skärpan i de kortare distanserna.
Får se om beräkningarna stämmer.


Publicerat i Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Brytpunkt

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Senare

SÅ DYKER REDAKTÖREN äntligen upp ibland det gamla fotomaterial som jag tagit mig för att digitalisera. Det är förstås den minste i bilden, med cellstoffen putande i byxlinningen. De andra är syskonen och modern. Ganska jämnt 68 år senare skulle nämnde redaktör komma att hitta fotot och publicera bilden i sin blogg. 


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar | 6 kommentarer

Utan bakgrundsinformation

NÄSTAN ÅTTIO KOPIERINGAR och bildbehandlingar har hunnits med under helgen. Min egen förhistoria i svartvitt, spår av livet innan mina syskon och jag själv gjorde vår entré i ”Det stora sammanhanget”. Det är lätt att förlora sig i funderingar när man handskas med bilder av personer som i de flesta fall nu är borta. Avtrycken, spåren efter vardagslivet för sådär sjuttioåtta år sedan, framträder på skärmen. Personerna, situationerna, miljöerna. Märkligt nog överraskar mitt minne mig och mer än jag trott av vad mina föräldrar berättat har tydligen fastnat. Fast jag grämer mig förstås över att jag inte var ännu mer uppmärksam. Då.

I den här omgången av reproducerande har jag avsiktligt valt bort de flesta landskapsbilderna. De får jag ta hand om senare, även om vissa motiv äger nog så estetiska och ideella värden. Personerna, och den miljö de skildras i, är ändå de mest intressanta motiven. Och även om jag minns en del, önskar jag att jag kunde få alla de andra, mer gåtfulla bilderna förklarade för mig.
Som den fotografiska studien av en grupp, inspekterande en ”trollgryta” till exempel:

Lärarinnan (om hon nu var det) ser smått brydd ut, som om de båda yngre, måttligt entusiastiska kursdeltagarna (om de nu var det) ställt en besvärande fråga. Men allt förhöll sig säkert helt annorlunda. Bildkompositionen och ögonblicket blev hur som helst väldigt lyckat och för bilden som sådan, är det egentligen inte särskilt viktigt att ha bakgrundsinformationen.


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Produktutveckling

FÖR TILLFÄLLET har jag nog kommit så långt jag kan ifråga om ”reproplinten”. Ytterligare rationalisering är önskvärd, men mycket har alltså redan vunnits! Jag får fram rena kopior (frånsett repor och fläckar på negativen) utan blänk och reflexer från kameran (och mig själv). Direktöverföring till datorn hade t.ex. smakat fågel, men det fungerar inte med kameran. Att byta negativ är också lite bökigt fortfarande. Men har jag egentligen bråttom?

Jag är ändå glad att jag kan få ut ganska bra kopior av negativen. Och upptäcka saker jag inte visste, saker som jag glömt och saker som jag mindes annorlunda. Hösten är räddad.
Nedan: Järntorgsbrunnen i Göteborg igen, att jämföra med tidigare publicerad bild. Kopierad i den nya plinten.



Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Min stackars mamma

PLÖTSLIGT HÄNDER DET. Man tar tag i de där askarna som innehåller negativ från förr. I mitt fall är det mammas bilder från slutet av 30-talet och början av 40-talet. Hon var en ganska flitig fotograf, så det finns många ögonblick på celluloid. En del bilder har jag minnen av från albumen ‘därhemma’, men väldigt mycket finns bara som negativ. Allt var kanske inte värt att kopiera till kort – annat kanske inte borde?

 

Mammas kamera var en Voigtländer. Den fanns med länge, även under redaktörens uppväxtår. Det var roligt att titta genom spegelsökaren, där allt blev rättvänt fast tvärt om. Höger och vänster bytte plats. Formatet, 6 x 6 (eller 5,5 x 5,5 netto) gav 12 exponeringar med hög upplösning och fin skärpa, när man lärt sig att hålla kameran stilla och trycka av mjukt. Det är inte utan att man får lite nostalgiska vibbar.


Lätt underexponerade negativ går att läsa in med min vanliga scanner. Men jag har märkt att det blir bättre resultat genom att fotografera av filmerna. Därför håller jag på att utveckla en ”apparat” för ändamålet. En ljuslåda utprovas just och så ska jag försöka hitta på en justerbar hållare för kameran.

Min vanliga lilla kamera klarar faktiskt skärpan och upplösning ganska bra. I Photoshoppen kan jag sedan invertera negativ till positiv vända bilden rätt och justera nivåerna, ljusast/mörkast och diverse annat. (Ta bort värsta fläckarna och reporna t.ex.)

Vid den här tiden arbetade min mor vid Sanatoriet i Arvika, där det här soluret fanns (/finns). Senare kom hon till Göteborgstrakten och Stretered, ett slags dåtida institutionaliserat boende för handikappade. Hon var inte inom den vårdande sektorn utan i marktjänsten: Kök, städning, tvätt, förråd mm. Vad jag vet trivdes hon bra med arbetet och hon hade eget rum. Om det var inom området vet jag inte, men jag tror det.

Ett av negativ visade ett gruppfoto av ”brukarna” vid hemmet. Jag vet inte hur mycket som skiljer från idag, men jag tycker ”rastgården” ser beklämmande ut. Fast jag ser ju bara den här vyn. Mamma kände en del av de boende…

…och hade många vänner i personalen. Här tycks det vara ”firmafest”. Mammas ansikte försvann. Kanske för att den obekvämt halvliggande ställningen blev omöjlig att hålla sig stilla i?

Jag undrar om inte detta är ett självporträtt? Med självutlösare på kameran. Jag vet heller inte om hon övar inför Lucia- eller liknande firande. Linjen kommer från min ljuslåda. Det tog tid att komma på felet. (Förlovningsringen visar att pappa var på gång.)

Ljustaken säger mig att det här är mammas rum. Ett par såna fanns också i mitt barndomshem. Gossen som hängt av sig vantarna och blir bjuden på kaffe(?) är tyvärr okänd. Men jag tycker om bilden.

Ledigt fritidsklädd i samspråk med bekanta. Någon annan tog bilden, med Voigtländern, eftersom jag har negativet nu. Det är synd att inte veta vilka de andra personerna är, men så är det ju med det mesta av sån här historia.

Nu går det inte längre att få veta någonting om den här situationen heller:

Barfota på landsvägen, med leriga sockor och skor i handen och en lånad rock (den ser för stor ut). Mössan har jag aldrig sett på något foto förut. Men den passar ju bra till kjolen och jumpern. Och vad har då min ledsna stackars mamma råkat ut för? Sårig på vristen och uppåt vaden. Taggtråd? Det här är inget glatt foto, men därför mycket mer berättande. En sommarkväll när solen står lågt. En promenad som gick illa? Kanske genade de över sumpiga hagar och kanske rev sig mor när hon skulle ta sig över beteshägnet? Hon skulle inte ha velat att bilden togs, men jag är glad att någon gjorde det. Det här är också, väldigt mycket min mamma.
Det finns hundratals outforskade negativ kvar. Historiska pussel om min mamma och även om min pappa. Får jag bara fason på min reproduktionsapparat ska jag beta av dem i lagom portioner, pö á pö.


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Semesterbilder

NÄR MAMMA VAR UNG flög man inte utomlands på semestern. Man höll sig gärna på vid Västkusten, om om det nu var där man arbetade. Kanske cyklade man söderut, ner till Kungsbacka och träffade vänner, eller norrut, in i Göteborg. Det var inte det sämsta resmålet! Om den idylliska sommarserveringen (till höger) fanns i Göteborg vet jag inte, men det kan den ha gjort.
Jag vet heller inte om mamma ingick i de här damernas sällskap (nedan). Det kan hon ha gjort, för bilderna är troligen tagna åren innan pappa ”kom in i bilden”.

Här är i alla fall rejält med packning. Den främre damen har både tält och sovsäck, plus sadelväskor och bakom väninnan i rutigt kan åtminstone en sovsäck anas. Cyklarna är robusta, med sportiga styren. Resan kan börja (eller pågår). Vilka de båda damerna är, är tyvärr information utom räckhåll. Kvinnan till höger uppfattar jag som ”reseledaren”. Båda är praktiskt men ändå snyggt klädda.  Bilderna kommer från ett kuvert med negativ – som jag läst in i vanlig scanner. Jag gissar att båda fotona är tagna under perioden 1936-1942(?)


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat | Lämna en kommentar