Klagolåtar

DET RYKER FORTFARANDE ur spillrorna efter min hårddisks sammanbrott. Bildligt uttryckt. Ingen eldsvåda eller så, som väl är! Men en förödelse ändå. Fem års sparade foton, bilder och texter, plus allt annat arkiverat. Därtill också bild- och textarkiv från tidigare hårddiskar. Men just som arkiv är ju en dator värdelös! Man ska ta back-up’er, spara sina filer på säkrare media än i sin dators hårddisk. För nästa dag kanske den inte snurrar längre. Det där vet jag ju så väl. Så nu sitter jag här i nonchalansens skamvrå med ånger och lite sorg över min förlorade digitala ateljé. För mina verktyg är också borta. De invanda som ”låg såg bra i handen”.
Nåja, andra, annorlunda redskap, finns och jag är igång med att hitta och kanske, kanske vänja mig vid dem. Och kanske, troligen, kommer skapandet igång igen. Det hoppas jag, för jag mår ju så bra av sånt!


Bland det som ändå finns kvar, på ett USB-minne, är utkastet och bilderna från projektet om Gerd, den unga fotografen på Strandgatan i den mellansvenska staden, med personliga utsagor från personer som mött henne. Den idén går nog att gå vidare med.
Och det senaste, orientaliska ’verket’, ja det var ju inte så himla långt kommet, så det går ju att börja om med – även om jag nu råkade bränna upp skisserna. Nu har jag ju tränat lite på att rita en åsna i alla fall och kanske hittat ett nytt diktformat? Ett Spencerianskt eller Gullbergskt:

Brudköpet

Jag kom till detta land förstörd av gråt
Min far var arg, jag var hans investering
Och mor min grät i samfälld klagolåt
Knappt mer än barn, jag var på bröllopsstråt
Hän till vesiren och min initiering

Den man jag fick är både god och blid
och generös med silke, guld och lyx
En egen tärna, och ett hus bredvid
Och hänsynsfull; han ger mig fred en tid
när jag ur hemmiljön så plötsligt rycks.

Nej, inte ska jag väl behöva sitta här och långledas.


Publicerat i Okategoriserade, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Ämbetsdräkten

NÄR DEN UNGE trälen efter en tid får ett avancemang och blir uppsyningsman över residensets inre skötsel, då duger inte längre den gamla slitna tunikan. En något värdigare dräkt måste han ha. Matmor och hennes tärna gör sitt bästa för att klä honom rätt.


 

 

Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Källan

RESIDENSETS TRÄDGÅRD är inte bara den skuggiga platsen under terebinten, där man har en god överblick över egendomen. Bland den överdådiga myckenhet av såväl grödor att äta som blomsterprakt för ögonen, finns dammar och bäckar i frodig grönska. Och minst ett källsprång med kallt friskt vatten. Den nye tjänsteanden är både strävsam och plikttrogen med sina sysslor. Glömmer att dricka. Z ser till att han både får i sig vatten och att han tar rast. Hon vill ju också sitta ner med honom en stund och få veta mer om sin vackre slav.


 

Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Rationalisera?

Z till sin make: ”Vesir, den slaven borde bli din frus!”

MARKNADSBILDEN blev komplett. Det tog tid, men nu kan jag äntligen fortsätta till nästa vers/illustration. Här har jag arbetat i lager, framifrån och bakåt i bild. Det kan kanske vara idé att prova den omvända ordningen och börja med bakgrunden? Det gör ingenting om jag kan rationalisera lite grann och gärna producera lite fortare. Det behövs många fler bilder, så som jag tänker mig det hela.


Publicerat i Okategoriserade, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Sakta

INGEN MARKNAD utan vimmel. Åsna med ryttare och en viktig figur till, men sen? Damens eskort (en marknad kan vara en riskabel plats) och förstås månglarna och deras varor, korgar, säckar och fraktdjur. Och köparna: Ett vimmel ska göras!

Och en senare enkel sidkomposition. Jag har svårt att sitta vid långa pass, numera. Ibland  blir det bara någon kvart i taget och jag växlar gärna mellan bild och text också. Så det går inte fort, det här.


Publicerat i Okategoriserade, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Förgrundsfigur

FÖR ATT KOMMA till marknaden, som min aktuella huvudperson gärna vill, använder hon sin egen lilla åsna. Det är knepigt med proportionerna: åsna – ryttarinna. Det ska vara ett litet djur, men det ska inte se ut som djurplågeri. Fast jag har sett mycket värre än så här. (Tyvärr.)
Att gå på marknad är ett nöje för den här personen och kanske kan det hända att någon vara lockar till köp. Jag tror det. Naturligtvis går hon i sällskap med sin man och ett par tjänare som beskydd. För på marknader samlas allehanda individer: Säljare, köpare och tjuvar. Så detta är bara en förgrundsfigur i bilden som jag hoppas att jag kan göra komplett.  Det värsta är att storvesiren, maken, i kraft av sitt ämbete naturligtvis sitter upp på en häst. En ännu svårare uppgift än en liten åsna alltså.


 

Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Uteblivet jubileum

DETTA WEBBMAGAZIN fyllde just 10 år. Utan något jubileumsfirande. Tio år är nog i mesta laget för bloggen. Den här typen av media verkar ha tjänat ut som kanal för egenpublicering. I alla fall har innehållet och formatet inte anpassats till mobilformat med enspaltsbilder och korta one-liners. Det verkar inte som om så många sitter vid en dator längre. Nu ser dessutom Inkspots ut att ha lidit av ”nyhetstorka” sedan i december. Det ger sig om redaktören får stoff till att fortsätta? Magazinet ligger ju i och för sig kvar där det ligger tills vidare.

En revidering av mitt förra engagerande projekt blev gjord. Nu stänger jag mappen om den ensamma värdshusvärdinnan i bergen. Allt kom inte med, till exempel övning i att hantera ett svärd. Motiverad, kanske, men nej. Istället tillkom ett antal andra uppslag. Manus och layout är klart.

 

 

 

 

 

 

 


ETT ANNAT, NYGAMMALT projekt har blivit återupptaget efter en tid i träda: Den gammaltestamentliga episoden som jag försöker på fason på – i ord och bild.

 

 

 

 

 

 

Husfolk och badbestyr.

 

Det är det välkända triangeldrama som intresserar mig. Inte minst för att händelsen är så bristfälligt beskriven. Den lämnar så många frågetecken hängande i luften. Det fattas så många uppgifter i berättelsen att jag känner mig manad att ge mig i kast med att fylla i det som saknas – och sett från ett annat perspektiv. Det får ta sin tid har jag bestämt, eftersom det ger mig en utmanande förströelse. Det är svårt, därför lockande.

En ung hebreisk slav
och en situationsplan över
händelsernas centrum.


Tillbaka i varmare länder igen alltså och till den berättelse om ohjälplig men likväl förbjuden passion, lojalitetsprov och stoiskhet som jag fastnat för och alltså vill undersöka närmare. På mitt sätt:

[…] Min lust jag har försökt att gömma väl
min längtan inom regel, bom och lås
att helt förgäta denne vackre träl […]


 

Publicerat i Okategoriserade, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Rolf och Margareta

NÄR JAG RITAR spontant utan beställning, som numera är vanligast och en figur börjar dyka upp på pappret, vet jag inte alltid vad eller vem det ska föreställa. Som med den här till exempel. Men inte förrän teckningen börjar bli komplett, med bukett och chokladask, anar jag hans ärende och namn: Rolf. Kanske påminner bilden om någon jag varit bekant med, eller kanske bara känt till? Ett liv i sju decennier hinner ge en del referenser. Det är bara att bläddra bakåt i minnet. Och det här verkar vara Rolf, 32 år och montör på Scania-Vabis.

Med blommor, present och gå-bort-kläderna på, blir det tydligt att Rolf är på väg att träffa/uppvakta någon. Troligen så där i början av sextiotalet. Hos vem? Minst två flickor under mina skolår hette så, liksom det 28-åriga biträdet på Wienerkonditoriet uppe på Nygatan: Margareta.

 

 

 

 

 

Det råder bostadsbrist på den här tiden och det kanske är tur att rivningsivern inte riktigt har nått sin mest aggressiva kulmen ännu. För Margareta har tur att hitta och få hyra en gammal etta på knappa 20 kvadrat och för en månadspeng som hon har råd med.
Det var väl ungefär så det var då; det fanns fortfarande omoderna lägenheter. Och det var hit, till Repslagaregatan 14B som hon bjudit Rolf på kaffe (och osålda bakverk). Hur dessa två ensamma hjärtan överhuvudtaget träffades, må jag låta vara osagt. (Jag vet inte.)

När jag minns bostäder från den här tiden, andras hem hos kamrater till exempel, var det inget konstigt med en ved- eller gasspis i köket och en kamin i rummet. Margareta hade en fristående fotogenkamin. Idag kan jag tycka att det verkar ohälsosamt med förbränningsgaserna från en sån i bostadsmiljön, men hon tycks i alla fall inte ha tagit skada av sin tid i den gamla enrummaren nere vid bron.

Så småningom, ja ganska snart faktiskt, flyttade Rolf och Margareta ihop, till en tvårummare i det nybyggda bostadsområdet i västra stadsdelen. Ettan var alldeles för trång för två. Och de gifte sig förstås, mekanikern och konditoribiträdet. För visst var de båda som skapta för varann.


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Sällskapsspel

(Länkad till större bild, som fås med en lätt touche.)

MADAME SASHIGAWA plockar fram kortleken för några givar tillsammans med samurajen. Man kan spela om ära och insatser, men här här är det bara fråga om en lättsam variant av karuta*. De spelar som förströelse under årets sista timmar. Det hindrar dock inte värdinnan från att vilja vinna spelen. Och det gör hon faktiskt rätt ofta.

 


*Kyogi Karuta är ett krävande spel, som på sitt sätt påminner om en tennismatcher och liksom sådana kräver både domare och funktionärer, förutom de två spelarna. Minnes- och reaktionssnabbhet är ett par av förutsättningarna för att spela bra – så långt har jag förstått. För övrigt begriper jag inte särskilt mycket ännu. Inte heller varför jag hittills mest sett flickor som kombattanter. Det är kanske i och för sig inte är alltför konstigt med tanke på de intellektuella kraven och den mentala pressen att spelen gynnas av utbildningsinstitutionerna? Titta lite på den här matchen (varav klippet tycks vara sista set) och gå sedan till slutminuterna och se den eleganta ”matchbollen” i slow-motion.  Samme redaktör.

Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Demoner?

ATT BLI mörkrädd ute i skogen, när skymningen faller och man fortfarande inte har hunnit tillbaka till hemmets trygghet, är ganska naturligt. Särskilt med tanke på folktrons artrika föreställningsvärld i de här bergsbygderna.

”Skymning i skogen / Jag inbillar mig mycket / Det gör mig så rädd”


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Förberedelser

JAG LÄGGER TILL eller byter ut i det gamla manuset, vill känna att jag gör något. Och här tyckte jag ändå att det var påkallat att försöka illustrera madame Sashigawas bestyr i värdshuset lite bättre: Förberedelserna inför det stundande nyårsfirandet. Det trånga och enkla köket underlättar inte precis arbetet, men madame utnyttjar ändå skickligt de möjligheter hon har.

Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 3 kommentarer

Återblick på silverbromid

JAG SKULLE GISSA att det här fotot är taget 1955, en försommardag, sådär mellan tolv och ett på dagen. Jag vet inte vem som tagit fotot. Mammas Voigtländer tog 6×6, likaså min systers kamera och det här formatet är snarare 6×9. Fotografen kunde vara vem som helst som kom på besök och hade en kamera med sig. Motivet var ju givet, om nu ett par söta små barn råkade finnas tillhands och gärna ställde upp sig framför linsen.

Sedan var det bara att hålla kameran stilla och vänta in ögonblicket, vänta med att trycka av tills de båda vänder blickarna mot varann. Inget gloende eller flinande in i kameran. Nej det här ser ut som ett helt naturligt samtal mellan redaktören och hans dåvarande flickvän, Monika. Därför var den här fotografen tursam eller duktig. Troligen bådadera, men kanske inte professionell, eftersom skärpan kunde varit något bättre. (Det går an att klicka på bilden.)
Då fotot togs var huset (som inte syns t.v.) nätt och jämnt färdigbyggt, trädgårdsarbetet hade inte hunnit långt, eftersom pappan hade heltidsarbete också. Redaktören och Monika hade inga synpunkter på det. De hade en fantastisk lekmiljö som det var.
Jag kan undra vad de talade om?


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar | 3 kommentarer