Filmklubben: Försenad jubilar

ZBIGNIEW RYBCZÝNSKI fyllde 71 år i januari.  Det här Magazinet missade 70-årsdagen med över ett år, tyvärr. Men här kommer ändå prov på hans experimentellt rörliga bilder: ”IMAGINE”, från 1986.


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Sista vintern

DET FANNS INTE många friska rötter kvar till att hålla trädet. Stormbyarna blev för mycket. Nu kommer ingen mer lövsprickning för den här fallne resen. Det här blev den sista vintern.


Publicerat i Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Nackdelar

 

 

MADAME RODNAR. Vad som får hennes kind att blossa, är något som ännu döljer sig i historien. Men likt det vi gömmer i snö, kommer det väl fram så småningom. Den gamla traditionen med fönster och skjutdörrar av papper kan hur som helst ha sina nackdelar i ett värdshus.


 

Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Kommentarer inaktiverade för Nackdelar

Inga bataljer

NEJ, SÅ HÄR kan det ju inte vara: Rövare som överfaller stackars Madame. I min berättelse! Vad har de där att göra? Madame har mer än nog av sina mer emotionella bekymmer. Och det är ändå dem det handlar om. Visserligen förekommer en samuraj, men det kan ju finnas en anledning till att han sökt sig upp till obygden. Jag föll till föga för påverkan utifrån, men nu, efter att ha tänkt efter, har jag tagit mitt eget beslut: Det blir inga rövare – inga bataljer!


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Renoveringsobjektet

OM DET SKA TA så här lång tid med en sammansatt bild, då väljer jag nog ett annat arbetssätt till nästa projekt. Jag tror att Madame’s värdshus gick fortare att reparera än det tagit för mig att avbilda arbetet. Men det finns ju alla de ofrånkomliga fördelarna med metoden, möjligheten: att prova olika kompositioner, att laborera med färg och intensitet, att återanvända samma ”kulisser” till flera bilder – och att kunna ångra sig, då och då.
Det här var ingen bild som aktiverade mitt intresse och därför har jag skjutit upp arbetet. Men bilden behövde göras. Och nu är den faktiskt nästan färdig – liksom jag.

Madame Sashigawa fick alltså hjälp av sig gäst, samurajen, att städsla arbetskraft och leda reparationerna av det stormskadade värdshuset. Nu ser han också till att takhalmen blir ordentligt bunden till läkten. Vem som betalar byborna för arbetet och halmen vet jag faktiskt inte, men han har säkert löst det på något sätt.


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Haiku på svenska?

 

_____________

Saknad och längtan
formad i kalligrafi
en novemberkväll

_____________

 


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Kommentarer inaktiverade för Haiku på svenska?

Alternativen

 

FRAMME VID SLUTBILDEN – utan att för den skull vara nära ett avslut. Hela det här projektet om Madame Sashigawa och hennes värdshus i bergen, är faktiskt byggt på ’lösan sand’ och om den här posen med Kikkori kommer att ingå i slutbilden, är väldigt osäkert. Det kan inte vara annat, eftersom hela idén fortfarande saknar en riktigt stensatt grund att vila på. Jag har i nuläget 2-3 olika slut att välja på: Det harmoniska, det sorgliga – eller rent av ett våldsamt? Sistnämnda alternativet tror jag själv inte på. Det vore ganska fjärran från mig och min ursprungliga tanke med det hela. Men vad vet man?


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 4 kommentarer

Glömt

MADAME SASHIGAWA (och jag?) hade glömt att lägga fram sängkläder i gästrummen. Nu finns de där.


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Allt efter kynne

VÅR OCH TID för trädgårdsarbete? Nej inte riktigt så. Men uppgiften att gräva tar ändå Rokuro på sig. Madame är inte till så mycket hjälp, med sina känslor fortfarande i uppror.

 

Det här är förstås ett tidshopp igen, framåt i historien, men jag gör så att jag fyller luckorna, lite som det passar dagens kynne. Figurerna ska in i sin miljö, så bakgrunden kommer också. Men vattenfärgerna ska torka mellan lagren, så det får bli en annan dag.


Och så: Kapitlets färdiga(?) epilog.

Naturligtvis är idén hämtad från Akira Kurosawas ”De sju samurajerna”.


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Kommentarer inaktiverade för Allt efter kynne

Nyår uppe i bergen

SNART NYÅRSAFTON. Om Kikkoris sublimerade syster, Noriko, hade besökt värdshuset nu, skulle hon säkert fått en ny, mer positiv inställning till fastigheten. Efter stormen har Rokuro och Madame Sashigawa, inte bara reparerat taket, utan också inrett värdshuset med två, visserligen små, men ändå separerade gästrum. Det blir liksom mer ”kontinentalt” så, tyckte Rokuro. Han har till och med besökt Edo, så han vet. Inga resande gäster har lyckats forcera vägarna ännu. Och snart stundar nyårsfirandet.
Noriko skulle ha tittat länge och väl: ”Inte den minsta lilla dekoration. Så fattigt!”
..

.Madame har förberett ett litet kalas. Det blir på tu man hand med samurajen. Han gick ut med bågen härom veckan och kom tillbaka ett par timmar senare med en hare. Den har fått hänga för att bli lagom mör till nyårskalaset. Och som för att kröna middagen: Madame Sashigawa har hittat sin mans sake. (Inte för att hon begriper varför han skulle gömma den omsorgsfullt.)
Nu kan sägas att samurajen också hanterar bambuflöjten med den äran. Den har legat gömd i hans ränsel hela tiden. Att Madame Sashigawa har en liten, men väldigt ren och fin sångröst visste vi redan. Eller har jag inte nämnt det? Nyårskvällen och natten skred fram i en angenämt trivsam stämning. Eftersom det var fest och nytt år, föreslog Madame framåt småtimmarna, när saken och tröttheten lät sig märkas, att de skulle passa på att inviga var sitt av de nya gästrummen. Men med tanke på kylan, särskilt här högt uppe i bergen, där den kryper långt under fryspunkten så här års,  beslöt de snart att dela samma rum; och täcken. För värmens skull.

Vi här på Inkspots, går naturligtvis i bräschen för moral och sedesamhet. Men vi kan för den sakens skull inte heller lägga hämsko på Magazinets objektiva berättaruppdrag. Lika lite som vi kan hindra naturlagar. (Eller hindra vuxna människor att dricka sake.) 

Efter några blidvädersdagar då vägen för tillfället blivit framkomlig, kommer så äntligen  (betalande) gäster till Värdshuset. Nygifta, på väg från Sapporo till Furano för att hälsa på hos den unga brudens föräldrar. En övernattning bara, men för Madame är det förstås en viktig händelse. Det också.


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Fåfänglighetens flykt

ÖVERFALLSBILDEN saknade någonting som helt försvann. Madame Sashigawas parasoll. Egentligen var accessoaren inte så viktigt i sammanhanget och nu är det dessutom trasigt. Men Madame var väldigt förtjust i den lilla extravagans som parasollet utgjorde. Hon tyckte det gav henne rätt framtoning som egenföretagare – som den hotellägare hon hade blivit. Ja, jag glömde parasollet och vissa detaljer känns faktiskt ganska viktiga, inte bara för Madame. Jag kunde inte göra mig fri från min egen undran: Vart tog parasollet vägen? Nu ligger det utplacerat bland hennes andra tillhörigheter, på backen utanför värdshuset. Inte minst som en påminnelse om fåfänglighetens flykt.


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Kommentarer inaktiverade för Fåfänglighetens flykt

En vårdag i byn

MED KONTEN PÅ ryggen och parasoll mot sol, regn eller snö: Så var hon rustad den vårdags eftermiddag då hon följde sin vän samurajen ett stycke på väg – eftersom hon ”ändå skulle ner till byn för inköp”. Det blev, åtminstone för madam Sashigawa ett smärtsamt, bara något förlängt avsked och en svår plåga att till slut se Rokuro gå mot vägen som leder västerut.
Det var sedan där, på bygatan, som hon lade märke till tre främlingarna som kommit. De som olyckligtvis också lade märke till henne. Och sen gick det alltså som det gick. (Om vilket en tämligen fullständig, redogörelse kommer.)
Jag hoppar lite i kronologin när jag pysslar med det här, men till slut ska väl sakerna hamna i rätt ordning ändå.

 

 


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer