Jael

FÖR EN GAMMAL illustratör som jag, har det likaledes Gamla Testamentet en hel del avsnitt som inspirerar och genererar bilder. Några berättelser och episoder är förstås bekanta från den påbjudna undervisningen i skola och söndagsskola, även om det nyare testamentet hörde till vår, också den, nationellt påbjudna bekännelse.

Men en genomläsning nu i mogen ålder ger många nya och tidigare förbigångna bibliska anekdoter, delar som kanske inte ansågs främja barns fostran eller kanske rent av tycktes alltför bisarra, främmande och skrämmande för 1950-60-talets nya generation? Och jag kan nog vara av samma uppfattning själv, nu när jag till exempel läser i Domarboken 4:e kapitlet, vers 2 och framåt – där:

En ledare, för en slagen krigshär i Kanaan, Sisera, kommer på flykt från förföljande att söka sig till en frände i dennes by och till dennes tält. Hemma är dock bara vännens hustru, Jael, som bjuder honom in i tältet för att gömma sig. Under täcket ber han om vatten att dricka. Han får en skål mjölk. Och som flykten tröttat ut honom, somnar han snart.*

Den lika resoluta som brutala handling som följer har återgetts på många olika sätt genom historien och konsten. Min egen enkla variant här**, är bara ett utlopp för den vision som berättelsen ger mig. Männens bedrifter äro legio i de här skrifterna, men en del kvinnors dåd förekommer också. Den läsningen är intressantare enligt min mening.

*Ett vagt minne säger mig att mjölk anses lugnande? Stämmer det, månn tro?
**Den tyska texten beror bara på att jag influerats av de gamla träsnitten från 1300-1500-talen, ofta skurna av just tyska mästare.


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Kritiskt läge

 

JA, OCH så blev det plötsligt allvar. Som så ofta utan förvarning. Men huvudpersonen räddas av den hon redan beundrar mest och klarar sig därigenom undan med en lätt feber och en ödemsvärtad och ömmande vrist. Värre är det för hjälten, som ligger i komaliknande tillstånd med oregelbunden puls, svullnande slemhinnor i mun och svalg som är på väg att blockera  luftvägarna. Vesirens hustru är utom sig. Alla kända dekokter, mixturer och behandlingar har snart provats utan synbar verkan. Den högre makt hon tillber tycks inte heller hörsamma hennes innerliga böner.

Läget är alltså kritiskt, men eftersom det här händer i första delen av berättelsen får vi väl anta att det ändå kommer att gå ganska bra? 


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Viperan

NÄTTERNA kan vara kyliga i Levanten, särskilt strax innan gryningen. Det är därför inte ovanligt att växelvarma kräldjur söker sig upp på terrasser och höglänta platser dit solens värmande strålar når fram först. Trappan framför annexets sovrumsdörr till exempel. Det är en utmärkt plats för en Echis coloratus att värma sin frusna kropp efter nattens jakt på mus och sork. Förhållande är känt och vanligtvis tar personalen hand om såna gäster medan vesirens hustru ännu sover. Men så händer det sig att hon vaknar tidigare än vanligt och innan de flesta av husfolket har hunnit börja tjänstgöringen. Ivrig och obetänksam öppnar hon sin dörr och stiger ut…
Den här episoden och dess följder går lite utanför kärnberättelsen, men jag tycker den kan ha ett visst berättigande ändå. Dessutom ger utvikningen mig lite distraktion i grubblerierna över alla olösta problem med projektet.


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Spaljerade fikon

ANNEXET, huvudpersonens personliga paviljong är en del av miljöbeskrivningen som känns viktig i sammanhanget. För nu är det ju så att hon får både huset och sina tärnor som en gåva av vesiren. Han har ju så svårt att neka henne något.

Sedermera villfar han också hennes önskan om inköp av den slav som hon upptäcker på marknaden. En hebreisk gosse som trots sin unga ålder, snart ska visa sig vara duktig i bland annat odlingsfrågor och får ta mer och mer ta ansvar för godsets trädgårdar.

Och tiden går. Den unge slaven växer och mognar, såsom de spaljerade fikonen. Men här är vi alltså alldeles i början av dramat, då allt ännu förefaller så idylliskt.


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Kan jag?

JAG INBILLAR MIG att det ska kunna stimulera/locka fram resten av arbetet, att skissa och göra utkast till omslaget när projektet ännu är i sin linda; få mig att hålla i och fortsätta. Jag har hittills inga säkra belägg för att det fungerar, men det är väldigt roligt att fundera på omslaget i alla fall. Kanske är just titel och omslag det roligaste att göra? Det andra är mest arbete, tvivel och vånda. Fast, nej. Det är ju inte sant, förstås! Något slags behov tillfredsställer det väl att få jobba med en idé som satt sig fast, nu när tiden för att göra sånt har ökat. Det är ju också en utmaning. Andra kan – kan jag?


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

I månljuset

EFTER DE LÅNGA arbetsdagarna under solen, tar den nye trädgårdsslaven sina kvällsbad i en liten avskild damm. Det är tillåtet och kanske till och med uppmuntras det av matmodern, vars egen paviljong ligger nära intill?


[…Med tysta steg jag går till dammen ner
Den ligger avskilt, dold av tätt buskage
Jag vet att han går hit, där ingen ser
Han tvättar sig och det är här han ber
Jag är försiktig i mitt spionage…]

Man kan märka det självkritiska ordvalen: ’mitt spionage’*. Det låter oss märka att författaren är väl medveten om det moraliska övertramp hon begår:

* Rich. Langsbroes översättning.


 

Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Ord, bild eller ämne?

TILLBAKA TILL TIDEN ”before current era” och ca 1500 år därtill. Mitt havererade drama har kommit igång igen, så smått. Här en sängkammarscen i början av allting. Jag är otillräckligt bevandrad i forntidshistoria, så det är svårt att vara ackurat med stilar och korrekt tidstrogna miljöer, byggnader, inredningar, inventarier, klädedräkter med mera. Men jag har beslutat mig för att inte bekymra mig alltför mycket om den saken. Sånt kan andra så mycket bättre.

I morgonväkten dyker den nye tjänaren upp vid fönstret. Strängt förbjudet förstås.

Medan bilderna sakta tar form, samlas också skisser och utkast till texterna. Eftersom jag inte är någon diktare, är det kanske den svåraste delen. Jag känner ju pekoralspökets sura andedräkt i nacken när jag skriver. Trots det vet jag inte vilket som är den starkaste drivkraften i projektet; bilderna eller orden? Eller är det kanske ämnet, rent av? Det var ju det som startade alltihop.


 

Publicerat i Okategoriserade, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Digitaliserad

I MIN BARNDOM kom jag i kontakt med och fascinerades av Flanellografen. Min mor hade hand om detta medium för söndagsskoleverksamheten i vår församling. Jag minns berättelsen om Daniel i Lejongropen, med dess utklippta figurer: lejonen, palmer, klippor och stenar till miljökänslan, Daniel själv och andra roller i berättelsen. Alla med påklistrad flanell på baksidorna, som fäste bra mot flanelltavlan. Så kunde berättelsen skrida medan mamma plockade fram och byggde upp motivet med hjälp av de lösa figurerna. De var välgjorda och vackra och jag kunde få en närmare titt på uppsättningen medan mor förberedde berättelsen där hemma.
När jag nu själv jobbar med en biblisk historia och på sätt och vis med en liknande teknik för illustrationerna som påminner om mammas, minns jag flanellografen. Kanske i och med att jag också arbetar med bakgrund och objekt på olika djup i bilderna. Fast ’saxen’ att klippa ut figurerna med, är digital.

Det här är ingen snabb arbetsmetod och spontaniteten går förlorad, men då får jag njuta av eftertankens lugna och rofulla avancemang istället.

 

 

 

Just den här berättelsen var kanske inte så lämpad för barnen i söndagsskolan, men mig har den inspirerat i alla fall. Till min egen digitala ”flanellograf”.


Publicerat i Okategoriserade, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Fler bitar

Allt gick inte förlorat i hårddiskhaveriet. Jag har hittat ett textmanus och teckningarna finns i en pärm. Så det är väl bara att sätta ihop alltsammans igen – och förstås; ändra och lägga till. Det här hör till min anekdotiska skildring av livet i och kring en badort, för så där 60-70 år sedan.


Rosetta

Ett stycke bortom den fashionabla Strandpaviljongen, ligger Café Paradiset. Caféet är egentligen ett litet pensionat, med såväl frukost, lunch och middag – och logi för trötta gäster. På ovanvåningen finns tre små enkelrum, ett aningen större dubbelrum och ”sviten” som är ett under av komprimerad bekvämlighet.
’Paradiset’ håller öppet från första maj till i slutet av augusti eller början av september – beroende på väderlek och besökarantal. Den enda anställda är Rosetta, som ensam sköter servering, kallskänk och vinkällare, bokningar, städning och tvätt. Varje dag. Därtill assisterar hon med kassa och bokföring. Hon har sin bostad i det ena av de tre enkelrummen – det allra minsta. Rummet ingår inte i lönen, men hon har förmånen att få hyra och bo kvar även då caféet håller vinterstängt. Då håller hon också uppsikt över fastigheten.
Rosetta syr. Det mesta av sin lediga tid ägnar hon åt sin brudklänning; syr, syr om, ändrar och syr igen. Som person är hon modest och anspråkslös – det enda hon saknar är nog en uppvaktande kavaljer. Men då han kommer ska hon vara redo och vacker.

Ännu finns alltså några fler bitar att hitta.


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Klagolåtar

DET RYKER FORTFARANDE ur spillrorna efter min hårddisks sammanbrott. Bildligt uttryckt. Ingen eldsvåda eller så, som väl är! Men en förödelse ändå. Fem års sparade foton, bilder och texter, plus allt annat arkiverat. Därtill också bild- och textarkiv från tidigare hårddiskar. Men just som arkiv är ju en dator värdelös! Man ska ta back-up’er, spara sina filer på säkrare media än i sin dators hårddisk. För nästa dag kanske den inte snurrar längre. Det där vet jag ju så väl. Så nu sitter jag här i nonchalansens skamvrå med ånger och lite sorg över min förlorade digitala ateljé. För mina verktyg är också borta. De invanda som ”låg såg bra i handen”.
Nåja, andra, annorlunda redskap, finns och jag är igång med att hitta och kanske, kanske vänja mig vid dem. Och kanske, troligen, kommer skapandet igång igen. Det hoppas jag, för jag mår ju så bra av sånt!


Bland det som ändå finns kvar, på ett USB-minne, är utkastet och bilderna från projektet om Gerd, den unga fotografen på Strandgatan i den mellansvenska staden, med personliga utsagor från personer som mött henne. Den idén går nog att gå vidare med.
Och det senaste, orientaliska ’verket’, ja det var ju inte så himla långt kommet, så det går ju att börja om med – även om jag nu råkade bränna upp skisserna. Nu har jag ju tränat lite på att rita en åsna i alla fall och kanske hittat ett nytt diktformat? Ett Spencerianskt eller Gullbergskt:

Brudköpet

Jag kom till detta land förstörd av gråt
Min far var arg, jag var hans investering
Och mor min grät i samfälld klagolåt
Knappt mer än barn, jag var på bröllopsstråt
Hän till vesiren och min initiering

Den man jag fick är både god och blid
och generös med silke, guld och lyx
En egen tärna, och ett hus bredvid
Och hänsynsfull; han ger mig fred en tid
när jag ur hemmiljön så plötsligt rycks.

Nej, inte ska jag väl behöva sitta här och långledas.


Publicerat i Okategoriserade, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Ämbetsdräkten

NÄR DEN UNGE trälen efter en tid får ett avancemang och blir uppsyningsman över residensets inre skötsel, då duger inte längre den gamla slitna tunikan. En något värdigare dräkt måste han ha. Matmor och hennes tärna gör sitt bästa för att klä honom rätt.


 

 

Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Källan

RESIDENSETS TRÄDGÅRD är inte bara den skuggiga platsen under terebinten, där man har en god överblick över egendomen. Bland den överdådiga myckenhet av såväl grödor att äta som blomsterprakt för ögonen, finns dammar och bäckar i frodig grönska. Och minst ett källsprång med kallt friskt vatten. Den nye tjänsteanden är både strävsam och plikttrogen med sina sysslor. Glömmer att dricka. Z ser till att han både får i sig vatten och att han tar rast. Hon vill ju också sitta ner med honom en stund och få veta mer om sin vackre slav.


 

Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar