Micko och hans syrra

MICKO OCH JAG gick i samma klass
Han bodde med sin mamma och syster
i en tvåa uppe på Nygatan.

Mamman jobbade på Veda, pratade hackig svenska
Micko och hans syster kunde man tro
var födda i Sverige.

Enda orsak att hänga med Micko hem
var chansen att få en skymt av hans syrra.
Micko var tröttsam – Sinikka vacker.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det blev många timmar med Micko
och hans slitna, lästa, omlästa seriemagasin
på grund av hans syster.

Hon var cool – eller tuff som vi sa då.
Var hon på bra humör, fixade hon varm choklad
Annars fräste hon: försvinn ungjävlar!

Ett klädstreck och ett lakan
Micko hade sin halva, Sinikka sin
Nu håller ni käften, sa hon, jag ska plugga.

Jag låtsades läsa Fantomen
men betraktade i stället lakanet
Där ritade läslampan hennes silhuett

Ska vi sticka ut, viskade Micko.
Nä, jag har inte läst färdigt, mumlade jag
och vände näsan mot Fantomen och Guran.

Micko var faktiskt inte korkad.
Han märkte förstås mitt intresse och flinade
Kåt på’na? viskade han. De’ e’ alla’.

Jo, jag hade sett dom på gården,
med mopparna utanför köksfönstret
Mamman körde iväg dom. Ifall hon var hemma.

_______________

Jag var kort mot Micko
Det vet jag nu efteråt – och ångrar det
Men det var ju alltså hans syster…

Hon pluggade vidare i Stockholm
Micko lärde sig spela gitarr och bildade ett band
Håller på ännu, tror jag.

Sinikka såg jag i ett tv-program för ett tag sen
Jag tror inte hon minns mig.
Varför skulle hon göra det?