Tre ji

Fantasinöd eller trendhäng?

INBJUDNINGSKORTET såg inte särskilt upphetsande ut. Framsidan kändes direkt torftigt intetsägande och fantasilös. Baksidan gav inte mycket mer än: ”Vernissage”*, klockslag och datum samt var. Inget ”smakprov”!
Som gammal grafisk formgivare kan jag inte låta bli att fundera över kortets tillkomst och hur ”kreatören” har tänkt. De tre J:na är käcka, för de syftar på de tre konstnärer som ställer ut: Erling Johansson, grafik, Åke Johansson, också grafik och Christer Jansson, skulptur. Men kortet var helt enkelt för mesigt och gav inte någon som helst förhandskänsla av de tre konstnärernas olika visuella uttryck. Det lockade inte till ett besök. Men jag gick ändå, vilket jag inte behövde ångra.

Inte överfullt, men en hel del kom till Smålands Konstarkiv i Vandalorum.

Trenne ”J”: Johansson, Johansson och Jansson, alla herrar med åldern och erfarenheten skurna i anletsdragen och de konstnärliga rötterna kvar i estetiken, presenterar varsin samling verk väl värda ett besök på Vandalorum. Det tar sig för Smålands Konstarkiv! Grafik (det ursprungliga begeppet som inte har mycket med digital teknik att göra) är en mycket spännande och uttrycksfull konstform som jag själv tycker röner alldeles för lite uppskattning och intresse. Både Erling J. och Åke J. är mycket skickliga mästare med torrnål** och stickel och bilderna håller för både granskning och avnjutning.

Volymer och platta bilder funkar utmärkt ihop.

Kombinationen grafik och skulptur stämmer utmärkt väl ihop i Konstarkivets lokal. Det är ett ljust och harmoniskt rum som låter objekten komma till sin rätt. Christer Janssons bronsskulpturer ute i rummet och grafiken längs väggarna.

Att närma sig de enskilda verken med någon större koncentration brukar inte vara möjligt under invigningarna. Det är rörigare och trängre och man vill eventuellt byta några ord med upphovsmännen. Sen träffar man vänner också, som man pratar med en stund. Därför brukar det mest bli en överblick och en bedömning om huruvida nya, ”riktiga” besök kan vara meningsfulla. Till den här utställningen ska jag definitivt återkomma. Den har i mina ögon en god kvalitet.

Koppargrafik är ändå konstens BMW och Mercedes.

De grafiska bladen är vackra – inte mycket kan uppvisa sån skönhet som fet svärta på vitt papper. När arbetena dessutom är så välgjorda, som båda dessa grafikers tryck, blir ett sånt här besök inte tillräckligt. De behöver en enskild stund vart och ett. Skulpturerna fick inte mycket av min uppmärksamhet, så de utgör också skäl för ett återbesök.

* ”Vernissage”, när det handlar om grafik och skulptur, låter egentligen lite underligt. Ingendera behöver ju fernissas.
** ”Linje- och torrnålsetsning” säger utställningskatalogen, men vad jag vet är ”torrnålsgravyrer” ristade med bara en ”torr” nål direkt i kopparplåten. Linjeetsning görs med nål i det vaxlager som isolerar plåten i etsbadet. (Besserwissers anm.)

Redaktören

Det här inlägget postades i Okategoriserade, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.