Mango

MIN FAR VAR NOG lite ledsen över att inget av hans barn delade hans intresse för trädgårdsodling. Att se och uppleva undret med fröerna som gror och de späda spirande plantor som från nästan ingenting, växer och visar upp sig – och blad för blad presenterar sig och sin art; att vårda och gynna plantor till att växa sig stora och frodiga och blomma i prakt. Han är själv jord sedan många år tillbaka och det grämer mig lite att han och min nuvarande fru inte fick träffas och gå runt i trädgårdarna och diskutera tillsammans.

Men ett visst intresse har ändå grott, också i mitt ökentorra sinne: En slags vurm för att sätta upphittade små plantor och frön i krukor, för att se vad som kan komma upp. Och jag pysslar gärna med små trädplantor, fast jag vet att jag aldrig får sitta i dess skugga. (En frökapsel från en park i Budapest hann faktiskt växa upp till ett ungt men riktigt träd, men det flyttade vi ifrån.)
En jakaranda från Portugal växer mig över huvudet medan en 30-årig Ficus benjamin fortfarande får plats på fönsterbrädan.

Och nu: Kärnan, från en gräsligt övermogen och knappast ätlig mango, sparade jag hur som helst, skrapade rent den och lät den torka och glömmas bort – både länge och väl tills jag någon gång i våras stack ner den i lite jord i fönstret.

Och i slutet av juni sker undret, det som min pappa talade om: Det spirar liv! Något växer och vill ut och upp. Och jag kan följa det, steg för steg hur den lilla plantan tar sig ur skalet och sakta, mycket sakta reser sig och vecklar ut sina läckert ljusgröna blad.

Hur övervintringen ska gå till har jag inte hunnit fundera på, men någon vrå med extrabelysning i vintermörkret ska väl gå att ordna.

 

Tänker jag på mango, tänker jag på den här visionära visan om ett alternativt lantbruk i en vänligt gynnsam växtzon:

”…Underneath the mango tree
me honey and me can watch for the moon
Underneath the mango tree
me honey and me we plan marry soon

Mango, banana and tangerine
sugar and ackee and cocoa bean
When we get marry we make them grow
and nine little chil’ in a row…”

(M. Norman / D. Coupland. Från filmen ”Dr. No”)


Publicerat i Okategoriserade, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Om en särskild backe

FÖR ATT FRÅN vårt hus ta sig till Mälarbadet, drygt ett par kilometer bort, kom man efter en första lätt stigning till en nedförsbacke i tre delar. Den var ganska lång i sin helhet, ungefär 600 meter. Och eftersom höjdskillnaden mellan backens början uppe på åsen och ner till Mälarens nivå var ungefär 50-55 meter, blev det en genomsnittlig lutning på 10-12 %.  Tillräckligt för att ge mycket god fart åt våra tvåhjulingar.
Cyklarna var i flitig trafik men mestadels utan vederbörlig skötsel och översyn. När farten på den gropiga grusvägen ökade i nedförsbacken kunde de våldsamma skakningarna få en sliten och alltför slack kedja att hoppa ur det bakre kuggdrevet. Och utan bromsmöjlighet var man illa ute.

Att kontrollera bromsverkan innan backen och dessutom hålla ett lätt mottryck på pedalen, var en säkerhetsrutin som dock inte tillämpades rutinmässigt. Om oturen ville spela med och kedjan ’hoppade’ i den första backdelen, kunde man, åtminstone teoretiskt, rädda sig genom att i vådlig hastighet vika av åt höger vid och där få en plan väg att rulla ut farten på. Men det var en manöver man helst inte ville prova. Om incidensen inträffade efter avtaget och man redan var inne i den ännu brantare mittdelen av backen, var det bara att krama styret, skrika och hoppas på fri väg över korsningen.

Den långa delen planade ut i den sista delen, strax innan tvätteriet. Men på cykel utan broms kunde man ibland bli tvungen att rulla ända fram till staketet vid . Jag vill tro att grinden oftast stod öppen, men jag kan inte minnas något behov av att utnyttja även de extra metrarna in på tomten.

Fotnot: Efter backen fanns sedan en passage runt och utmed stranden längs staketet, till vägen som sedan odramatiskt fortsatte genom det lummiga, Sörmländska landskapet – mot badplatsen.
Fotnot 2: På hemvägen från det svalkande och uppfriskande badet, hade backen hunnit ändra karaktär helt och hållet: Den hade blivit ett långt, drygt och segt uppförslut att sakta släpa cyklarna i.


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Öppen dörr mot sommarnatten

Större snabelsvärmare (Deilephila elpenor). Foto med benäget tillstånd från BIOPIX.dk

Svärmare

Min dörr står öppen i den svala natt
och lampan lockar dem förstås till huset
Små flygande gestalter söker ljuset
De stör mig ej, men myggan slår jag platt

Ett hummande, så starkt – men mjukt och lent
ett rödbrunt flimmer som en flamma lik
i dans, i vindlande akrobatik
kring skärmen där jag är och skriver sent

Den vilar sig där jag kan ta den
och varsamt fånga den i kupad hand
Jag tänker när jag släppt den från mitt tag

att Natt är också fladdermössens land
Se upp min vän, i mörka sommarvärlden
Du är en svärmare, precis som jag.

2022 · 07 · 21


Publicerat i Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Russintanten

EN HÅGKOMST om en äldre person som jag tror bodde två krökar och två tredjedels backe bort. Där nere, där en tvärväg korsade backen och sedan krökte sig kring kolonialvarubutiken, fanns ett litet hus mittemot, nästan hukande under de jättelika lärkträden. Bakom staketet med grinden fanns en liten trädgård proppfull av ros och stockros. Jag tror att det var där hon bodde. Jag försöker forma en skiss och en sonett:

En väg förbi vårt hus i Barndomsland
en duglig plats för oss att leka på
Trafiken var högst måttlig – då och då
kom någon cyklandes, en bil ibland

Då pausade man leken och med fart
drog lekredskapen med sig ut i kanten
På promenad ibland sågs ’Russintanten’
en dam som log och hälsade så rart

Hon kom med värdighet och elegans
och om min minnesskärpa ej har flytt
i fotsid dräkt från förr och röd bahytt

Det var för länge sen men jag förstår
jag hade sett henne nån annanstans:
Visst var hon ’Sun-Maid’, fast i äldre år.


 

Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Okategoriserade, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 1 kommentar

I klätterträdet

ETT ANNAT MINNE från Barndomslandet handlar också om en flicka och ett möte. Egentligen är det bara ett fragment av minnet och jag vet inte vem den här självsäkra personen var. Troligen kom hon från någon av villorna på andra sidan om en liten skogslämning och det blev bara det här mötet. Ändå minns jag det. Diffust tyvärr, så beskrivningen blir därför också tämligen vag.
Jag har inga planer på att gå igenom allt jag erinrar mig även om jag är i ålder för mina memoarer. I alla fall inte på vers (eller…?) Här är hur som helst en skiss och en sonett till:

Intill vår tomt, en stor och grenig hägg
av ålder stärkt med stor och lummig krona
Högt upp i klykan ser jag henne trona
i ljust gul sommarklänning klädd

Så högt har flickan klättrat ovan mark
och ändå är hon fin och hel och ren?
Upp klänger också jag från gren till gren
och solkas ännu mer av löv och bark

Så är vi där, jag själv ett tafatt glin
ser klänningen och hennes nätta skor
de rena, vita strumpor som hon bär

Hon håller med, att klänningen är fin
men hellre vill hon att den vore skär
En sådan ska hon ha när hon blir stor.


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

Familjeliv

TILLBAKA I TIDEN och tillbaka till pennan, kanske? Minnen har vi ju gott om och jag antar att det är en typisk sak för gamlingen att just sitta och erinra sig både det ena och det andra. Ibland bara små fragment av händelser i det förflutna. Jag minns en episod som jag knappt vet varför jag kommer ihåg, men jag tog mig för att tota ihop ett referat på vers. En sonett. Och en skiss.



 

Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 4 kommentarer

Från den Övre och Undre världen

TEVESERIER ÄR ingenting för mig. Men, ändå blev jag sittandes en helg med tio avsnitt på datorn. En fransk serie från 1915; Les Vampires, ett stumt, svartvitt följetongsdrama i Parisregionens övre och undre värld. Jag vurmar inte heller särskilt för action- och gangsterfilmer, våld, dråp och mord som den här serien bjuder så generöst på. Kanske är det för att den mest förslagna och förhärdade brottslingen i hela skurkgänget är en kvinna, som jag blev fascinerad. Såväl i mask och de svarta trikåerna som i diverse andra förklädnader, verkar hon vara hemtam i de kriminella kretsarna.

Visst är filmerna märkta av sina över hundra år, men restaurerade och till-rättalagda på senare år med förekommande texter översatta till engelska. Jag förmodar att bakgrundtonernana i blått och sepia är nytillagda, men hellre så än digitalt färglagd, som man allt för ofta gör nuförtiden. Huvudsaken är att verket finns digitaliserat och räddat till eftervärlden!

Manus och Regi:  Louis Feuillade
I huvudrollerna:

 

 

 

 

’Irma Vep’: (Musidora): En i djup kriminalitet sjunken medlem av ’Les Vampires’. Hon ryggar varken för inbrott, mord eller snabba, våghalsiga förflyttningar. (Aktören gjorde själv sina stunts!)


’Philippe Guérande’: (Édouard Mathé): intellektuell, grävande journalist/detektiv. En ’Bror Duktig’ som är ligan i hälarna tillsammans med…


 

 

 

 

 

 

 

’Oscar Mazamette’: (Marcel Lévesque). Den assisterande, jovialiskt finurlige sidekicken. Hans mimik och kroppsspråk  kunde gott vara scenakademiernas skolexempel.

I övriga bovars stora skara kan nämnas: Grande Vampire I, dito II, dito III (de efterträder varandra  vid ’frånfälle’),  Moréno och Satanas. Ruskiga typer allihop där förresten  giftblandaren Vénénos kanske är den  allra lömskaste? 

Ja, Guérande och Mazamette har verkligen tagit sig an en diger uppgift i jakten på Les Vampires. Men utan att spoila din upplevelse när du själv ser filmerna, kan jag väl ändå avslöja att: Lagen och rättvisan springer ingen ifrån. Inte ens Irma Vep.

Fotnot 1: Banditernas förslagenhet och idérikedom är enorm när det gäller att förskansa sig andras förmögenheter. Man använder sig t.ex. av den tidens nya tekniska apparater för sina syften. Särskilt imponerades jag av hur man gjorde ett stort bankuttag, med kontohavarens signatur på avin och klarade bankens kontrollringning, allt utan den plundrades vetskap. (En fiffig operation av Irma Vep och en lika skrupelfri kollega).

Fotnot 2: Irma Vep är ett anagram.


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Okategoriserade, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Maren

I DEN ALLMÄNNA oredan kring mig dyker en tavla upp igen, en som troligen kommer från mina föräldrars hem, fast jag inte riktigt kommer ihåg den. Idag tog jag den ur glas och ram för att scanna den. För jag känner väl igen motivet och tycker om det.
Det visar Maren, en vik in i Södertälje som jag minns från barn- och ungdomsåren. Hit kom fiskeskutan och la till, längst in. Men på trycket, ett träsnitt från två stockar, syns istället ångaren S/S Ejdern vid kaj. Maren var fartygets hemmahamn och är det än idag, så vitt jag vet. Ett par turer med båten kommer jag ihåg.

Bakom Ejdern, där en trädridå syns i sluttningen Fanns ett kvarter som verkar ha byggts efter det här motivets tillkomst, men innan mina tidiga minnen präglades på 50-talet. Kvarteret hyste varuhuset Tempo i bortre delen och mot betraktaren, i övre gatuplan fanns en bank/post eller möjligen en restaurang. I nedre plan: en flott biograf. En annan bio fanns på Strandgatan, till vänster i bilden. Den låg i bottenvåningen av det stora vita huset i vilket Gerd hade sin lilla vindslya och ateljé (som tidigare nämnts i detta magazin).
Konstnären; grafikern/illustratören heter Georg Galmin, född 1915 i Stockholm, död 1970. Trycket som är odaterat ingick i en serie om fem Södertäljemotiv.


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Klosterliv


Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Postern – väggkommunikation

FÖRR I TIDEN var det en av mina stående uppgifter på Universitetssjukhuset i Lund, att skapa posters utifrån beställarnas manuskript, tabeller, diagram mm. Ibland även med andra underlag som foton, röntgenbilder eller annat.

Det var en intressant och roligt jobb, att få göra vad jag kunde för att typografiskt och bildmässigt presentera kundens forskningsresultat på ett så visuellt tilltalande sätt som möjligt. För man var väl medvetna om att till medicinska konferenser kom alltid många besökare, föredragshållare och inte minst posterutställare. Man hade alltså klart för sig, kanske av egen erfarenhet att, ingen läser en poster med bara text och tabeller – hur intressanta rön den än må presentera. Särskilt om postern sitter som den 200:e på väggen.

Förr utgjordes postern, som namnet antyder, av lösa textblad, foton mm. som med häftstift, tejp eller annat, ’postades’ på sin del av en utställningsvägg. Med dator och layoutprogram, kunde mer stilfulla och tydliga blad nålas upp – och när sedan de avancerade bläckstråleskrivarna i storformat kom, blev det möjligt att skriva ut postern komplett som en affisch. Lätt för den resande att ta med som en rulle.


Så många möten och konferenser och så många beställare av posterjobb. Jag tror jag måste ha gjort över hundra stycken. Kanske var det ett utslag av senkommen abstinens, att jag därför just har gjort något som liknar en poster. Sen har jag alltid varit förtjust i att bläddra i gamla böcker också, för illustrationernas skull. Inte minst den tjocka läkarboken i barndomshemmet.


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Nypremiär

BERÄTTELSEN kom till redan under 2014-15 enligt mina dateringar. Bild för bild och text för text har den faktiskt varit ’följetong’ här i Magazinet. Från början utan planering eller ens en idé, men med tiden ökade sviten till ett bokmanus (för ’arkivet’). Nu har jag, med hjälp av Jannies berättande röst och Peters originalmusik, omformat den till ett audiovisuellt bildspel:
Mänsklighetens undergång har blivit ett faktum och kvar finns bara en enda överlevande. Hon heter Sam. Med gudomlig hjälp återupprättar hon en egen tillvaro, börjar odla och finner sig tillrätta i ensamheten. Men så en dag får hon sällskap…
Sagan är förvisso rätt fånig, har brister i fråga om etik och moral  och kan rent av uppfattas som stötande. Men det är bara en saga om två tänkta figurer i en ödslig tid då allt har börjat om från början igen. Vad finns då för regler och vem ska döma?
En förutsägelse i femtioåtta akvareller. Nypremiär alltså!

Så här blev det:


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 4 kommentarer

Pärlan

DET HAR GÅTT väldigt trögt med skapandet den senaste tiden. Lusten till papper och penna är så gott som borta: Vill inte, kan inte. Behöver inte.
Ändå saknar jag då och då den känsla av välbefinnande som det ändå ger att ’producera’ något. Så för ett par veckor sedan, inspirerad av en tids bläddrandet i gamla inkunabler efter illustrationer, tryckta som träsnitt, provade jag själv igen* med den här scenen.
Naturligtvis blev det en bild som saknar mening och betydelse, annat än: En finner pärlan – en annan vill ha den. En slags relationsanalys igen, alltså.

*I det här Magazinet har tidigare försök förevisats.


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 4 kommentarer