Från den Övre och Undre världen

TEVESERIER ÄR ingenting för mig. Men, ändå blev jag sittandes en helg med tio avsnitt på datorn. En fransk serie från 1915; Les Vampires, ett stumt, svartvitt följetongsdrama i Parisregionens övre och undre värld. Jag vurmar inte heller särskilt för action- och gangsterfilmer, våld, dråp och mord som den här serien bjuder så generöst på. Kanske är det för att den mest förslagna och förhärdade brottslingen i hela skurkgänget är en kvinna, som jag blev fascinerad. Såväl i mask och de svarta trikåerna som i diverse andra förklädnader, verkar hon vara hemtam i de kriminella kretsarna.

Visst är filmerna märkta av sina över hundra år, men restaurerade och till-rättalagda på senare år med förekommande texter översatta till engelska. Jag förmodar att bakgrundtonernana i blått och sepia är nytillagda, men hellre så än digitalt färglagd, som man allt för ofta gör nuförtiden. Huvudsaken är att verket finns digitaliserat och räddat till eftervärlden!

Manus och Regi:  Louis Feuillade
I huvudrollerna:

 

 

 

 

’Irma Vep’: (Musidora): En i djup kriminalitet sjunken medlem av ’Les Vampires’. Hon ryggar varken för inbrott, mord eller snabba, våghalsiga förflyttningar. (Aktören gjorde själv sina stunts!)


’Philippe Guérande’: (Édouard Mathé): intellektuell, grävande journalist/detektiv. En ’Bror Duktig’ som är ligan i hälarna tillsammans med…


 

 

 

 

 

 

 

’Oscar Mazamette’: (Marcel Lévesque). Den assisterande, jovialiskt finurlige sidekicken. Hans mimik och kroppsspråk  kunde gott vara scenakademiernas skolexempel.

I övriga bovars stora skara kan nämnas: Grande Vampire I, dito II, dito III (de efterträder varandra  vid ’frånfälle’),  Moréno och Satanas. Ruskiga typer allihop där förresten  giftblandaren Vénénos kanske är den  allra lömskaste? 

Ja, Guérande och Mazamette har verkligen tagit sig an en diger uppgift i jakten på Les Vampires. Men utan att spoila din upplevelse när du själv ser filmerna, kan jag väl ändå avslöja att: Lagen och rättvisan springer ingen ifrån. Inte ens Irma Vep.

Fotnot 1: Banditernas förslagenhet och idérikedom är enorm när det gäller att förskansa sig andras förmögenheter. Man använder sig t.ex. av den tidens nya tekniska apparater för sina syften. Särskilt imponerades jag av hur man gjorde ett stort bankuttag, med kontohavarens signatur på avin och klarade bankens kontrollringning, allt utan den plundrades vetskap. (En fiffig operation av Irma Vep och en lika skrupelfri kollega).

Fotnot 2: Irma Vep är ett anagram.


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Okategoriserade, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Maren

I DEN ALLMÄNNA oredan kring mig dyker en tavla upp igen, en som troligen kommer från mina föräldrars hem, fast jag inte riktigt kommer ihåg den. Idag tog jag den ur glas och ram för att scanna den. För jag känner väl igen motivet och tycker om det.
Det visar Maren, en vik in i Södertälje som jag minns från barn- och ungdomsåren. Hit kom fiskeskutan och la till, längst in. Men på trycket, ett träsnitt från två stockar, syns istället ångaren S/S Ejdern vid kaj. Maren var fartygets hemmahamn och är det än idag, så vitt jag vet. Ett par turer med båten kommer jag ihåg.

Bakom Ejdern, där en trädridå syns i sluttningen Fanns ett kvarter som verkar ha byggts efter det här motivets tillkomst, men innan mina tidiga minnen präglades på 50-talet. Kvarteret hyste varuhuset Tempo i bortre delen och mot betraktaren, i övre gatuplan fanns en bank/post eller möjligen en restaurang. I nedre plan: en flott biograf. En annan bio fanns på Strandgatan, till vänster i bilden. Den låg i bottenvåningen av det stora vita huset i vilket Gerd hade sin lilla vindslya och ateljé (som tidigare nämnts i detta magazin).
Konstnären; grafikern/illustratören heter Georg Galmin, född 1915 i Stockholm, död 1970. Trycket som är odaterat ingick i en serie om fem Södertäljemotiv.


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Klosterliv


Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Postern – väggkommunikation

FÖRR I TIDEN var det en av mina stående uppgifter på Universitetssjukhuset i Lund, att skapa posters utifrån beställarnas manuskript, tabeller, diagram mm. Ibland även med andra underlag som foton, röntgenbilder eller annat.

Det var en intressant och roligt jobb, att få göra vad jag kunde för att typografiskt och bildmässigt presentera kundens forskningsresultat på ett så visuellt tilltalande sätt som möjligt. För man var väl medvetna om att till medicinska konferenser kom alltid många besökare, föredragshållare och inte minst posterutställare. Man hade alltså klart för sig, kanske av egen erfarenhet att, ingen läser en poster med bara text och tabeller – hur intressanta rön den än må presentera. Särskilt om postern sitter som den 200:e på väggen.

Förr utgjordes postern, som namnet antyder, av lösa textblad, foton mm. som med häftstift, tejp eller annat, ’postades’ på sin del av en utställningsvägg. Med dator och layoutprogram, kunde mer stilfulla och tydliga blad nålas upp – och när sedan de avancerade bläckstråleskrivarna i storformat kom, blev det möjligt att skriva ut postern komplett som en affisch. Lätt för den resande att ta med som en rulle.


Så många möten och konferenser och så många beställare av posterjobb. Jag tror jag måste ha gjort över hundra stycken. Kanske var det ett utslag av senkommen abstinens, att jag därför just har gjort något som liknar en poster. Sen har jag alltid varit förtjust i att bläddra i gamla böcker också, för illustrationernas skull. Inte minst den tjocka läkarboken i barndomshemmet.


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Nypremiär

BERÄTTELSEN kom till redan under 2014-15 enligt mina dateringar. Bild för bild och text för text har den faktiskt varit ’följetong’ här i Magazinet. Från början utan planering eller ens en idé, men med tiden ökade sviten till ett bokmanus (för ’arkivet’). Nu har jag, med hjälp av Jannies berättande röst och Peters originalmusik, omformat den till ett audiovisuellt bildspel:
Mänsklighetens undergång har blivit ett faktum och kvar finns bara en enda överlevande. Hon heter Sam. Med gudomlig hjälp återupprättar hon en egen tillvaro, börjar odla och finner sig tillrätta i ensamheten. Men så en dag får hon sällskap…
Sagan är förvisso rätt fånig, har brister i fråga om etik och moral  och kan rent av uppfattas som stötande. Men det är bara en saga om två tänkta figurer i en ödslig tid då allt har börjat om från början igen. Vad finns då för regler och vem ska döma?
En förutsägelse i femtioåtta akvareller. Nypremiär alltså!

Så här blev det:


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 4 kommentarer

Pärlan

DET HAR GÅTT väldigt trögt med skapandet den senaste tiden. Lusten till papper och penna är så gott som borta: Vill inte, kan inte. Behöver inte.
Ändå saknar jag då och då den känsla av välbefinnande som det ändå ger att ’producera’ något. Så för ett par veckor sedan, inspirerad av en tids bläddrandet i gamla inkunabler efter illustrationer, tryckta som träsnitt, provade jag själv igen* med den här scenen.
Naturligtvis blev det en bild som saknar mening och betydelse, annat än: En finner pärlan – en annan vill ha den. En slags relationsanalys igen, alltså.

*I det här Magazinet har tidigare försök förevisats.


Publicerat i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 4 kommentarer

Besvärad av okunskap III

ATT NOA HADE tre söner, det vet vi. Sem, Ham och Jafet. Och vill vi närmare reda ut hans och sönernas släktband och lite annat, finns det berättat och visat på uppslaget nedan. Om man behärskar latinet. Åter igen stäckes redaktörens ivriga strävan efter djupare kunskap på grund av rena språkförbistringen. Men typografin,  och alla bilderna; de många skickligt tecknade och graverade illustrationerna, gör det till en lockelse att bläddra igenom de 650 sidorna i detta verk från 1493. Mycket information ligger även i dessa talrika träsnitt, mer lättillgänglig kunskap om jag så får säga. Nej några bommulsvantar för att bläddra i inkunabeln behöver jag inte. Den finns i det stora arkivet på Internet förstås.


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Besvärad av okunskap II

”Lägg paddan på kvinnans bröst / så att hon kan dia / och kvinnan dör / då blir paddan väldigt stor av mjölk.”
(Översättning fr. tyska enl. Google.)

FÖR EN REDAKTÖR med otillräckliga kunskaper i såväl Tyska som Latin blir naturligtvis en inkunabel som Atalanta Fugiens från 1618, av Phil. et Med. Dr. Michael Maier, som ett chiffrerat budskap. Den ser ut som en sångbok med 50 fugor och lika många välstuckna gravyrer, men volymen ställer den illitterate redaktören frågande:
Jag har t.ex. hört uttrycket ”Att nära en huggorm vid sin barm”, men en padda?
Förklaringen förmodas här ligga i Tyskan och Latinet.

Här hade alltså bättre språkkunskaper hjälpt. Både Tyskan och Latinet äro oumbärlig kännedom för kontakterna med det förflutna! Odiskutabelt!. Redaktören har därför föresatt sig att fördjupa sina studier i dessa språk. Till att börja med.


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Okategoriserade, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar

Besvärad av okunskap

Det är osäkert om den här bilden verkligen föreställer drottning Genepil.

TIDIGARE IDAG visste jag inget om Genepil. Nu vet jag att hon föddes 1905 och blev ersättare till Bogd Khans avlidna drottning år 1923 sedan hon upptäckts och ’rekvirerats’ till hovet av Khanens utsända expedition. Änka redan år 1924 och avrättad 1938 som en åtgärd i Stalins ’program’ för Mongoliet.
Spontant tycker jag det här verkar tragiskt, som så mycket annat i historien och det finns förstås mycket mer att veta om denna person. Alla kunskaper jag saknar gör sig allt som oftast påminda och det besvärar mig.


Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar | 2 kommentarer

I städtagen

INFÖR DET nya året har inga löften avgivits, men däremot finns föresatser. En av dem har redan redan börjat infrias: Att röja och rensa i verkstaden. Allt har sin början och att till exempel bli av med några medfarna, skrymmande och/eller icke fullbordade ”verk”, är en av åtgärderna för en förbättrad ”livskvalitet”.

 


Publicerat i 3-dimensionellt, Nostalgia / Arkivrelaterat, Tyckanden & tankar | 1 kommentar

Resa från Brenner till Innsbruck

MORGONEN DEN 21 oktober 1915 vaknar två herrar i sina respektive rum i det lilla värdshuset i alpbyn Brenner (It. Brennero), alldeles nära Brennerpasset och gränsen till Österrike. De stiger upp och klär sig, ovetande om varann, äter var för sig, i var sin ände av matsalen, en stadig frukost. Italienaren blir först färdig och betalar notan för logi och traktering till den morgontrötte värden. Den långe österrikaren gör sig en stund senare på samma vis kvitt för värdshusvistelsen. Synbarligen är båda färdiga, klädda i sina långa reserockar, att fortsätta resan mot Innsbruck.

Det visar sig då att något transportmedel inte finnes att få. Brenner är ändstation för tåget och omnibussturen över alpkammen är inställd på grund av motorhaveri. Hästarna i stallet, med eller utan vagnar är alla uthyrda och redan ute på den slingrigt klättrande alpvägen. Kvar som enda möjliga färdmedel finns en liten åsnehingst.
Efter en dryg och stundom hätsk palaver, kommer de båda herrarna till det gemensamma beslutet att ta sig över gränsen på delad åsna. Vilket i sin tur tänder en ny, om möjligt ännu hätskare diskussion om vem som ska sitta främst respektive ’bakerskt’. Det längsta strået drar österikaren som får platsen över åsnans länder, medan italienaren får hålla tillgodo med mankplatsen. Dock, och här är han orubbligt bestämd: Han sätter sig vänd åt precis vilket håll han behagar. Mot österrikaren till exempel. (En neutral betraktare kan ju tänka att placeringen gynnar en vänskaplig konversation, för att restiden på så sätt ska bli gemytligare och kortare. Men så är inte fallet.)  Väl över på andra sidan gränsen, i Gries am Brenner, bör de båda herrarna kunna fortsätta med tåg, i var sin kupé, med Österreich-Ungarn Eisenbahnsystem. I lugn och ro ända till resmålet Innsbruck, så som de båda önskar.

Giuseppi Busconi är agent för den regionala, men betydelsefulla Italienska organisationen BIT (Brigata Intelligencia della Trentino) och den långe österrikaren, Ernst Weldermann, likaledes agent, men för Kaiserliches Informazionsbüro. Signore Busconi, sänd på uppdrag till Innsbruck. I rockfickan bär han en nätt men effektiv Beretta. Herr Weldermann å sin sida är hemvändande med viktiga upplysningar från Bolzano. Han är å yrkets och tjänstens vägnar som vanligt utrustad med sin Walter PPK, som han nu tummar och  fingrar på i fickan. Båda när, av förståeliga skäl, ett gott mått av misstroende mot den andre och de har ännu inte yttrat mer än ett fåtal ord till varandra – frånsett palavrerna om åsnan – och om sittplatserna.

Omsider travar den lilla åsnan iväg på sin ödesmättade färd, lyckligt ovetande om de världspolitiska spelare han bär. Dagens väder är mulet med risk för någon nederbörd i form av snö. Vi kan (åtminstone med vår fantasi) följa ekipaget till det försvinner runt den första av alla hundratals kurvor som resan bjuder på. Därefter upphör våra möjligheter till fortsatta iakttagelser.

De båda herrarna försvinner spårlöst. Såväl ur vårt korta referat, som ur sitt historiska sammanhang. Det vackra alplandskapet kan både framhäva allt det vackra – och dölja det osköna. Om den lilla åsnan kan vi dock berätta att han fann ett förtjusande åsnesto i en av de vackra dalgångarna. Där ska de båda ha levt lyckligt samman i många år.

Den lilla teckningen av Thierry Vernet är ett klipp ur tidskriften GEO. Red. anm.

Publicerat i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | 4 kommentarer

Miljöombyte

IDÉN  OM EN ensam liten flicka ute i snö, vind, kyla och vinterkväll (men som inte säljer svavelstickor) är ett återkommet uppslag. Nu med modifierad plats och händelse som fond. Hur jag ska gå vidare med det här är frågan. Eftersom jag tycker det är så tråkigt att rita, för det tar mig sån tid och koncentration, kom jag på att jag kunde modellera och fotografera figurerna i lera istället, förändra lite för olika bilder och återanvända. Jag är dock redan tveksam ifråga om det kan gå fortare och vara enklare. För och nackdelar med alla metoder alltså.

Egentligen har jag mitt ordinarie projekt kvar, men jag behöver ha lite ledigt från det, då och då. Miljöombyte!


Publicerat i Okategoriserade, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar | Lämna en kommentar