IDÉER KAN FÖRÄNDRAS från det de först dyker upp, mogna, förgrenas, knoppas av eller helt byta skepnad. Min tanke om att göra något med utgångspunkt från de gamla stenristningarna ligger kvar, men har fått konkurrens av ett annat uppslag. Det baserar sig på en av de ”pausbilder” jag gör för att koppla av från mitt långvariga uppdrag med ett barnboksmanus. Kanske just därför slog mig tanken: Skulle jag också kunna klara att få till en berättelse för den yngre publiken? Det verkar inte vara helt lätt, men kunde vara roligt att prova på.
Som ofta leder en opretentiös skiss eller bild till att fantasin löper iväg på eget håll. Stöter den dessutom på en tidigare tanke så nappar jag ännu lättare. Och som såå ofta: Jag börjar med omslaget. Och titeln. Om sedan ’resan’ växlar på ett stickspår som bara leder till stoppblock i Ingenstans så gör det inte så mycket. Den korta resan är också en stunds färd.
Men kameran minns jag. Den hölls som en vanlig stillbildsdito, på tvären. Filmremsan måste alltså vrida sig för att kunna komma i rätt exponeringsläge. Fast det är en av mina långt senare funderingar. När ”dubbel8-filmen” var slut, skulle den vändas i kameran och så exponerade man längs andra halvan av filmremsan (som således var 16 mm bred innan den framkallades, klövs och skarvades ihop av labbet). Sammanlagt gav rullen ungefär 5 minuters filmvisning.
för honor. Mer utmanande än så behöver den ju inte uppfattas. Det kan ju också vara en dekorativ accessoar, att placera där jag tycker den pryder.
Bilder i silhuett har jag som förval för mitt ’Stora Projekt’. (Prover på dessa finns i tidigare utgåvor av detta Magazin). Dels för att anknyta till hällristningseran och dels för att det sparar mig en oherrans massa merarbete med färgläggning. Det är också en art av bildkonst som känns lite försummad nu för tiden, ehuru silhuetter kan äga ett starkt visuellt uttryck.
SYNLIG FRÅN TUNET på hövdingens gård, kan man skönja ön långt där ute på fjärden. En lövklädd kobbe sticker upp ur vattnet och när man närmar sig i båt kan man urskilja en märklig formation uppe på den kala toppen. Det tar en god timme för två starka ynglingar att paddla dit. Återfärden tar än mer arbete och tid, ty motvinden har nu en gång sådant lynne. En av de unga männen ska dessutom fara åter ensam – den andre, trälen, stannar hos sin matmor. Men nu är ännu, stilla morgon. Båten är lastad med mat och förnödenheter för två personer i några dagar. Dessutom ett flertal skinnpåsar i olika storlekar om vilkas innehåll vi bara kan spekulera.
