En lustgård kan väl ha sin orm?

FÄLTET UTANFÖR vår tomt är nyslaget och de korta stråna ger nog perfekt balanserad stråldos för en soldyrkare. Här skiner solen ifrån middag och till kväll. Då förväntar jag mig att hon ligger bland stråna, som tidigare dagar. Och det gör hon, någon meter utanför tomtgränsen. Men som tidigare dagar upptäcker jag henne inte förrän hon rör sig och snabbt ringlar iväg för att söka skydd under häckbuskaget. Och då hinner jag inte riktigt med att få till den riktigt bra bild som jag vill ha.


Förr, kunde jag lättare upptäcka dem när jag var ute och sökte. Min ’pattern recognition’ fungerade inte som förr och eller också är det min syn som blivit mycket sämre. Kanske var jag också mycket mer ’balanserad’ förr, kunde närma mig försiktigare och snabb som en ormtunga sträcka ut handen.


Nu tycks jag få nöja mig med att studera den här individen så här på håll. Den är i alla fall storväxt och lite kraftig. Därför tror jag att det är en hona. Jag har lyckats få se huvudet vid ett tillfälle; ögonen är grumliga. Hon uppvisar också en gråaktig, lite fadd ton i sin fjällskrud: Det är tid för en hudömsning. Eftersom hon växer blir dräkten för trång och behöver bytas. Den täcker även ögonen. Det här sker så vitt jag minns två, kanske tre gånger under sommarsäsongen.

Om mina iakttagelser hittills stämmer, kommer jag med lite tur att finna en klart djupgrå/svart glänsande skönhet här, just i gränslandet mellan trädgård och betesmark. Men då är också hennes blick knivskarp igen och jag får ännu svårare att smyga mig på. Med extra tur kanske jag  hittar den avlagda ’overallen’ i buskagen?

Det här har upprepats under en räcka av dagar. Samma procedur: Jag letar, hon spritter plötsligt till strax framför mig och gömmer sig snabbt under häcken. Och varje gång får jag samvetskval för att jag inte låtit henne sola i fred. Hela tiden kommer jag och stör henne.

Dammen i trädgården har gott om fisk och jag har inte märkt att beståndet minskat. Dessutom kan jag mycket väl tänka mig att bjuda på ett visst ’uttag’ till en ringlande gäst, inom rimliga gränser förstås. Men alla hyser inte samma sympati och uppskattning för den här typen av gästande varelser i trädgården. Det är förståeligt, även om en ’lustgård’ gott kan ha plats för en liten snok också.


FÖRMIDDAGEN igår var lika solig och varm som den varit en räcka av dagar. Uppe från fönstret sågs gästen simma i dammen. Som sagt: ett par guldfiskar kunde jag väl bjuda på, men ett avhysningsbeslut föreligger. Så, istället för kameran tog jag min artinsamlingsutrustning* och hastade ner. Nu hade jag ett utmärkt tillfälle att få tag i henne. Men hon har sin nya skrud nu och en briljerande klar blick. Min egen vighet, snabbhet, syn och reaktionsförmåga, blir i jämförelse med en smidig och vaken snok rent löjlig.

PÅ EFTERMIDDAGEN regnar det. Dammen fylls på med nytt vatten via det geniala  uppsamlingssystemet. Gästen håller sig borta och jag har som artinsamlare kammat noll. Någon skulle kunna ifrågasätta min vilja att lyckas med företaget. Och i sanning är kanske det brister en aning i motivation. Tanken på att ha en snäll snok boende i den tättplanterade, frodiga miljön, en varelse som glimtar till ibland och försvinner med ett tystanke. prassel, är ju ingen obehaglig tanke. Men beslut är beslut och det finns flera andra goda livsmiljöer här i trakten. Just passande för vår krypande (och simmande) gäst.

*En galgkrok på en stav och en tygkasse.
Det här inlägget postades i Okategoriserade, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

2 svar på En lustgård kan väl ha sin orm?

  1. Redaktören skriver:

    Vi har väl alla vår nedärvda skyddsgen som ska hålla oss ifrån reptilerna – även de helt harmlösa. Jag också. Kanske fascinerade den här lilla snoken lite extra för att hon är ganska stor, välväxt och grann? Och vacker, när jag hinner få chans att studera henne.
    Ja, hösten kommer då det blir dags att krypa ner i underjorden igen. Som tur är för mig, har vi utfylld mark här intill. Grästäckt sten och grus som ger gott om håligheter för övervintringen. ;)

  2. Musikanta skriver:

    Jag kan förstå om alla i din omgivning inte är lika förtjusta i den ”lilla snoken”. Full sysselsättning har du i alla fall i någon månad till.
    Ingrid

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.