JAG LYFTE PÅ förlåten idag, lakanet som täcker ’klenoden’ i verkstaden: Pressen, den gamla digeln från den likaledes gamla goda tiden. Det har väl lutat åt att sälja den till någon yngre eldsjäl, någon som ser skönheten och kan uppskatta dess inneboende magi. Kanske kunde pengarna användas till något roligt som jag annars inte kan unna mig? Men en blick räcker för att jag ska avfärda tanken tvärt. Några intilliggande linoleumplattor och provtryck väcker dessutom den grafiska lusten till liv igen: Lusten att i stilla, fridsam ro gravera nya motiv i motsträviga material, känna trycksvärtans doft när det är dags för provtryck.
Men först måste jag röja i verkstan, få iväg bråten av överskott och rena skräpet till och med. Mina tankar måste ju få plats, även om de saknar massa. Det gör däremot inte de mångåriga ’samlingar’ som garaget hyser. Och innan den radikala utrymningen kan ske måste jag förstås också göra klart inneliggande åtaganden och avancera med mina andra projekt. Alltså täcker jag över hårdvaran av gjutjärn igen. Tills vidare.
Ja, både min yrkesverksamhet och fritidsintresset har ofrånkomligen lämnat spår efter sig, men inte så mycket att ställa ut ändå. Fast det har ju hänt några gånger, så vem vet? :)
/Ronny
Hej Ronny!
Du verkar ha material för en hel utställning. Varierad konst i alla former.