– Säg, Rosetta, får jag vänta med att beställa? Förresten, ge mig lite av husets vin, tack!
– Ja visst, så gärna!
Hon serverade honom ett glas rött vin, men han lämnade det orört. En lång stund satt han bara där med frånvänd blick – som sökande något i fjärran, eller kanske fordom. Sedan lämnade han caféet.
Rosetta dukade av bordet med en melankolisk känsla:
– Herr Albatross kommer inte mer tillbaka.
