”Ska vi dansa?”

VÅR LILLA SKOLA rymde bara klasserna 1 – 6, sedan blev det de stora skolorna inne i stan som tog över undervisningen i högstadiet. Och klassen skingrades, allt efter de linjeval vi gjort. Det här läsåret (1961-62), och särskilt en sen höstdag och en kväll under den påföljande våren, är underlag för följande verser: En förälskelse i tre sonetter.

1.
Hon kom när höstterminen sent var liden
från norr, med stillsamt lite avmätt sätt
Men tillitsfull, hon fann sig väldigt lätt
som om hon gått i klassen hela tiden

Sin plats hon fick längst fram i första raden
just jämte mig i andra, där jag satt
För mig var det till fördel därför att
jag stal en glimt närhelst jag ville ha den

Och omvänt skedde också, då och då
jag fann hon vänt sin vackra blick mot mig
Jag blev förtrollad – mer behövdes ej

Det avancerade ej mer än så
Hon, underbar – men jag på tok för blyg
Jag fortsatte att tråna tyst i smyg

________________________

2. 
Man höll mig för att kunna rita bra
Det var min enda framgång dessa år
Och oväntat en möjlighet jag får
att vinna gunst hos flickan jag vill ha:

Du kan väl rita något fint till mig?
En salig känsla fyllde helt min själ
Å ja, jag skulle teckna, rita väl
en konstnärs gåva till sin längtans tjej

Det skulle bli en väldigt vacker bild
Hon skulle överväldigas att se
vad jag av hjärtat ville henne ge

Men denna ambition blev sorgligt spilld
när självförtroendet blev satt ur spel
och allt jag plitade blev fult och fel.

________________________

3.
En fest i sexan, klassens sista år
I början präglad mest av tafatt hämning
men snart en mera frigjord stämning
med vårens ljus, musik från EP-spår

Fast bättre kavaljerer säkert fanns
stod Hon där framför mig. Hon hade frågat
det som jag själv väl aldrig hade vågat
Det var till mig hon kom och bjöd till dans

Jag minns just ingenting av dansen
men känslan av att vara henne nära
Och kanske, möjligen var båda kära?

Men skolans linjeval förödde chansen
och skiljde hjärtan åt i puberteten
Hon valde klokt – jag hemföll åt ’Esteten’.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Det här inlägget postades i Nostalgia / Arkivrelaterat, Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

2 svar på ”Ska vi dansa?”

  1. Redaktören skriver:

    Så här i efterhand är det lätt att inse att flickor och kvinnor ligger steget före i utveckling. Just den här personen hade i alla fall mer skinn på näsan än jag. Och så klart, förutsatte jag att alla tjejer alltid dras till de tuffare och stiligare killarna. Vilket ju bevisligen är en modifierbar sanning. :)

  2. Sven skriver:

    Såväl man känner igen denna trånad. Med facit i hand hade hon nog mer än gärna låtit sig bjuda på en träff på tu man hand. Men självförtroendet för Oss som upplevde att vi var i periferin var i nedförslut på den tiden. Även om vi alltid var det bättre valet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *