Sitt otium i solen?

NU HÅLLER JAG MED alla som klagade på sommaren – medan den pågick. Det blev en nitlott i år. Därför blev två sommarveckor i Lissabon och Sintra en semester i ordets verkliga mening. Nu, i den definitava hösten, kan man fundera på hur det skulle ha varit att stanna där, skaffa en liten lägenhet och framleva dagarna i ett mildare klimat, som de andra gubbarna under parasollet utanför restaurangen. Det går an att bli äldre och ta det lugnt när man bor i sån här miljö – och slipper stapla ved inför vintern.

Levnadkostnaderna är väl ungefär de samma, där som här, men bostadsmarknaden verkar minst lika skruvat spekulativ som här hemma. Hyrorna för  lägenheter är möjligen något lägre, men då får du oftast skaffa och installera dina vitvaror själv. Och så är det kallhyra. Centralvärme är sällsynt men enkelglasade fönster vanligast och trots de milda vintrarna kan det bli rätt kyligt inne – även i Portugal.

 

 

 

Att dö i Norden eller något annat EU-land kan väl annars komma på ett ut. Men leva borde ju trots allt vara lättare i ett land där man knappt vet vad frost och snö är och där ytterrocken mest får hänga över armen för syns skull på vinterpromenaderna. Det hade nog gått att huttra sig igenom ett par, tre månader i tjocka koftan, om man visste att våren kommer i slutet av februari.
Nåja, veden är under tak sedan länge och bör räcka, åtminstone fram till Tussilagon.

Redaktören

Det här inlägget postades i Okategoriserade, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.