Om idéer och unicitet

DET HAR SNART gått fem månader sedan jag fick uppslaget om Gerd. Idéer kommer till en via de underligaste vägar och för mig var det så att jag under sommaren läste min mammas bok, ”Gerd köper kamera” av Esse Andersson, om en fotonovis som får alla de goda råden för att förstå principerna och ta bättre bilder. Jag hade nyligen också gjort en spontanteckning av en ”cliffhanger”. Och det är ju så att efteråt är det väldigt svårt att veta hur associationerna har gått och hur sjutton pannloben har jobbat med alla olika inputs.

 

 

Att kartlägga Gerds liv och förehavanden, på en nästan obefintlig basis av efterlämnat material och annan dokumentation från tiden, är inte lätt. Men en väldig nytta har man av Internet. I sökandet efter fakta av de mest skilda slag, dyker också oväntade saker upp: Nära på parallella historier, med besläktade ödesbanor. Med tanke på hur många vi är på jorden just nu och hur många verksamma vi kan räkna in i den närmaste historien, vore det mycket konstigt om inte vissa saker plötsligt hittar sina likheter och sina ”föregångare”. Särskilt då med hjälp av Internet. När andra, till exempel mina kreativa vänner, kommer på att: Fan! Någon annan har redan jobbat med min idé, brukar jag säga: Ja, men det vore väl konstigt annars! (Och så berör jag sannolikhetskalkylen.)
   Det är absolut inte förmätet att tro sig vara först med en idé, att komma med något nytt. För oftast är det ju så. Även om ”inputen” kommer någonstans ifrån, det måste den ju göra, så är vi ju ändå först med vår idé. Om vi inte medvetet plockar upp sånt vi gillar och tycker oss kunna använda uppslaget i ”eget namn”, så anser jag att vi ändå arbetar på egna jungfruliga marker. Och om vi inte direkt plagierar andras idéer, är det ju helt naturligt att hämta inspiration och uppslag från allt våra sinnen möter och registrerar. Tycker jag.

Något annorlunda ställer sig resonemanget då jag själv råkar ut för att trampa in i något som på något sätt liknar mitt projekt. Just idag fann jag Edith på nätet. En annan fotograf med en fantastisk blick och en unik känsla för bilder, med ett socialt engagemang och en minst sagt spännande historia. Så dramatisk att det till råga på allt finns en film från 2016 om henne, förhoppningsvis inköpt av SVT, för den vill jag gärna se. Jag har anledning att återkomma till denna väldigt talangfulla fotograf, med starkt patos för sina idéer. Tills dess kan du googla på mina sparsamma ledtrådar.

Nå, Edith upptäckte jag idag, Gerd redan i somras, så min idé är ändå min. Och Gerd var ändå annorlunda. Hon gav sig så vitt jag vet aldrig in i politiken, men obehagliga händelser påverkade henne ändå på olika sätt. Så jag fortsätter nog mina efterforskningar ett tag till. Spåren leder småningom ut i Europa. Men dessa trådar måste anstå till ”Del 2”. Nu har jag fullt upp med att reda ut tiden på Strandgatan.


Det här inlägget postades i Tecknat, målat och tryckt, Tyckanden & tankar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *