IBLAND LYSER DAGEN i den lättaste optimism, ibland lägger pessimismen sitt tunga dok över ritbordet. Ibland tror jag att jag ska hinna – ibland tvivlar jag. Det är så mycket kvar, även om det går framåt. Det blir gott om tid att fundera: Har jag koll? Vet jag vad jag sysslar med? Nej, såklart inte! Och det är väl en del av tjusningen och redaktörens uppfattning om ”äventyr”. Liv och lem står inte på spel precis, jag riskerar inga frakturer eller värre. Här finns heller inget kapital satsat i projektet, så jag riskerar inte heller att bli ruinerad och fattig ;)
Nej i det här vådliga äventyret är det väl bara självkänslan som är i farozonen. Den och det sura äpple som ett misslyckande är att bita i. Nu är jag en gång inte den person med tillräcklig intelligens för att fullt ut oroa sig för sånt. Det är ju först den 26:e nästa månad som jag ska möta ”kritikerkåren”. Så jag gnetar på, har roligt och trivs – i alla fall när jag har sällskap av Optimismen.
Igår kom musikfilerna från Linköping. Naturligtvis kan jag inte låta bli all lägga ihop de bilder jag redan har med de levande toner som lyfter ur de digitala förpackningarna. Här är nu ett sällsynt och udda smakprov av de få jag kommer att ge. Bara för att hålla er på halster och mig själv med glödgad eldgaffel i rö***: Tolv sekunder. Håll till godo!
Redaktören
