JAG HAR SETT björkar med gula ruskor bland grönlöven och nog är det en tunn brun slöja över skogskulissen. Illavarslande. Men sommaren är ju inte slut ännu. Eller? Hur som helst ser jag mig i andanom hur jag sitter i höstmörkret när ”bildspelet” är avslutat och njuter av den totala friheten. Slut med påtagna kompisprojekt. Inga mer åtaganden som inte ligger i exakt rät linje med vad jag själv råkar känna för. Då ska jag sjunka ner i den egoistiska njutningen, ge mig hän i syndfullt och extravagant självförverkligande – släppa mina lustar fria och utan tanke på konsekvenser, påbörja ett av de stora verk jag drömt om. Sysslelsättningen som ska hålla vintern stången och göra gråvåren uthärdlig. Ett slags självförsvar!
Så ser planerna ut just nu.
Redaktören
