MAN SKA VÄL INTE glömma bort de gamla beprövade materialen, bara för att man har tillgång till silikoner, resiner och andra moderna medier. Papier-machén t.ex. – det fina gamla materialet med så många goda egenskaper, fibermassan som jag så många gånger har berättat om i det här Magazinet. Nu ska det få komma till heders igen. Eftersom jag inte har någon bestämd plan för just den här delen, lämpar sig pappesmassan alldeles utmärkt. Möjligheterna att ändra sig är nästan obegränsade i det här materialet. Så nu blir det Papier-maché ett tag.
Jag har nog inte nämnt vad det här projektet går ut på. Jag tror inte det behövs. Delarna talar väl sitt tydliga språk. Att överhuvudtaget ”rapportera” från ett pågående arbete är nog att betrakta som lite dumdristigt. Tänk om det hela går åt skogen? Men å andra sidan får det väl göra det då. Jag är nog inte sämre än att jag kan berätta om sånt också. Just den här idén, som pågår nu, är ute på så svag is att det nästan vore konstigt och den inte brakar igenom.
….Här hänger i alla fall en torso på tork – i sitt första stadium. Under tiden pysslar jag med andra delar av projektet. Och de är många, märker jag.
Huvud nummer 2 är på gång också, enligt den metod jag nyligen tänkte ut. ”Syntetiskt trä” från Kinn.com är inte särskilt likt trä. Möjligen påminner pastan om balsa på grund av sin lätthet. Men det är ett intressant material: en formbar deg som blir hård efter några timmar. Jag kan knappt låta bli att göra reklam för den igen. Som härdat är det här materialet lätt att slipa med rasp, fil och sandpapper. Och det låter sig lätt lagas/retuscheras. Och det är bra. Här blir en hel del puts och efterarbete att göra.
….Ja, som sagt; ”Projekt” har för min del ofta egenheten att vara rätt så osäkra. Om det här ens kommer i närheten av vad jag tänkte från början, får jag nog vara glad. – Nöjd om det blir något alls.
Redaktören
