EN TRUBADUR, en herdinna och ett möte vid i en stilla tjärn, i en opreciserad bellmansk tidsepok. Det var väl ungefär så min idé såg ut, som nyfödd. Det var länge sedan och idén stannade i växten. Nu då jag plockade fram den i ljuset igen, tog växandet fart ett tag. Men stjälken förefaller vek och gänglig och jag är tveksam om huruvida den ska kunna bära upp någon krona alls.
Egentligen tänkte jag mig en lättsam anekdot, kanske en aning ekivoque också (bara lite), för så var de ju under 1700-talet. Bilder i samma teknik som jag använde för att illustrera mitt förra projekt, det egyptiska eposet. Men nu börjar jag redan tröttna på den tid det tar mig. Så jag ska nog utarbeta lite arbetsmetodik om det ska löna sig med datastöd i skapandet.
Jag var också pigg på att försöka ge mig på rimmad vers igen, terziner denna gång: a-b-a / b-c-b / c-d-c / osv. Det känns utmanande men lite friare än sonetterna. Ett utkast:
Sommaren pågår och trots en hel del måsten inom och utanför schemat, så ska det väl bli en del stunder över till skaldagärning. Om nu idén håller. Såna brukar dyka upp med miljö, personage och inledande handling klar för mig. Men sedan lägger sig dimman allt tätare över berättelsens fortsättning och slut. Det blir väl till att fundera lite igen och skingra slöjorna.
Tack, Sven. Alltså, det är ju så roligt, det här med att tota med takter och rimord – lite som korsord kanske? Man får fundera och klura på ordvändningar och synonymer.
Som du vet! Du skaldar ju själv. Idé är som sagt gammal – och ofullständig. Vi får se om den överlever. :)
Ronny
En helt underbar rimmad vers (terzin). Med bilderna blir det till en vacker spegling av en tid som var då. Men lika gärna kan vara nu.