OM DET FANNS några demoniska väsen i Hokkaidos berg och skogar vet jag inte, men omöjligt är det inte. Madame Sashigawa undvek i görligaste mån att låta skymningen komma medan hon samlade nötter och ved i omgivningarna. Men ibland kunde vattnet ta slut till kvällen och källan låg ett stycke uppåt sluttningarna. Hon hade en skål där som hon lade kokt ris i; som tack för vattnet hon tog och för att allmänt blidka källans ande. Ibland hände det att hon glömde offergåvan. Då var hon rädd och tyckte sig höra underliga ljud omkring sig.
..– I morgon ska jag ta med mig dubbelt mått, lovade hon, rakt ut mellan skogens mörka stammar.
Madame är ganska skärpt och rationell, men också känslig. Hon bör hålla sig hemma efter skymning och hon ska inte glömma ”arvodet” när hon hämtar vatten. :)
Ja, i den skogen anar man fasor om man inte gör rätt för sig