JAG ÄR NERVÖS fastän jag bara är perifert inblandad. Men visst får man ett slags känslor för figurer som man varit ”ihop med” under en längre tid. Fortfarande vet jag inte hur det här ska gå, eller vad det kommer att bli. Kan människor vara skendräktiga?
Den här situationen har i alla fall råkat bli en stoppkloss som hindrar vidare avancemang. Här rör det sig verkligen om ”väntans tider”.
Redaktören
UTAN MANUS OCH med huvudpersonen i barnsäng, hur ska det gå? Jag själv har inte den minsta aning. Ändå är det jag som bestämmer allt i det här projektet. Det var enklare med de första tolv bilderna, vars tillkomst inte ens hade något annat syfte än förströelsens. Min försröelse. Just nu känner jag mig inmålad i ett hörn, vilket ändå är bättre än att ha gått på ett isberg. Det har dessbättre inte hänt ännu.
I och för sig skulle jag nog kunna fortsätta med en frejdig och ansvarslös det-blir-som-det-blir-håg. Viktigare än så är inte hela idén. Och behållningen är ändå de sköna ”seanserna” med papprena, färgerna, tankarna och jag. Så har många långa vintertimmar övervunnits. Men någon jäkla ordning ska det väl ändå vara, även i en sån här bildsvit?
Jag siktar på att bli färdig så där i försommartid. Pingst kanske? Men då vill det nog till att barnsbörden klaras av ganska snart. Och det gör den nog, bara jag kan bestämma mig för vad det ska bli. Att vara allsmäktig är sannerligen inte lätt.
Redaktören
NU ÄR DET på gång. Vattnet gick i förmiddags. Mer kan jag inte rapportera, för jag vet själv inte mer just nu. (Och dessutom måste jag hålla på sekretessen.)
Redaktören
JAG HAR TIDIGARE nämnt den här konstnären gör det gärna igen. Nu har han nämligen, omsider, tagit sig för att skapa sin personliga webbsida. Och en synnerligen lyckad sådan. Sober, stilren och med tre ämnen: Teckningarna, Texterna och Filmerna. Filmerna är naturligtvis hans ”rörliga-skulptur-händelse-videos” som här finns att finna på ett och samma ställe: De samlade verken! Bara att plocka en efter en för avnjutning. God förnöjelse!
Redaktören
DET ÄR NÄSTAN så att ”Projektet” blir alltuppslukande. Från att ha varit ett nöje har det mer kommit att likna ett uppdrag. Fortfarande roligt och stimulerande förstås, men det har också smugit sig in ett stycke krav också. Var nu det kom ifrån. Kravet att idén ska hänga ihop, ha någon slags mening(?) och, vilket förstås är vad jag strävar mot, bli något som kan intressera andra(??)
Arbetet fortskrider som innan, utan utan att följa någon bestämd plan. Ett par hållplatser finns, som jag ska passera och någonstans ska jag hamna. Det är allt jag vet.
Som bäst hinner jag två bilder på en dag, kanske tre om de inte är alltför komplicerade. Den här ”mellanbilden” är dagens andra. Den har inte så mycket med historien att göra. Jag tyckte mest att Sam kunde behöva en höna, eftersom Joy försvann.
Redaktören
ATT JOBBA MED akvarell och gouache innebär, i alla fall för mig, att stor del av de rätt dyra färgerna försvinner till ingen nytta. Många procent lakas ut i sköljskålen och en hel del även i mina ”dropplappar”, de servetter som jag har för att stryka överskottet ur penselspetsen, för att få den tunna linjen eller precision i detaljerna. Dessa provkartor på vilka färger jag använt mest blir definitivt ”bilder” att hänföra till spontanismen.
Redaktören
”Jag hatar kaniner!”
JOY GAV SIG IVÄG, vilket inte är så konstigt med tanke på Sams humör, som inte blivit bättre den senaste tiden. Mycket kan man stå ut med men inte med vad som helst. Ilska och frustration fick till slut Sam att explodera.
Redaktören
FÖRVECKLINGAR OCH SCHISMER. Livet i en relation är inte alltid så lätt, varken för en kanin eller en kvinna i väntans tider. Ett ord för mycket eller för hårt kan räcka för att djupt såra en känslig själ. Joy ger sig av. Med knytet på ryggen råkade han visst få en lite USA-tillvänd look. (Det var förstås helt och hållet oavsiktligt.)
Jag vet inte om han kommer tillbaka, men jag tror det. För hans hädanfärd har jag ju redan ritat och det vore ju i onödan annars.
Redaktören
JUST NU ÄR jag som trollbunden av ”Vårprojektet” och annat känns ovidkommande. Så är det med såna här skaparkickar. Prova själv! Jag hade visst råkat ange Pingst som färdigdatum, men det gäller nog bara teckningarna. Det fattas hälften ännu och högen växer lånsamt. Men det är ju egentligen dumt att tänka på datum. Det måste vara en yrkesskada. Det här får bli klart när det blir. Om det blir. Det här är en fråga om förhöjd livskvalitet. Hälsokost för sinnet!
Sen måste jag ändå hitta rätt när det gäller texten, i den mån jag kan? Något alternativ finns inte; mina egna barn måste jag själv ta hand om. Jag skulle i alla fall inte kunna anlita någon till det, eftersom det här är en direkt utväxt från mig själv. Men ord är också bilder och jag har börjat prova. Det fanns titlar till de första bilderna på engelska – nu blir det på svenska. Jag testar snuttar om högst fyra rader per bild, i smal spalt. Det är också en utmaning.
Redaktören
The harvest was splendid. Sam said: ”Let’s make a fiest!”
JAG KAN MÖJLIGEN ha svårt att hålla saker hemliga. Jag skulle ju ”lägga locket på”. Men det kan å andra sidan vara på sin plats att klargöra att det här projektet inte blir något ”barntillvänt”. En liten kanin till trots. Alkohol och tobak presenteras – våld har redan antytts och det är ändå inte det värsta som väntar.
Men jag har alltså inte varit tecknare i alla dessa år för att nu, som pensionär, sitta och plita någon ”Lilla Kanins Äventyr”. Den som vill ha sånt kunde ha hört av sig tidigare. Nu är det jag som roar mig. Dekadent? Ja kanske det. ;)
Redaktören
PLÖTSLIGT BEFANN JAG mig hos optikern. Något som kanske borde ha hänt för ett par år sen? Men det är ju det där med kostnaden. Man ger ju inte bort glasögon precis. Men när jag letar läs- och ritskärpa nere vid glasens kant, alldeles vid bågen – då är det nog dags.
Det går fortfarande med de gamla glasen, men särskilt vid ”precicionsmåleriet”, när jag vill kunna se penselstråna, gör sig handikappet påmint. Nu är de i alla fall utprovade och beställda och då är ju inget (enligt talesättet) som väntans tider.
Redaktören
…som reklam!
RISKEN ATT JAG lägger ner Projektet minskar nog om jag då och då skyltar med lite bitar ur produktionen, även om det inte är någon garanti. Och om jag dessutom hoppar hit och dit i kronologin, kan jag ändå behålla en viss sekretess kring arbetet.
Redaktören
